Det blev lite stressigt igår med allt som skulle hinna göras. Jag åkte upp och hälsade på en vän som ligger på lasarettet, och dessförinnan hann jag sätta ihop tårtbygget, så den skulle hinna dra till sig:

Detta är dock en ”efter” bild 😀

Handlade lite, så hem och fixa en sen lunch, innan jag och Nicco åkte vidare på operation ”köpa present till Åke”. Nicco köpte ett par shorts han kan använda då det ska mekas eller fixas med annat. Och av mig fick han en bit kallrökt renkött samt en bit torkat renkött och ett kit med överlevnads grejer, kan ju vara bra att ha i lastbilen, man vet ju aldrig då man plötsligt kan behöva en säkerhetsnål, fiskegrejer, sax eller pincett, eller kniven att karva köttet med, jodå 😀

Mamma, Bosse, Emma, Brälla och Lena, dök in på kvällskvisten, och hjälpte till med kaffedrickande och tårtätning, av Brällas fick han badhandduk med döskallar, och av mamma skulle han få verktyg från pappas lager i Norum.

Jag skrev något igår om att lägga ner själen i saker, det har varit lite sånt tänk, sista dagarna. Vi träffade på Emelie och hennes kille på Maxi, och det pratades om dragracing (hon kör ju, hon också), och att sälja eller köpa en bil, som någon annan haft, det är som inte samma sak, som att bygga något själv, men vem vill köpa en bil, som du har din själ i, och vill du sälja den?

På vägen ner till Uppsala stannade vi i Hudik och skulle käka lunch, jag ser ju inte så bra att läsa menyer dom satt uppe i taket, då jag inte har glasögon, men jag såg något om Kockens hamburgare, och tänkte att det kocken gjort själv, lägger han ner sin själ i, han vill vara stolt över det han serverar, så den måste ju vara perfekt, och han/hon, borde känna sig stolt över att någon vill ha dennes hamburgare.

Jag blev förskräckt redan då Åke skulle betala, och jag noterade att hamburgaren inte skulle vara en vanlig 90 eller 100 grams burgare, nejdå, 250 gram, fatta att jag började kallsvettas 😀

Nå, in kom då hamburgaren, som såg ut att vara en STOR klick köttfärs, utslängd på en stekplatta, torr var den, och inga kryddor what so ever. Nej, kocken lämnade själen och lusten att arbeta, hemma den dagen. Jag gav Åke en stor bit och vi lämnade bägge två, inte alls impade.

Jag avslutar dagens blogg med ett tips till Åke, som ofta tar sig en tupplur på soffan (fast han hävdar själv, att han aldrig sover, hm…) att man inte ska säga att man vilar eller tar en tupplur, utan man tar horisontala livs pauser, det låter väl fint 😀 Önskar er alla en toppen fredag! Och här en liten fakta ruta, som finns på FB 😀