Jag kom alltså hem till mina biologiska föräldrar dagen före julafton 1952. Redan ett halvår senare, alltså sommaren 1953, var jag tillbaka i Fåglum. Tant Anna och Tant Augusta bodde fortfarande kvar i den lilla stugan. Jag minns ingenting från den sommaren, hur det kändes att komma tillbaka, vad jag gjorde etc. Jag pratade nyligen med Gun-Britt i telefon och frågade om hon kom ihåg något, men hon kom bara ihåg att jag kom tillbaka över sommaren.

Sen tog det några år tills jag kom tillbaka igen. Det var sommaren 1957 och jag var 14 år. Tant Anna och Tant Augusta hade flyttat till ålderdomshemmet och Tant Anna hade dött år 1955.

Här hälsar Leena och jag på Tant Augusta på ålderdomshemmet.

Hon är 83 år.
 
Jag minns att jag också hälsade på henne ensam och en av gångerna gav hon mig nyckeln till huset och sa att jag skulle gå och ta det jag ville ha, för sedan skulle allt säljas på auktion när hon dött.

Jag tyckte det var obehagligt att gå in i huset, som stått tomt länge. Två saker måste jag ta, sa Tant Augusta. Den här fina Kalevala-broschen, som Tant Gerda fått för att hon tagit emot krigsbarn,

och en lång ganska grov guldkedja, som egentligen hörde till en herrklocka, som Tant Gerda fått när hon utexaminerats till lärare. Klockan skulle man ha i bröstfickan på västen och det fanns en typ karbinhake med fjäderlås som man skulle knipa fast i kanten på fickan. Sedan skulle kedjan hänga dubbel i en båge över magen.

Jag har ingen aning vart själva klockan tagit vägen, men jag tog kedjan och Leena och jag fick var sin halskedja och var sitt armband av den. 
Under många år hade jag kedjan ständigt runt halsen och trädde på ’karbinhaken’ som hänge.

Lite ovanligt så där. 

Sen visste jag inte vad mera jag ville ha. Jag tog två böcker: Onkel Toms stuga och Finn, en gatupojke (utgiven av Svenska Missionsförbundet). Det var mina favoritböcker, som jag läst många gånger.
Jag valde också ut två små saker från Tant Gerdas sekretär:

Ett litet bläckhorn och en liten burk att ha stålpennorna i. De är i silver och tjockt glas. De står framme på byrån i arbetsrummet och jag förvarar mina finaste örhängen och ringar i dem.

Tant Augusta dog ett år senare och huset och allt lösöre såldes på auktion.
Karl-Alvar köpte huset och hyrde ut det.

Det här verkar bli långt, så jag får fortsätta i morgon…

Ha en fin tisdagskväll<3