I går fick jag en ofrivillig vilodag. Medicinkuren för urinvägsinfektionen tog slut och då pajade min mage. Det var som att den skrek att nu får det vara nog! Jag förstår den och är tacksam att den klarade av hela kuren så att jag blev kvitt infektionen.

Jag var bortbjuden på lunch, men fick tyvärr ringa återbud och låg sedan jag på soffan med radion pratandes i bakgrunden. Det var så där skönt och tryggt som när jag var liten och de vuxna satt och pratade medan jag skulle sova. Visst har ni också upplevt det?

Mot eftermiddagen pallrade jag mig ut till Kupan, för jag hade sett ett nyckelskåp som jag ville ha. Först tyckte jag det var fult, men sen kom jag på att jag kunde ju altra det med scrappingpapper och dekorationer.
När jag kom till Kupan var skåpet borta och det grämde mig så fruktansvärt och jag tänkte att jag MÅSTE ha det och det MÅSTE finnas på någon annan hylla, så jag letade och letade och skickade flera önskningar till universums makter att jag skulle hitta det. När jag gett upp tanken och plockat på mig lite spetsar och knappar HITTADE jag det… på möbelavdelningen. Där låg det bara… mitt framför ögonen på mig. Hur l.y.c.k.l.i.g. blev jag inte då? Tack, tack, alla högre makter! Jag behöver ett nyckelskåp och nu ska jag pimpa det såå vackert.
Men först skall jag göra tre layouter med pirat-tema till Ronjas album. Jag har skissat och valt ut papper, funderat på texter och knåpat ihop en dödskalleflagga, så på lördag är jag rustad till tänderna och taggad till tusen.

Nu har man slagit gräset på området mellan cykelvägen och E 4, men lämnat en ganska lång sträng med vilda blommor. Som en lång blomsterrabatt. Riktigt fint är det.

Ha en skön tisdagskväll <3