I dag hade vi terminsavslutning i skrivargruppen med stadsguidning och lunch. Vi har ju en stadsguide i gruppen och i fjol gick vi ’öst på stan’ med henne, så i dag blev det ’väst på stan’.
Nu vet jag mycket mer om Umeå och det var då på tiden efter alla år jag bott här.
Sen åt vi en god lunch på Norrlandsoperans restaurang. Mycket trevligt var det.

När jag kom hem tänkte jag vila lite, men blev snart utsatt för telefonterror. Någon försökte faxa mitt nummer, för när jag svarade hördes bara ett tjut. Jag har ingen nummervisare, utan en telefonsvarare, så jag lät den ta samtalen och stängde dörren till arbetsrummet. Så småningom lugnade det ner sig.

Samma sak hände för några år sedan när jag låg sjuk hemma och verkligen behövde vara i fred. Telefonen ringde och tjöt när jag svarade. Jag visste inte vad jag skulle göra, men till slut var det någon som ringde och frågade varför han inte kunde faxa.
Då visade det sig att ICA hade gått ut med ett meddelande till handlarna att de kunde beställa varor från grossisten i Örnsköldsvik, tror jag det var, på detta nummer. Vi kom underfund med att de hade skrivit fel riktnummer och då blev det mitt hemnummer.

Jag ringde ICA:s kontor i Umeå och berättade vad som hänt och var förstås mycket noga med att påpeka att jag låg hemma sjuk och behövde vila. De lovade gå ut med ett massmeddelande och rätta till missödet. På eftermiddagen ringde det på dörren och där stod ett bud med en jättestor blombukett från ICA, med en ursäkt. Det var väl flott?

I Broparken fanns ett träd med lustiga blommor.

Visst är det en alm?

Ha en skön onsdagskväll <3