I dag är jag totalt oinspirerad. Är det vädret som gör att kroppen känns som en stor oformlig klump och huvudet känns fullt av gröt?

I helgen ska jag fortsätta berätta om “Den långa resan”. Jag tror att vi kommit halvvägs nu. Det har varit skönt med en paus, det blev lite intensivt där ett tag.

Dagens problem har varit att bestämma vilken soppa jag ska bjuda tjejgruppen på nu på lördag och vad jag ska baka till kaffet. Nu har jag bestämt mig och varit och handlat ingredienserna.
Som vanligt ska jag baka något för första gången, det får bära eller brista.

Snöhögarna sjunker ihop och från min balkong ser jag att ett av gårdens paradisäppelträd sticker ut ur den högsta högen.

Hur ska det gå för det? Får man bara skyffla över snö på det sättet?

Det andra paradisäppelträdet står mitt i snön och har fortfarande alla äpplen kvar.
 

När och hur ska de försvinna?

Ja, det var allt för i dag… tack för i dag!

“Jag säger ingenting. Men ni ska veta att jag kunde säga ännu mindre.”
(Mauno Koivisto)

P.S. Den lilla kattungen som överlevde mår bra.