Dagens goda gärning blev att jag bjöd en kvinna på en bussresa.

Det nya biljettsystemet funkar ganska bra, men en skillnad från det gamla systemet är att om man vill plinga två gånger med samma rabattkort, måste man säga till före, annars låses kortet efter den första plingen ’för övergång’. I och för sig är det ju bra, för då kan man inte av misstag plinga två gånger, men det gäller ju att veta hur man ska göra om man vill bjuda sin väninna på en resa.

Kvinnan som skulle göra det, hade fått informationen på Ultras kontor att det går utmärkt att åka flera personer på hennes kort och nu skulle hon som sagt plinga för både sig själv och väninnan. Hon pratade dålig svenska och den unga busschauffören var också invandrare och förklarade så gott han kunde. Jaha, vad gör man? Man kan ju inte använda pengar på bussen och kvinnan hade bara ett bankkort utan kod (hon var ju invandrare) och i bussens terminal måste man kunna slå en kod.

Läget var då att en av kvinnorna kunde åka med, den andra måste stiga av och gå och köpa en biljett. Busschauffören ville inte ’kasta av’ en av kvinnorna, men vågade inte heller låta henne åka med utan biljett. Kön växte bakom oss, ett par som stod framför mig började himla med ögonen mot varandra. Vad göra… vad göra?

Då tog jag ett steg förbi paret som himlade med ögonen och sa att jag har ett fungerande bankkort och köper gärna en resa åt kvinnan. Jag kunde inte bjuda på ett klipp på mitt rabattkort, eftersom jag har seniorkort. Paret himlade ännu mera med ögonen, chauffören andades ut och kvinnan var mer än tacksam.

Jag vet inte hur ni tänker, men jag bedömde situationen som så att kvinnan inte hade fått rätt information eller inte förstått den när hon köpt sitt rabattkort. Hon försökte inte lura till sig en resa. Chauffören kunde  inte låta henne åka med och det var ju rätt, men han ville ändå inte kasta av henne. För mig var det självklart att hjälpa till eftersom jag hade möjlighet till det.

Men jag är inte alltid lika snäll. För ett par år sedan åkte jag buss från IKEA i Stockholm och vid en hållplats ville en mycket överförfriskad man åka med utan att betala, för han hade inga pengar. Chauffören, en invandrare, nekade honom, men mannen stod i dörren och tjatade och chauffören vädjade att han skulle gå ut så han kunde köra vidare. Minuterna gick, folk började skruva på sig och kvinnan som satt bredvid mig muttrade något om att det var samma visa varje dag. Folk började ropa att bussen ska köra, att de var trötta, att de ville komma hem någon gång. Det var ingen trevlig stämning. Då steg jag upp, gick fram och röt åt mannen att han skulle göra som chauffören säger, för det är han som bestämmer. Mannen blev så paff att han hoppade av bussen. Han hade nog inte tänk sig att möta en bestämd liten tant.

För chauffören var den händelsen väldigt jobbig, för han ringde till sin chef och bad att få ta ledigt resten av dagen. Det är nog inte alls lätt att vara busschaufför.

I dag hade jag varit på Myrorna och sedan handlat på Willy’s. När jag kom in på Myrorna låg en halskrage i sin originalförpackning mitt framför ögonen på mig. Jag har funderat på en sådan för att avlasta min nacke , i synnerhet när jag sitter och tittar på TV och tenderar att sjunka ihop. Jag vet att man helst inte skall använda ’hjälpmedel’ utan förstärka sina egna muskler, men jag har funderat om inte en krage skulle påminna mig om att sträcka på nacken. För 40 kronor kan jag nu se om den hjälper. Har jag tur eller har jag tur?

Sommaren har kommit tillbaka och nu ska jag gå ut på min kvällspromenad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3