Jag rodde nästan i land första delen av flytten. Men bara nästan, för jag fick ett litet psykbryt när allt var färdigt. Jag har ju tänkt mig att jag skulle sätta mig i trappan när lägenheten var tömd och känna lättnad, lite vemod, men mest av allt vara stolt över att jag klarat av att genomföra det här projektet. Så blev det inte. Flytten gick jättebra. Killarna var trevliga och snabba. Jag fick fyra kartonger som jag blev tvungen att i princip kasta ner mina kvarvarande grejer i. Det blev alldeles för stressigt för mig och inte riktigt som jag planerat. Jag glömde en hel del. Bland annat att lägga ner klädhängarna.

Efteråt gick jag runt i lägenheten och det enda jag såg var tomma klädhängare i alla skåp. En himla massa klädhängare… hur många som helst. Hur skulle jag få med mig dem? Jag blev alldeles snurrig av alla klädhängare.

Då ringde jag min kompis på Berghem, för att fråga om han kunde köra mig och alla mina klädhängare någon gång i helgen, för jag kände att jag inte skulle orka släpa dem på bussen. Han hörde att jag lät något desperat och kom med detsamma med några flyttlådor han hade hemma. Sen körde han mig och mitt personliga pick och pack till den andra lägenheten och tillbaka hem. Vilken underbar vän. Under tiden jag väntade på att städfirman skulle hämta nyckeln, hann jag både kasta ner alla klädhängare i en låda och tömma kylen.

Nu sitter jag här på Ålidhöjd i min tillfälliga lägenhet och har hunnit lugna ner mig. Jag har satt en lapp med mitt namn på dörren. Vk hade kommit hit i morse, så adressändringen funkar. Life is good…men jag funderar över vad det var som hände? Det hade varit mer likt mig att skyffla ner alla klädhängare i en blå IKEA-kasse, kasta den över axeln och stiga på bussen. Nej, det var något djupt sorgligt med de tomma garderoberna med bara klädhängare kvar. Något som jag i mitt trötta tillstånd inte orkade ta itu med. Tömda garderober triggar i gång många tankar.

Mina grannar har varit så himla snälla och fina, önskat mig lycka till, kramat om mig och tackat för god grannsämja. I dag kom en upp mitt i flyttröran, dels med en halsduksdel som ska till Ritva, dels med hembakade bullar som ‘färdkost’. Lite separationsångest har jag nog. Och så är jag trött.

Nu blir det förhoppningsvis en god natts sömn och sedan ska jag fara och fixa det allra sista i morgon. Och ta hit min cykel.

Ha en mysig fredagskväll <3