Jag hörde precis på lokalnyheterna att en skola i Umeå hade infört förbud att använda mobiltelefoner under lektionstid och eleverna är sura. En tjej som intervjuades sa att hon funderade på att byta skola. Hela hennes liv fanns ju i telefonen.

Är det tillåtet på vissa skolor att sitta och fippla på telefonen under lektionstid? Huu, vilken tur att jag inte längre är lärare, för det skulle jag inte tillåta. Elevernas uppmärksamhet skall väl vara på det som lektionen handlar om.

Tror dagens ungdomar att de kommer att kunna sitta på sina jobb och stirra i telefonen? Att deras virtuella liv är viktigare än det där andra? Hur gör vuxna i dag? Hur mycket arbetstid och uppmärksamhet går åt att kolla in alla sociala medier? Det är väl bara en tidsfråga innan vi får höra högljudda protester när vi uppmanas stänga av telefonerna inför föredrag eller teaterföreställningar.

Här har vi verkligen ett nytt område för regler om vett och etikett. Det är inte roligt när hälften av gästerna jag bjudit på middag sitter och kollar in sina telefoner, eller när kommunalpolitikerna sitter och uppdaterar sin status på Facebook under mötena. Föräldrar som är ute med sina barn ägnar mer uppmärksamhet åt sina telefoner än åt barnen. Ibland verkar de både blinda och döva.

I dag var jag på träff med skrivargruppen. Ingen hade något att läsa upp, så det blev muntliga berättelser i stället. Jag återgav det jag berättade härom dagen och vi fortsatte fundera på hur vi klarade oss utan mobiltelefoner. Hur gjorde vi när vi var ute i Europa och liftade eller tågluffade och skulle träffas ex i Paris? Jo, man hade en bestämd plats, ex ett café, dit man gick vid en bestämd tidpunkt varje dag, det fanns informationstavlor på vandrarhemmen där man kunde lämna meddelanden, Poste Restante fungerade o.s.v.

När jag studerade i Åbo, på 60-talet, hade vi ingen telefon. Jag fick gå till Posten/Telegrafen och köa för att ringa ett samtal i en telefonhytt. En gång i veckan hörde jag av mig till mina föräldrar. Annars skrev man brev och var det verkligen akut, fungerade telegram. De bars ut direkt.

I dag är mobiltelefonen min enda telefon och jag har den på natt och dag. Men jag kan bara ringa och skicka sms med den och det räcker tills vidare.
Visst är det bekvämt att kunna nå andra utan besvär och visst är det tryggt att veta att jag kan nås om något händer. Mobiltelefonen har underlättat livet avsevärt, men tyvärr verkar det som att aj-fånen också begränsar livet i viss mening.

Vi måste välja … det virtuella livet eller det verkliga.

Ha en skön måndagskväll <3