Stack in på Myrorna i dag och såg en rund handspegel, som jag ville titta närmare på. Den hade ett fint stöd, så man kunde ställa den på byrån/bordet och jag hoppades att det var en förstorande spegel, för det är ju en sådan man måste ha i den här åldern.
Den hade bara ett vanligt spegelglas, men däremot en knapp med on/off. Jag kunde ju inte låta bli att trycka till on-läge och då började en röst prata till mig. Det var ingen ‘hen’, utan en tydlig ‘han’ men bred amerikansk dialekt.
“You look fäääntäästic… love the way you’ve done your hair… so grooovy… jäääh“… och sen kom det… ett grymtande eller ett stönande ljud som fick mig att stänga av direkt och titta mig skamset omkring. Jag kunde inte låta bli att spela upp det en gång till och rösten upprepade samma fraser om och om igen. Och samma stönande…
Sen gick jag min sedvanliga runda i butiken, som i dag blev lite kringelkrånglig, eftersom de höll på och ordnade om placeringen på alla varorna. Så besvärligt! Det räcker väl att matvaruaffärerna flyttar om varorna på hyllorna stup i kvarten.
Innan jag gick ut var jag bara tvungen att gå till spegeln och lyssna på meddelandet igen. Tänkte att den där spegeln ska man akta sig för att köpa, för den är ju verkligen beroendeframkallande. Nej, jag får nog fortsätta med att hälsa på min spegelbild med det finska ‘No, hei’ på morgonen. Det passar mera min stil och mitt morgonhumör.
“Allt kan hända. Men allt händer inte, som tur är.”
(Okänd)
Ha en trevlig onsdagskväll <3
Senaste kommentarerna