Mobilen ringde när jag satt på bussen och ett inspelat meddelande från IKEA upplyste mig om att mina möbler skulle komma på fredag mellan kl 18.00 och 22.00. Ja, och sen ville den automatiska rösten att jag skulle svara på en massa frågor, varav den första var om jag är jag. ”Ja”, sa jag högt och tydligt. Sen kom fler frågor som jag skulle svara ’ja’ eller ’nej’ på. En fråga skulle besvaras med ’lägenhet’ och då hörde roboten dåligt, så jag fick skrika ’LÄGENHET’ två gånger. Mitt sällskap tittade bekymrat på mig, för hon fattade ingenting. Hon hörde bara enstaka väl artikulerade enstaviga ord och undrade verkligen vem jag pratade med.

Sen steg en liten tvåårig busig kille på bussen med sin mamma. Killen pekade på mig och sa ”pappa”. Nej, sa hans mamma och skrattade. Då pekade killen på mig igen och sa ”bajs” och vi kunde inte hålla oss för skratt, vilket resulterade i att ordet ’bajs’ upprepades x antal gånger. Snacka om att vara i kiss-och-bajs-åldern.

Jag var på väg till Coop för att köpa bläckpatroner till min skrivare på Expert. Jag köpte nämligen några med 50% rabatt i veckan och upptäckte att jag behövde fler färger. De var förstås slut och det var rena cirkusen där, för i dag var det 80% rabatt på allt. Hyllorna gapade tomma och folk stod i långa köer med varukorgarna fulla med ’vad-som-helst’ verkade det som. Jag höll på att sugas med i paniken att jag-måste-köpa-något-för-att-det-är-så-billigt, men jag nöjde mig med ett par paket Melittafilter (som jag verkligen behövde) och ett par rengörningskit för dataskärmar. Det ena ska min kompis få.

’Fifty shades of autumn’

God natt mina vänner <3