Marja

Den långa resan.

Kryckans lov.

Jag ser att TV-programmet ’Uppfinnarna’ kommer i dag och att det sänds från Umeå.

Kan ingen uppfinna något som gör att man kan ställa ifrån sig sina kryckor rakt upp och ner. En typ av tripod som man kan fälla ut vid behov. Jag vet att det finns ett band man kan ha runt halsen, ungefär som ’senilsnöret’ till glasögonen, men det kan väl knappast vara värst bekvämt. Man har ju kryckorna dinglande vid sidan i alla fall. Och hur gör man när man ska stega iväg?

På ett par Apotek finns det urgröpningar i en hylla under disken där man kan parkera sina kryckor och det är bekvämt. På sjukhuset finns de vid disken där man kan hämta ut medicin, men inte vid den vanliga disken vid utgången.

 

Kryckor är bra att ha, men oerhört besvärliga om man ska ställa ifrån sig dem. Oftast trillar de ner på golvet och då gäller det att inte vara alltför ovig, så man kan böja sig ner efter dem. Eller så får man engagera sin omgivning, något jag faktiskt blivit riktigt bra på. Folk är faktiskt väldigt hjälpsamma.

 

Jag har gått mycket med kryckor i mitt liv. När jag opererade menisken i mitt dåliga knä i början på 70-talet, hade jag kryckor som satt under armhålan. De var faktiskt bekväma och det gick utmärkt att stå och hänga på dem och laga mat eller diska. Det blev lite komplikationer efter den operationen, så hela sommaren gick jag med käpp och det var kanske därför tanken på en käpp dök upp härom dagen.

På 80-talet fick jag en besvärlig hälsporre och under tre års tid gick jag från och till med kryckor utomhus för att komma framåt i någorlunda takt. Sen har jag under årens lopp halkat eller snavat och slagit i mitt onda knä och behövt kryckorna under en tid. Jag ägde faktiskt två par kryckor, men gav bort ett par vid flytten. Det par jag har kvar tänkte jag faktiskt bära upp till förrådet på vinden, men som tur var blev de stående i en vrå i hallen och där ska de få stå nu tillsammans med gåstavarna.  

 

Den här omgången med kryckor har varit lättare eftersom jag inte längre har trappan att gå i. Nu har jag kunnat ta hissen en våning ner och sedan peta på den automatiska dörröppnaren till ytterdörren med kryckan. Vilken lyx!

 

Ha en trevlig torsdag <3

 

4 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Borde ju egentligen inte vara alltför svårt… hm, en typ av fågelklo, men den går åt andra hållet, utåt, istället för inåt som på en fågel, som man kan mata fram, längst ner, då man vill ställa ifrån sig den, och den skulle matas fram som man typ gör, då man förlänger en skurborste, ett vrid och dra, eller nåt sånt… ja, varför inte.

  2. Märta

    Du berättade för någon dag sedan om att en krycka kunde kanske vara lösningen. Kolla på varsams butik i landstingshuset. De har vackert blommiga, hopfällbara. Bara att stoppa i fickan eller lägga på disken när man betalar :))
    Det finns även snap on fästen att sätta på kläderna. Men jag vet ju inte om det funkar i praktiken. Har man tunna kläder så kan de ju lätt gå sönder. Jag hinner ju reta upp mig på att damblusar är så tunna medans herrskjortor är både tjockare o mera välsydda. Suck.
    Jag får väl starta en egen ”arga bloggen”. Kram o trevlig helg Marja!

  3. Marja Granqvist

    Svar till Märta (2012-11-16 10:54)
    Tack för tipset om den fina blommiga käppen. Jag var inne på nätet och tittade på den. Praktiskt med en hopfällbar, hoppas bara den är stabil.
    Det är väl ett sådant där ’snap-on’ som jag sett en bild på någonstans och tyckte verkade opraktisk. Jag får söka vidare.
    En trevlig helg till dig med! Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.