Hur gjorde man förr, när den enda musikkällan var radion… när det inte fanns någon grammofon hemma och man å andra sidan inte hade haft råd att köpa skivor heller? När intresset för schlager var stort och man gärna ville sjunga med i texterna?

Jag har tre tjocka vaxdukshäften från 1957, 1958 resp. 1959 fullskrivna med texter. En riktig schlagerskatt.

Vissa tidningar, ex Fickjournalen, publicerade aktuella sångtexter, som jag kunde klippa ut och limma in i häftet, eller bara skriva av. De flesta texter är emellertid nedskrivna medan jag lyssnar på låten. Jag fick skriva så mycket jag hann och fylla i nästa gång låten spelades i radion. Ibland tog det lång tid att få ihop en hel text, i synnerhet engelska texter, där jag kunde haka upp mig på ett ord jag inte kunde.

Jag har texter på svenska, finska, engelska, tyska och till och med på franska.

Den har jag nog skrivit av.

Jag limmade in bilder på mina idoler. Elvis är väl representerad.

Eller så ‘illustrerade’ jag texten lite försiktigt. Scrapbooking hade inte uppfunnits än.

Jag var noga med att ange datum när jag skrivit ner texten. I det första häftet finns texter jag skrivit ner i Vårgårda.

Jag var 14 år och hälsade på min äldsta bror. Jag fick bo hos hans fästmö, som hade en bror som ägde en skivspelare. Vilken lycka för mig! Jag spelade skivor dagarna i ända.
Veckan efter ser jag att jag varit i Fåglum och även där skrivit ner några texter. Gerd hade säkert tidningar som jag hittade dem i.

Den sista texten jag skrev ner, 16 år gammal, är: “Liebe war es nie” , ‘Kärlek var det inte/aldrig’. Hmm.

För mig är dessa häften en ovärderlig skatt, som rymmer många minnen. Jag tog med dem till jobbet en gång och min nästan jämnåriga arbetskamrat och jag satt och sjöng tillsammans. För övrigt har jag inte visat dem för någon.

I kväll sänds finalen från Tangomarknaden i Seinäjoki i finska kanalen. Den ska jag se.

Ha en trevlig lördagskväll <3