Jag började fundera över det där jag skrev i förgår om att jag kände att jag redan lämnat min lägenhet mentalt. Det kändes lite konstigt efter 31 år, så jag letade fram ett mail jag fått från min bror efter det att jag skrivit till honom och berättat om mina planer… och rädslor. 

Så här skrev han:

Att flytta är att plantera sitt liv på ett annat ställe. Hemmet är där jag har mina saker. Och mitt hjärta är där jag har mina käraste. Allt det där ryms inom oss själva trots det skenbara att vi lämnar allt. Visst, vi saknar det vi lämnar men det finns ju kvar inom oss." 

Så sant och så klokt tänkt!

Jag fick tid för synundersökning hos optikern på måndag. De var mycket förvånade över att plastglas kan spricka på det sättet och att det hårda fodralet var så buckligt att det inte gick att använda mer. Jag fick ett kvitto på vad glasögonen kostade för fyra år sedan. Bara glasen gick på 6008,- Har inte hört något än från Folksam.

Jag är däremot förvånad över att jag själv höll. Och glad. Jag kunde ju ha brutit båda handlederna, eller spräckt knäskålen. Nu har jag ett blått och svullet knä och faktiskt ont i nacken. I morse rullade jag spikmattan runt nackkudden och låg på den en stund innan jag steg upp.

Den japanska hörnan i trädgården i Norrbotten hade fått ett tillskott. En liten staty i brons, som heter Yang.

Ha en fin torsdagskväll<3