Marja

Den långa resan.

Sjung om studentens…

Nu är jag hemma igen efter några riktigt innehållsrika dagar.
Resans höjdpunkt, studentåterträffen, blev fakstiskt mycket roligare än jag förväntat mig. Vadå 50 år? Till det yttre har vi kanske förändrats, men innerst inne är vi de samma och nio gemensamma skolår har nog sammansvetsat oss för livet.
 

Vi började dagen med att närvara vid avslutningen i vår gamla skola: Björneborgs Svenska Samskola, som numera finns i en ny byggnad. Vi sjöng ’Den blomstertid nu kommer…’, rektorn talade, eleverna uppträdde med sång och musik, stipendier delades ut och till sist fick abiturienterna sina betyg och sina vita mössor. När de nybakade studenterna satte på sig mössorna och vi alla ställde oss upp för att sjunga studentsången, smög vi också på oss våra gulnade mössor för att markera varför vi var där.

Sen promenerade vi till vår gamla skola, en fin träbyggnad mitt i stan som numera inhyser en konstskola. Det hade ju varit väldigt roligt att få komma in och titta på de gamla lokalerna, men det var lördag och skolan var stängd.

Den här dörren har vi gått in och ut genom ett antal gånger.

Vi tog ett gruppfoto utanför skolan. Tyvärr blev mina bilder inte alls bra, så jag hoppas att någon annan har bättre bilder att dela med sig av.
Här är vi på väg ut från skolgården.

Sedan åt vi en festlunch på Svenska Klubben nere vid älven. Efterrätten var en himmelsk havtornspannacotta. Under den långa lunchen fick alla i tur och ordning berätta vad vi gjort ’sen sist’. Vi pratade och skrattade och mindes gamla lärare och deras egenheter och annat lustigt som hänt. Det var så trevligt att vi bestämde att vi måste träffas igen om fem år.

När man blir äldre känns det på något sätt viktigt att återanknyta till tidigare skeden i livet. I fjol var jag ju i Fåglum och träffade mina skolkamrater från lågstadiet, nu träffade jag de skolkamrater jag fick när jag kom hem till Finland. Man får bekräftat att man funnits med i ett sammanhang, att man funnits till.

“Livet är som ett timglas -man måste vända det upp och ned lite då och då.”
(Loesie)

God natt mina vänner <3

Solnedgången över havet i går kväll.

P.S. Jag måste rätta till mitt påstående om Kristi himmelsfärdsdagen i Finland. Den finns återigen som röd dag i almanackan. Under några år var den borta, men nu är ordningen återställd. D.S.

7 kommentarer

  1. Sus

    Så roligt att höra att du har haft det så bra! Jag vet inte vad jag skulle tycka om att träffa alla gamla klasskompisar 🙂

    Jag har också varit ute och rest, vi åkte till Tallin. Tredje gången gillt, första gången jag var där var 1992. Oj, vad staden har förändrats!

    Annars far livet iväg, och det är alldeles underbart att det är sommar igen (nog för att jag gillar höst och vinter också, tänk så bra det är att det växlar och allting för det mesta är nytt!).

    Den dag tiden går långsammare börjar jag blogga igen. Det var så mysigt med vårt i stort sett dagliga småprat: du, jag, Babs och Mii. Med kramar även till dem
    Kram till dig och må gott!

  2. Maria Lundmark Hällsten

    Här har vi ju alla dessa skolträffar som anordnas på universum, jag har aldrig varit på en sådan, tycker det känns fjaskigt, om jag får säga så, att det dessutom är någon som sitter och tjänar stora pengar på det. Jag har alltid sagt att man skulle få träffas på skolan, där man gått, och få vara där, under en kväll, det är ju på själva platsen man har sina minnen. Sen är det givetvis en annan sak då man bara träffas från klassen och inte hela årskullen i Umeå, det blir för stort för mig, i alla fall. Ha en fin dag och välkommen hem!

  3. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-06-07 07:14)
    Det är ju de som gick i samma klass man vill träffa, inte hela årskursen. De andra kommer man ju knappt ihåg.
    Kram.

Lämna ett svar till Birgitta J:n Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.