Marja

Den långa resan.

Sliding doors.

Kommer ni ihåg filmen “Sliding doors” med Gwyneth Paltrow? Det var en himla massa dörrar som öppnades och stängdes automatiskt och stod för symboliken i filmen. Jag tyckte det var en intressant film, för livet kan faktiskt ta olika vägar beroende på om man väljer att gå igenom dörren eller inte. 

 
På väg till vattengympan i går gick jag in iden lilla affären på sjukhuset och köpte en dricka och kvällstidningen. Precis utanför utgången från sjukhuset stod två män och pratade. Den ene hade en stor resväska som stod nästan mitt i dörröppningen och dörren stod öppen för den trodde väl att resväskan var på väg in. Före mig gick en liten dam med rollator och när mannen lyfte bort sin resväska som stod i vägen för henne, trodde dörren att den skulle stänga sig och den lilla damen och hennes rollator hamnade i kläm. Vilken tur att hon hade rollatorn som tog emot dörrens käftar. Båda männen och jag fick bända med alla krafter för att få loss tanten. Stackarn, hon var alldeles förstörd. 
 
Sen skyndade jag mig till terapibadet och där stod den automatiska ytterdörren på vid gavel. Det hade snöat, så jag trodde att det var en snövall som hindrade den från att gå igen och fick hjälp av en tillskyndande badkollega att sparka bort snön. Det visade sig sen att det var en snövall bakom dörren som gjorde att den inte kunde gå upp helt och då kunde den inte heller stänga sig. Han tog bort snön och jag försökte få mekanismen att fungera. Dörren knuffade till honom flera gånger när den öppnade sig och då var det ju han som var hindret där bakom. Vi sprang fram och tillbaka genom dörröppningen för att få dörren att fungera och jag skrattade hela tiden för jag tyckte det var så roligt. Till slut gav vi upp och gick in och ser man på… då stängde sig dörren när vi var på betryggande avstånd.
 
I bussen till stan fick föraren ett meddelande att det sprang två lösa sadlade hästar omkring på Ersboda, så bussarna skulle köra försiktigt. Efter en stund kom ett meddelande att man hade fått tag på hästarna. Jag hoppas att ryttarna mådde bra.

Överhört telefonsamtal i bussen:
“… hallå, hallå, är du kvar?  Hallå, hallå, är du inte kvar? “

Ha en mysig fredagskväll <3
 

4 kommentarer

  1. Marja Granqvist

    Svar till Anne-Marie Mäkelä (2012-02-17 20:41)
    Man tycker ju att dörren borde ha känt av att något var i vägen, men det gjorde den inte,utan ’kramade’ bara hårdare. Ja, det var tur för tanten att vi var så nära och reagerade relativt snabbt. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.