Etikett: värme

Vi rymde…

Vilken kanonstart på första semesterveckan, kan ju inte påstå annat, med tanke på väderförhållandena. Jag är inte ett dugg avundsjuk på dom som måste arbeta i denna värme. Idag ser vi faktiskt ut att ha en lätt bris, härligt och välbehövligt.

Vi har badat enbart för att kunna sänka kroppstemperaturen och inte behöva svettas, hörde att grannen här på Udden, mätte upp 27 grader i vattnet, och som Anders sa till Theresé igår, då hon berättade det: Det måste ju vara 30 år sedan det var sååå varmt, däruppe. Och det är ju inte otroligt.

Om jag inte missminner mig så är det 7 kallkällor, som rinner ut i Lainejaursjön, så dom hjälper till att hålla ner värmen. Mamma skulle som barn, lära sig simma i denna sjö, och det var inte mer än 13 grader där dom höll till…hon kan simma idag, men det var inte på simskolan hon lärde sig det.

Jag och Sally rymde igår, vi tog en flaska och Buicken, så gasade vi upp i berget och hon fick se vart vattnet kommer ut. Kallt och gott! Hon var mer tveksam…nja, var det så gott, och kan man verkligen dricka det vattnet…det måste ju vara smutsigt???

Men jag fick henne till att testa och förklarade att renare vatten än så där, får du inte tag i. Sen körde vi och skulle vända, hon fick solen i ögonen och jag sa att hon är för kort, solskydden når inte ner till hennes ansikte.

Ja mormor….och du är ju JÄTTELÅNG…hur gammal är det nu du är, frågade hon. Jag är 47, svarade jag. JAAA, 47 år och sååå lång!!! Hm…undrade tvärt vad åldern hade med längden att göra, och är jag verkligen sååå lång? Nåt att klura på, jag frågade inte henne, vad hon menade, jag kanske var rädd för svaret 😀

Med tanke på att hennes pappa säkert är över 30 centimeter längre än jag…och yngre 🙂

Vi hann med en glass nere i Malå, lite handling, Åke stannade hemma och grejade med fönstret. Han ska skära ut en ruta från ett annat fönster, glasmästeriet här har semesterstängt. Första försöket gick inte så bra, rutan gick i bitar, men det finns fler att testa på, vi har nämligen bestämt oss för att riva hela, gamla stugan, jämns med backen.

Nä, nu väntar Åke på kaffet (ny morgonrutin) han tar Winstone en sväng, jag bloggar och kokar kaffe, sedan hänger vi på altanen. Ha det gott, allihop!

Nu så, är vi installerade

Av , , 2 kommentarer 4

 

Känns lite konstigt att sitta här, i storstugan och kunna surfa på nätet, det har jag aldrig i hela mitt liv, gjort förut. Vi har inte kunnat heller, då vi inte haft mobilt bredband. Nå…
 
Vi kom fram till Malå, helskinnade, blöta, kalla, men vid gott mod. Det var första gången en resa hit tog över 6½ timme, klockan var halv ett då vi landade. Nu berodde det inte, hör och häpna, på någon fadäs, missöde eller annat överraskande, utan det tog bara tid…att komma dit, lasta utedasset och sedan fortsätta hit i en hastighet på runt 70.
 
Hade släpvagnen varit en ½ cm bredare så hade dasset gått ner, men det var den ju inte så dom fick bygga upp den i botten så dom kunde få dit den. Sedan lindade vi in den i en pressening eftersom den är obehandlad och det skulle väl vara onödigt att skita ner den på vägen hit. Det regnade hela tiden och man såg ut som en blöt katt då man stått ute en stund.
 
Huset var inte uppvärmt, inte ens någon grad, så jag störtade in i köket och drog på värmen, satte på dubbla sockar och tog på en torr jacka, sedan gick vi i säng, runt halv två tiden.
 
Tyckte att det inte blivit speciellt mycket varmare härinne nu på morgonen och påpekade det för Åke som kollade in termostaten…aha, man skulle inte bara vrida upp den som jag alltid gjort förut, man skulle också slå på el-centralen, men se tokigt. Fast det kanske inte var så kostigt att jag inte visste det, vi har aldrig kommit hit tidigare utan att det har varit på grundvärme.
 
Vad som står skrivet på schemat idag är nummer ett: Dungers konditori, ett måste om man är här. Sen ska vi försöka få av utedasset från släpen, se om vi får göra ett studiebesök på Stenbergs bageri i Släppträsk och köpa det godaste tunnbrödet i stada…eller till och med Sverige. Det du Fjuppe!!! Och sen ska vi väl bara vara, typ
 
Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!

För”varning”

Av , , 2 kommentarer 6

Fick en föraning eller för"varning" om hur jag kommer att se ut med grått hår, när jag var ute på promenaden idag.

Inte ens draken såg ut att ge någon värme ifrån sig.

Men nu kan jag då sitta framför teven med gott samvete, 45 minuter är minimum av rörelse under en dag. Men man ska inte förta sig 🙂

Minnen

Av , , 4 kommentarer 1

 

Vi nåddes av ännu ett dödsbud igår kväll, en gammal kompis till Åke som vi umgåtts en hel del med under åren. Mera på den tiden vi bodde på Mariehem och då Theresé var liten. Då han sedan flyttade med sin familj, några mil utanför Umeå så blev det mer sällan vi träffades, men telefonen fanns ju alltid.
 
Han omkom i en singelolycka på väg till sitt arbete igår morse, olyckor som oftast händer på bråkdelssekunder, man tänker då att hade man bara stannat och knutit sina skosnören eller om telefonen hade ringt eller …så där kan man hålla på. Man ser plötsligt sin egen dödlighet, ingen lever för evigt men väldigt få av oss går ut genom dörren på morgonen och vet att det är sista gången man gör det.
 
Men å andra sidan, är det skönt att inte veta sin framtid eller öde, då vore livet kanske inte lika roligt längre. Man ska leva för dagen, inte sia så mycket om framtiden. När Åke blev uppringd av hans f.d. fru som talade om vad som hänt så började vi genast prata om när vi såg honom sist vad man då hade gjort, hur längesedan det var Jennifer hade sett honom och sedan kom minnen av allt vi faktiskt gjort tillsammans.
 
Som den midsommaren vi firade på en liten udde längst efter Malån, i en stekande tropisk värme som vi aldrig upplevt i Malå och som höll på ta knäcken på oss då det inte fanns tillstymmelsen av ett träd eller skugga i närheten, eller som den gången jag skrev om då han tog hål i sitt eget öra och i Åkes, eller när vi hämtade honom på söndags förmiddagarna för att åka på scandic hotell för frukost i annan miljö än hemma. Hur många gånger har han inte suttit i baksätet och ojat sig och ångrat att han inte låg hemma istället. Eller den gången han hälsat på oss här på västerslätt och lånade min 26 tums cykel för att ta sig hem till Teg och han cyklade in i ett staket med trampen som lossnade och han fick ta sig hem med en tramp. Många minnen blir det, och dom flesta ganska roliga.
 
Vi sänder en tanke till hans son och alla andra i hans närhet, det är alltid jobbigt att mista en närstående och kanske speciellt genom en olycka, allt det där som man önskat att man hade sagt eller gjort, därför är det så viktigt att inte vänta med såna saker, tala om för din fru, man eller barn, idag, att du älskar dom så vet du att du sagt det. Jag älskar min man, och våra barn så nu vet dom det och även alla ni andra.
 
Ha det gott!
Maria Lundmark Hällsten