Marja

Den långa resan.

I’ve lost my husband.

Av , , 4 kommentarer 15

Någon dag i veckan som gick läste jag en notis i Vk att det var 41 år sedan den första uppringningen på en mobiltelefon hade skett. Efter det har utvecklingen gått i rasande fart och den yngre generationen kan väl knappast förstå hur det gick att leva utan mobiler. Ja, hur gick det? Jag kommer knappt ihåg, men det var ju aldrig så att man önskade att man hade haft en manick i handen som skulle ge en omedelbar möjlighet till kontakt, utan man klarade sig (nästan) lika bra som nu.

Jag kan bara tänka på en händelse i mitt liv, då jag verkligen hade haft hjälp av en mobiltelefon. Året var 1969 och jag och min man skulle träffas i Dublin. Han hade varit ett par veckor på kurs i södra Frankrike och jag hade varit ett par dagar i London. Jag skickade ett vykort till honom innan jag åkte från Finland med uppgifter om dag och tid då mitt flyg skulle landa på flygplatsen utanför Dublin. Under ca en vecka visste vi alltså inget om varandra, vilket inte var något konstigt då för tiden.

Han skulle åka några dagar tidigare till Dublin, så jag antog att han skulle komma och möta mig på flygplatsen. Men han var inte där! I dag skulle jag ju bara ha tagit fram mobilen och ringt, men då fick man tänka till.

När jag konstaterat att det inte fanns fler ankomsthallar, upptäckte jag att det fanns flera röda telefoner utplacerade och man kunde höra meddelanden där man uppmanade personer att plocka upp närmaste röda telefon. Aha… jag gick till informationen och bad dem efterlysa min man: ”Mr Granqvist, Mr Granqvist, please pick up the nearest red telephone”, ekade i hallen… men ingen svarade.

Vad gör jag då? Jag tänkte att jag får väl ta bussen in till centrum och gå till en polisstation…

Men så såg jag en disk för rumsuthyrning och ett hopp tändes hos mig. Vi brukade resa så att vi hyrde rum på närmaste rumsuthyrning och kanske hade han gjort det här. Så lilla jag gick dit och sa med min ynkligaste röst ”I’ve lost my husband” och förklarade mitt ärende. Lite lustigt var det ju mitt i eländet.

Det här var också före datorernas tid, så personalen hämtade en stoor loggbok med bokningar och så började vi leta efter Mr Granqvist. Jag visste ju inte exakt vilken dag han hade kommit, så det tog sin tid, men till slut hittade vi honom. Vi ringde hotellet han hade bokats in på och där bekräftade de att han hade bott där… men att han hade checkat ut på morgonen. Luften pyste ur mig. Nej, nej, sa de sen… han har bytt från enkelrum till dubbelrum för han väntar sin fru hit i dag.

När jag stod och väntade på flygbussen, glad i hågen med lappen med namn och adress till hotellet  hårt i handen, hörde jag högtalaren ropa: ”Mrs Granqvist, Mrs Granqvist, please pick up the nearest red telephone”.  Jag störtade in i vänthallen, ryckte till mig närmaste telefonlur och hörde: ”Var f—n är du?” på klingande finlandssvenska.

Så det kan bli. Han stod inne i stan och väntade på flygbussen, medan det för mig hade varit självklart att han skulle komma ut till flygplatsen. Vi tänkte lite olika där.

Vi hade en underbar semester på Irland. Hyrde bil och kuskade runt en vecka och bodde på olika lantgårdar. När vi sen kom tillbaka till storstaden Dublin igen, hade den första månlandningen ägt rum.

Ha en trevlig lördagskväll <3 

Att visa hänsyn.

Av , , 6 kommentarer 9

”Hänsyn till andra är i själva verket hänsyn till oss själva.”
(John Galsworthy)

Att visa hänsyn är väl för de flesta en självklarhet, men hur lätt är det alla gånger? Ibland tycker jag det är en balansgång att vara hänsynsfull, utan att bli irriterad eller till och med förminska sig själv. Jag tycker att det ex är hänsynslöst att inte komma i tid, att låta andra vänta, att inte bry sig om avtalade regler, att tränga sig före i köer, att alltid prata högt om sig själv m.m.

I går störtade en kvinna in på badet och började banka på den låsta dörren till korridoren.

”Dörren är låst för att det varit inbrott”, sa jag, ”och det kommer någon och släpper in oss kvart i.”

