Jag har en stor minneslucka efter Tant Gerdas död. Leena kom efter mig när hennes jullov började, några dagar före jul. Tiden fram till dess, ett par månader, har jag absolut inget minne av. Jag kommer inte ens ihåg Tant Gerdas begravning.

Jag försöker hitta en känsla av hur det var och får en förnimmelse av att jag var trött och less och ville bara bort. Tant Gerdas sjukdom och död hade tärt psykiskt på mig. På mitt skolfoto tycker jag att jag ser ovårdad ut. Jag antar att jag fick sköta mig själv så gott det gick och jag var ju bara nio år och ensam och ledsen.

En endaste händelse kommer jag ihåg och det var när jag sa adjö till mina skolkamrater. Magister Karlberg berättade för alla att jag skulle åka hem till Finland till min mamma och pappa och så fick jag presenter. Jag fick en liten handväska och så fick jag denna fina porslinsflicka med en blomsterkorg i handen.

Hon är ganska stor, ca 20 cm hög. Antagligen hade farbror Charles och tant Majken valt ut henne till mig. De kunde väl inte hittat något bättre, eller hur?

Jag minns att jag var generad över uppmärksamheten, men otroligt glad över de fina presenterna.

Den lilla flickan och jag hade ett hat-kärlek förhållande under många år. Så länge jag bodde hemma hos mina föräldrar, hade jag henne i mitt rum, men när jag flyttade hemifrån, ställde jag upp henne överst på bokhyllan i mina föräldrars vardagsrum.

Där stod hon i många år tills hon föll ner och bröt nacken. När jag kom hem följande gång, limmade jag ihop henne och tog med mig henne hem till mig. Det fattades några skärvor, som inte tagits till vara, men det gjorde ingenting. Nu var hon mera lik mig, lite kantstött av livet

I dag är hon min viktigaste ägodel och står i bokhyllan i gott sällskap med ett par av mina änglar, den bekymmerslösa keruben och jympaängeln.

(Och nu gråter jag igen…)

I morgon ska jag berätta om hemresan, som jag däremot kommer ihåg i detalj.

Ha en trevlig lördagskväll!