I natt drömde jag att jag köpte en ny spark och jag njöt alldeles förskräckligt när jag susade iväg på den.

Jag har varit utan spark några vintrar nu sen min senaste fina röda spark blev stulen ur ett låst gemensamt förråd. Jag blev så ledsen att jag inte kom mig för att köpa en ny, men nu pratade jag faktiskt med exet om det och då kom väl lusten att åka spark igen.

Jag bodde nio år i Haparanda och åkte spark överallt på vintern. Jag for över bron till Torneå på finska sidan och handlade mat och jag tog sparken till jobbet på Tornedalsskolan. På vägen dit fanns en ganska stor backe, som jag susade nerför och sedan svängde ganska tvärt ut på en väg. Den svängen förorsakade till slut en trasig menisk i mitt högra knä, som fick opereras bort.

När jag bodde i Luleå, sparkade jag över viken från Björkskatan till Hertsön till Högskolan. Jag hade kvällskurser i finska och när jag skulle hem var det mörkt och öde ute på den snötäckta isen. Då kände jag mig väldigt liten på den oändliga vidden. Men jag var aldrig rädd. Vissa stjärnklara kvällar var helt magiska och ett par gånger fick jag vara med om sprakande norrsken.

I Umeå går det hur bra som helst att åka spark på vintern. Vanligtvis sandas cykelbanorna bara på ena sidan och jag tog alltid sparken till Coop, eller till mina vänner på Berghem. Jag brukade låsa sparken med ett kabellås ex i ett cykelställ eller i en lyktstolpe.

Den sparken som blev stulen var en liten hopfällbar spark med röda metalldelar. I Haparanda hade jag en spark som jag målade grön med rosa små blommor. Den blev stulen en gång, men jag hittade den uppställd på en snöhög.

Nu funderar jag alltså starkt på att köpa en spark. Min dröm sa mig att jag saknar en. Jag är definitivt en cykel- och sparkmänniska.

I kväll är det vattengympa. Yippie!

Ha en skön torsdag <3