Jag höll på att köra över en katt med cykeln i dag. Den tokfian hoppade fram ur buskarna och störtade över vägen när jag kom. Med nöd och näppe klarade jag av att bromsa och väja, annars hade det blivit riktigt fult där på cykelvägen.
Vi blev båda två riktigt uppskakade. Jag stod med fötterna på båda sidor om cykelramen och kände hjärtat bulta och stirrade på den förskrämda katten som la sig och tryckte i gräset. ”Fattar du vad som kunnat hända… och jag som inte ens har cykelhjälmen på mig i dag”, sa jag till den. Kissen tittade på mig med en blick som sa ”Men jag då?” Då skämdes jag lite.

Jag var på apoteket och posten och sedan hittade jag en bunt målarpenslar på loppisen för några tior. Platta penslar till akrylfärgerna.

På hemvägen blev det plötsligt trångt på cykelvägen. Plötsligt sammanstrålade en mamma med barnvagn, en pappa cyklande med barnen i cykelvagn efter sig, en joggare, en som rastade en stor hund och jag på samma punkt. Vi blev som en stor klump, mentalt intrasslade i varandra. Alla skulle vara artiga och släppa fram de andra, men ingen rörde på sig. Till slut var det någon som sa ”Oj då, här var det trångt” och då vaknade vi alla till liv och trasslade oss förbi varandra.

Sen cyklade jag långsamt och skrattade för mig själv över den lustiga situationen. Funderade på vilken väg jag skulle ta… om jag skulle svänga till vänster eller fortsätta rakt fram, då jag hörde en arg kvinnoröst bakom mig som skrek att jag cyklade mitt på cykelbanan och velade från sida till sida. ”Ska du svänga eller inte?”, skrek hon och ångade förbi. Jag hörde inte henne komma, men hon hade rätt, jag var i vägen. Jag bad så mycket om ursäkt och skämdes för andra gången samma dag.

Jag får skylla på att jag ser suddigt med salvan i ögat och då påverkas ju även de andra sinnena. Ögat är i alla fall mycket bättre redan. Jag har tagit det lugnt resten av dagen och blundat en hel del.

Ha en skön onsdagskväll <3