Jag läser i dagens Vk att kommunen planerar bygga ett stödboende för kvinnor med missbruksproblem på Ålidhem. Ett hus med åtta hyreslägenheter, samt kontor för boendestöd, på en tomt där det tidigare stått en förskola.

I desssa tider av åtstramningar och nedskärningar är ju detta en fantastisk nyhet, tänker jag. Jag åker ju mycket buss och på Vasaplan kan jag dagligen se dessa kvinnor och män. Jag har noterat att antalet missbrukande kvinnor har ökat. De är förvånansvärt unga, de gapar och skriker och kör med männen. Jag tror verkligen inte att det är så de vill leva och därför är varje stöd för dem att förändra sitt liv välkommet.

Fast alla tycker inte det är bra. En namnlista med 374 namn har lämnats in till kommunen i protest mot det planerade huset. Det är två bostadsrättsföreningar som hellre vill ha ett grönområde med ett utegym på tomten. Man menar att ’Förtätningen går för långt och trivseln förstörs’. Man anser att konsekvenserna blir ’ökad trafik (med ökade avgaser) och en byggnad som skymmer utsikten’.

Ordföranden för den ena bostadsrättsföreningen säger: ” Det är fantastiskt behjärtansvärt att kommunen vill bygga det här boendet för utsatta kvinnor, men vi tycker inte att det ska byggas här.”

Har vi inte hört det här förut? ’Jag är inte rasist, men…’

Jag försöker… men jag kan inte respektera en sådan attityd. Jag kan inte känna respekt för någon som säger att det är ’fantastiskt behjärtansvärt’ att hjälpa utsatta människor, bara hen inte behöver se dem. Jag tycker inte om hycklare som väljer att leva sitt liv med skygglapparna på.

Ha en trevlig måndagskväll <3