Etikett: stol

Tji fick nån däruppe!

Av , , 4 kommentarer 10

Satt ute här förra veckan, och skulle in och börja med middagen, frågade om Winstone skulle med in och noterar att han sitter i en väldigt konstig sits… kolla här:

Foto0589 Foto0590

Hur i hela världen hade han kommit sig dit??? Jag vet att han inte hoppat upp på sitsen och ner mellan armstödet, jag hade ju suttit därute med honom, hela tiden.

Jag ställer mig upp och försöker dra kopplet kors och tvärs och se om det fanns ett kryphål, men icket. Säger åt Nicco att komma ner och lösa detta matematiska problem åt mig. Jag sätter mig ner på stolen igen och då… ser jag hur det hela hade kommit sig:

Foto0591

Armstödet hade sluppit och därför hade kopplet kommit sig under…puh, jag trodde att det spökade på riktigt. Alltså det där var ju ungefär som en nyckel på en nyckelknippa, helt plötsligt har tjorvat in sig med dom andra nycklarna och hur man än sliter och drar så lossnar det inte, men tar man knippan mellan tummen och pekfingret, och skakar lite lätt så släpper det.. bara så där.

Nu kunde jag ju inte plocka upp hunden och stolen och skaka lite lätt, men det behövdes ju inte. Innebär nu denna iakttagelse att våld egentligen aldrig bör brukas… utan tar man det bara fint, lugnt och sansat så löser sig det mesta…

Igår gjorde vi inte mycket, jag åkte ut på kyrkogården och gav gravstenen där, en omgång med mossmedel, och se, visst vart det skillnad, synd bara att medlet inte räckte till hela stenen.

Före:

Foto0609

Efter:

Foto0612

Kvällspromenad med Winstone, då jag gick samma vända som jag gjorde då jag hamnade mitt i spöregnet, och se, igår satte det igång att regna på exakt samma ställe men, hahaa… den här gången var jag förberedd och hade paraflaxet med mig, tji fick den däruppe 🙂

Nu är det frukost som vankas och sedan arbete så det är bara att sätta igång. Önskar er alla en fin måndag!

 

Hon heter… Annika, nää…förresten

Av , , 8 kommentarer 5

 

Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.
Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!
Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.  
Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi 🙂
När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.
Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.
Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.
Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!

Allt uti byxan uti ändan om…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Kom helt oförhappandes att tänka på dom här dynorna man har på köksstolarna, som ofta går sönder i själva bandet där man knyter fast dom. Nicco råkade ha just den stolen där dynan inte satt fast och hon sa uttryckligen, att hon hatade just den där stolen. Men varför då, undrade jag, och förstod inte hur man kunde hata en stol av fyra, likadana sådana.
 
Ja, då var det just det där att dynan inte satt fast, jamen sa Åke, det är meningen att man sitta still på stolen och inte glida runt på den, det är ju av den anledningen snörena går av. Det där är väl ingenting, sa jag, du kanske skulle limma fast dynan baki ändan, så hade du den på plats, hela tiden. Jaha, sa Nicco, så ni tycker att jag ska gå runt med en sån där alltjämnt, hängandes på byxorna, men jag måste ju byta brallor också, hm…
 
Och med den tanken tänkt, så kom jag ihåg vad morsan berättade för några månader sedan, då jag var upp till henne på en fika. Detta var väl någon gång i våras och hon hade åkt ut med sin kusin och hennes man, dom skulle på strömpilen och handla. På sätena har dom, under vintertid, lagt såna där frigolit dynor, eller inte frigolit, utan såna där sittunderlag, som finns i olika färger.
 
Dom kom fram och parkerade bilen, morsan hoppade ut och dom började gå mot ingången, då någon ropade på morsan. Hon vände sig om men tycktes inte känna igen människan, och undrade vad hon kunde vilja. Du sa kvinnan, du har något som sitter fast i baken. Morsan tar och sveper med handen bakom ändan, och mycket riktigt, där hänger ett sittunderlag. Men vilken tur sa hon till mig, att kvinnan hade talat om det för henne innan dom gick in på affären, du förstår vad folk skulle ha funderat. Ja sa jag, eller så hade dom tyckt att du var riktigt smart, förberedd på att kunna sätta dit ner, precis vart som helst 🙂 Så kan det gå, om inte haspen är på.
 
Vi åkte ut en sväng igår för att kolla att cheven skulle starta, det gjorde den men värmen tycks inte vilja komma igång ordentligt. Men mycket ska till innan jag blir förvånad. Jobbar idag, i vanlig ordning, 7-14, därför är jag uppe den här tiden. Ni får ha en bra dag!

Till alla er som missat…

Klockan nio öppnar insläppet till alla besökare, klockan 15,30 blir det prisutdelning.

