Det blev ett konstigt och abrupt uppvaknande i morse. Jag vaknade av sendrag i vaden och skulle antagligen hoppa upp för att stretcha, men gled ner från sängen och damp direkt på rumpan på golvet. Troligen en kombination av att benet vek sig och mattan gled undan. Nåja, svanskotan klarade sig och jag fick stretcha sittande på golvet tills jag kunde ta itu med den jobbiga uppgiften att ta mig upp.
Den här gången gick det ganska bra, men för några år sedan hoppade jag upp i sömnen och vaknade av att jag stod illamående och yr mitt på golvet med kramp i vaden. Jag gick ut i badrummet och satte mig på golvet och svimmade av en kort sekund… bara så att jag hörde att bakhuvudet slog i badkarskanten. Biong…
Min doktor sa efteråt att reaktionen kom sig av att kroppen var i chock av den skarpa smärtan.

Jag åker ju mycket buss på vintern och den här veckan har det blivit ovanligt mycket, nästan två tur-och-retur resor per dag och ibland med byten. Jag tycker det är ganska intressant att sitta på bussen. Folk stiger på och kliver av. Ibland kan man bara sitta i sina egna tankar och ibland blir man engagerad i medpassagerarna. Man får överhöra många samtal och ibland får man kanske mer information än man vill ha. Ibland hamnar man bredvid någon som gärna byter några ord. Det händer alltid något.

I dag var jag en tur nere på stan och bussen var knökfull när jag åkte hem. Många ungdomar som varit och ’provianterat’ och planerade inför kvällens fester. Bredvid mig satt en ung man som var ovanligt artig. Först gav han sin plats åt ett barn som kom in med sin pappa. Barn ska ju helst sitta i bussen. Efter två hållplatser fick han tillbaka sin plats, men gav den snart till en medelålders plus kvinna. Sån omtanke uppskattas verkligen.

På väg till vattengympan i torsdags kväll åkte jag med den skönaste busschauffören i Umeå. En eritreansk man som spelar reggiemusik i hela bussen. Ibland har busschaufförerna radion på framme i sitt bås, men den här mannen låter sin musik flöda i hela bussen. Man blir bara så glad. Vi var inte många som åkte med den turen, men alla satt med ett leende på läpparna och stampade takten med ena foten. Alla utom en tjej som grälade med sin pojkvän i telefonen. En tjej glömde nästan att stiga av på sin hållplats. I sista minuten vaknade hon till och plockade ihop alla sina kassar och störtade på dörren som jag hjälpte henne att öppna genom att trycka på knappen. Tack, tack… kvittrade hon och hoppade ut.

En av låtarna chauffören spelade var den gamla Don’t worry, be happy… troligtvis med Bobby McFerrin 

Ha en trevlig lördagskväll <3