Marja

Den långa resan.

Sorgligt, men vackert.

 

I dag har jag tagit ett sista farväl av en vän. Så sorgligt, men ändå vackert.

Inledningsvis spelades Albinonis Adagio. Den musiken får mig alltid att gråta, för den spelades både på Leenas och mammas begravning.

Vi ses i morgon <3

4 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Svar till Babs (2011-04-21 08:47)
    När gamla människor dör är det som det ska vara, men när ens nära vänner gör det är det extra sorgligt. Man blir ju som sagt påmind om sin egen ålder och förestående död.
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.