Nu har vi till och med fixat en stol till Åke, som börjar på tycka att det känns i både rygg och ben, att stå och släppa in bilar under flera timmar. Eloise la belsag på stolen med en gång vi ställde upp den hemma men idag, om några timmar så kommer den att stå på dragonfältet med Åke, sittandes i den eller stående bredvid. Välkomna till en fullspäckad dag!

Och må alla vädergudar vara med oss!!!

Och må vädergudrana vara med oss!!!Nu är det dags att boka in sommarens höjdpunkt ! . Lördagen den 3:e Juli på Dragonfältet. Kl 09,00 öppnar portarna för alla besökare . Prisutdelning kl 15,30 . Priser till 10 outstanding cars. Liveband spelar på scenen vid finbilsparaden. Mat & fika finns att köpa på plats.

Sura gubbar och grannar

Av , , 4 kommentarer 3

Såg på nyheterna igår, dom visade några påskkärringar (utklädda barn), som sjöng för ett gäng äldre människor. Dom sjöng, sov du lille videung…

Hm, är det den visan man ska sjunga till påsk? Jag bara frågar för när jag var runt tio år så klädde jag och en kompis ut oss till, kan ni gissa? Jo, just påskkäringar. Det var uppe i Lainjaure, hos min farmor och farmor så jag och Susanne som tjejen hette, knatade till huset nedanför och knackade på. Vi hade stora förhoppningar om att få oss lite godis, men ack vad vi bedrog oss. In i köket fick vi komma och stod där till allmän beskådning. Då sa gubben till slut, ja, sjung en sång då.
 
Ehhh, ok, sång??? Vi visste inte att man skulle sjunga något och inte visste vi heller vad det skulle kunna vara för något så vi tackade för oss och gick tomhänta därifrån. Jag tyckte aldrig riktigt om den där grannen efteråt. Kan just undra varför 🙂
 
Apropå grannar, den här grannen vi har, som ondgör sig över alla som sitter ute och inte gör annat än pratar och dricker kaffe, så tänkte jag lägga in en motion till stämman. Man får leasa en stol ute på gården, det kostar fem kronor/ timme, sen, om man vill fortsätta sitta en timme till så måste man rotera, så man byter plats, då ser det ju ut som man varit lite aktiv i alla fall. Pengarna kan sen gå till välgörande ändamål, och se, då har vi gjort ännu mer nytta, av vårat sittande. Smart va?
 
Önskar er alla en fin lördag. Lördag för oss innebär en del skruvande för Åke, städning, promenad, matlagning etc, för min del och kanske avslutningsvis, ikväll, en test av äggtoddy.

Man kan få åt nerverna

Av , , 10 kommentarer 4

Detta lilla T, har orsakat en hel del huvudbry, i flera års tid, men nu…äntligen, ska vi slippa detta bekymmer.

Vi fick, för snart 25 år sedan, en Hokus Pokus stol, av mina föräldrar som Theresé skulle få använda vid matbordet. Det är en ovanligare modell, den är större än den "vanliga" och har ett medföljande bord som man kan ta loss om man vill.

T:eet ska ju sitta monterat så att barnet inte trillar ut där man har benen, och T:eet satt där även då Niccolina fick ta över stolen. Fram till den dagen då hon fixade att kliva upp och ner i den själv, då skruvade jag bort den delen och lade det på ett säkert ställe…trodde jag.

När hon så hade vuxit ifrån stolen så ville jag sälja den, vi annonserade ut den, sen efter att vi gjort det så skulle jag montera ihop eländet och då var t:eet borta. Vi har vänt upp och ner på hela lägenheten, men grejen gick inte att uppbringa. Stolen förblev osåld.

För några år sedan var det hit elektriker och uppdaterade våra proppskåp samt bytte ut alla eluttag. På grund av detta så var vi tvugna att dra ut alla möbler från väggarna. Under Niccolinas bokhylla, som har ett påbyggt hörn, längst in, längst ner och längst bort, så låg t:eet. But why???

Niccolina måste ha använt det till någon lek och sedan har den hamnat på golvet och åkt dit under, ja jag vet inte, den låg då där i alla fall.

Jag hade då samlat ihop alla delar till stolen som numer står i skrubben, och där trodde jag då, mitt spån, att t:eet också låg. Nu tyckte jag efter ett tag att det återigen var dags att annonsera ut stolen. Jag tvättar upp den och ska montera ihop den men vad tror ni saknas? Jo, T:eet. Då höll jag på att ge upp. Stolen har nu stått i skrubben i flera år, och i förrgår, i jakten på ett kvitto, så gick jag igenom en hög med papper i ett skåp i köket, och vad i hela h- – –  ligger under högen. Jo, det fördömda t:eet.