Väskorna med mina pysselsaker fick stå kvar framför ytterdörren. Efter en jobbig och sömnlös natt blev jag tvungen att ringa min kompis och säga att jag inte orkade komma. Jag hade mina aningar i går kväll, men man vill ju alltid hoppas… Det var ju himla tråkigt, men går det inte så går det inte.

Jag kröp ner i sängen igen och sov från och till till kl 12. Mådde fortfarande pyton och efter samtal med sjukvårdsupplysningen for jag iväg till öppenvårdjouren på Ålidhems vårdcentral. Där fick jag sedan tillbringa 2,5 timmar med blå plastskydd på skorna. Vilken procedur de har där. Nummerlapp och vänta, in till sköterskan för ’godkännande’, till luckan för att betala 300.-, sedan vänta igen på att doktorn ropar upp, sedan labbet för provtagning och vänta en gång till på doktorn. Jag hade ingen UIV, ingen feber, ingen förhöjd sänka och bra socker. Ingen infektion alltså och ingenting oroväckande, bara lite IBS.

Doktorn jag träffade var ett riktigt original. Till synes butter, mumlande och han genomförde den snabbaste och konstigaste magpalpation jag varit med om. Han puffade lite på min mage genom alla kläderna. Måste ha varit omöjligt att känna något.

Jag får kontakta min vårdcentral om jag vill ha vidare undersökningar. Jag passade ändå på att fråga om lite saker jag funderat över… jag håller ju på och blir riktigt hypokondrisk… bl.a. om bukspottkörteln. Jag fick proffsiga svar och till slut lyste hans ansikte upp i ett leende. Se där.

Nu har jag bestämt att jag ska ta det riktigt lugnt några dagar och bara vila. Jag ska avboka det jag har inbokat, förutom sjukgymnasten, och ge mig till tåls. Jag är ju van vid att köra på och låtsas om ingenting och det brukar gå till en viss gräns. Jag kommer aldrig att lära mig vad som är ’lagom’.

Nu ska jag fortsätta sova och hoppas att jag är piggare i morgon.

Dagens selfie. Döskallen ser så ensam ut. Jag gav ju bort kompisen, men jag har beställt fler.

Ha en trevlig lördagskväll<3