Mitt i kaoset.
Nu har jag kommit till den punkten i mitt flyttarbete att allting känns som ett enda kaos. Jag blir ofokuserad, nästan apatisk, och går planlöst mellan de halvöppna lådorna och högarna med det som ska packas eller kastas och det som jag kommer att behöva i sommar. På nätterna ligger jag och oroar mig för att flyttlådorna inte ska räcka till, eller att mina grejer inte får plats i magasineringsboxen. Båda sakerna går att ordna hur lätt som helst, men jag måste ändå älta… Jag kan inte fatta att jag har så himla mycket grejer. På torsdag eller fredag ska en hel del som jag ska ge bort hämtas, och sedan tror jag att jag får en bättre överblick. I kväll ska jag ta med mig mina pysselgrejer till den andra lägenheten och senare ska jag ta med saker till balkongen där.
I dag for jag en sväng till Myrorna med lite småsaker och hade turen att hitta en nästan ny randig tröja från Gudrun Sjöden i min storlek och i en färg jag inte har (cerise och ljung). Fina sommarfärger. Då kan man tala om fynd, när man hittar sin 16:e randiga Gudrun Sjöden-tröja för en femtedel av nypriset.
På Coop var det plötsligt lång kö i alla (tre) kassorna. En man som kommit ut från kön bredvid står med näsan i en konsumkasse. ‘Han ska väl inte kräkas?’, tänker jag. Sen ser jag att han håller sin mobil vid örat och har hängt ena handtaget på kassen runt sitt lillfinger medan han packar i varorna. Varje vara passerar precis under näsan och lillfingret orkar hålla upp kassen hela tiden. Jag stirrar på honom helt fascinerad.
Framför mig sitter en man i rullstol med en korg full med varor i famnen. Hans assistent, eller det kanske är hans fru, står försjunken i en tidning och märker inte att kön har rört sig så det blir ett stort tomrum framför dem. Tillräckligt stort för att någon ska kunna ställa sig där med sin vagn. Han säger ingenting och jag tänker ‘Ska jag?’, men just då vaknar hon till och skuffar fram honom. Hon lägger varorna på bandet och sen reser han sig upp från rullstolen och går fram till kassan för att betala. Sen står han och packar varorna i kassarna och sätter sig efter det i rullstolen igen. Hon har varit någon annanstans och kommer nu och placerar kassarna i hans famn och går ut med honom. När jag cyklar hemåt, sitter de i solen och väntar på färdtjänsten. De verkar ha det trevligt med varandra.
Nu ska jag försöka fylla ett par flyttlådor innan jag far iväg till mitt andra ställe. Men först ska jag koka en kopp kaffe och läsa lite i boken jag är mitt uppe i. Sen blir det flyttlådorna…
Dagens ord i Vk:
“Att förlora en illusion innebär alltid att bli en sanning rikare.”
(Arthur Schnitzler)
Ha en skön tisdagskväll <3
Senaste kommentarerna