”Det vet jag väl”, svarade hon, ”men jag brukar göra så här tills någon kommer och öppnar.”

”Men du kan vä vänta 2-3 minuter tills XX kommer och öppnar”, försökte jag.

”Nej, jag måste hinna tvätta håret”, sa hon och bankade på med hela handen så jag trodde glasrutan skulle gå sönder.

Till slut kom en halvnaken kvinna med handduken virad om kroppen springande och öppnade för henne.

”Hej, du visste att det var jag”, sa kvinnan och svepte in genom dörren.

Jag satt på min stol och skämdes, men slank in då dörren liks var öppen. Jag tyckte det var obehagligt.

Vi har kommit överens om att XX ska komma och öppna dörren halv och kvart i. De flesta kommer halv, för de vill ha gott om tid att duscha och sitta en stund i ’det varma rummet’. Jag brukar komma till kvart i och sitter i receptionen och väntar. Några minuter hit eller dit gör mig inte stressad.

I dag for jag till Myrorna med lite grejer. De hade tagit fram en massa påskpynt och utanför dörren stod ett välkomnande påskris.

paskris

Jag köpte några nystan garn till halsduken och lite annat smått och gott. Jag bär dit saker, men kommer sällan tomhänt hem därifrån. Ett evinnerligt kretslopp.

Det luktade vår i luften i dag. Jag tror jag ska tillbringa helgen nere vid sjön.

Ha en mysig fredagskväll <3

Memma

Av , , Bli först att kommentera 13

memma

På Konsum hade de Fazers memma i dag. Jag tänkte köpa, men såg att utgångsdatum var 17/4, alltså skärtorsdagen och memma ska man äta på påsken. Vi får hoppas att de får in en försändelse till.

Memma är en typisk finsk påskefterrätt. Vare sig utseendet eller konsistensen är så värst tilltalande, men när man kommit över det och vågat smaka, tycker de flesta att det är gott.

Mamma kokade själv memma till påsk. Det är inte alls svårt… vatten, malt, rågmjöl, sirap, salt och ibland någon smaksättning, ex pomeransskal. Sen äts den med socker och grädde.

Om man äter memma med bara mjölk är den inte någon dålig/farlig efterrätt vare sig kalorimässigt eller sockermässigt. Eventuellt kan magen bli lite bubblig av malten och rågmjölet. Men man behöver ju inte äta så mycket. Det är som med surströmming… en avsmakning per år.

Dagens Tjuvlyssnat:

På stranden i Båstad under tennisveckan.

Tjej 1: Jag köper alltid bikini i en storlek för stor.

Tjej2:  Varför det?

Tjej 1:  Ja men, det är ju skitbra, då tror alla att man har gått ner sen man köpte den!

 

Ha en trevlig torsdagskväll <3

 

 

 

 

 

Dessa sötnosar.

Av , , 2 kommentarer 8

I kväll var det akvarellmålning igen. Vid busshållplatsen på Ålidhem kröp en katt upp på staketet bakom kuren och jamade uppfordrande åt mig. Jag var ju tvungen att gå och titta vad det var. Såvitt jag kunde se mådde den bra, var kanske bara lite vilsen. Jag pratade lite med den och fick ta ett kort. Vilken sötnos.

katt

 Vi har en svart katt i huset som jag ibland hittar irrande i trappan. Hon bor på bottenvåningen, men går ibland ända upp till tredje våningen. Där är hon inte populär, för två st som bor där är allergiska. Det är inte lätt att hålla reda på katter, de går lite som de vill, men jag har tagit som vana att ta henne under armen och gå och ringa på hos ägaren. Det verkar som katten släpps ut via altandörren och sedan smiter in via entrédörren när någon går ut eller in. Ett litet irritationsmoment är hon nog bland de andra boende, den lilla svarta skönheten.

På akvarellen var det trevligt som vanligt. Vi målar fortfarande porträtt och i dag målade vi en kvinna i halvprofil med mycket ljus på halva ansiktet. Före fikat brukar det vara knäpptyst, när alla jobbar på under full koncentration. Sen dricker vi te och diskuterar allt mellan himmel och jord. I dag pratade vi både om aprilskämt och det planerade kärnkraftverket i finska Pyhäjoki.

 

Dagens Tjuvlyssnat:

På ett djursjukhus i Stockholm.

Paris Hilton-kopia: Hej, jag söker akut för min hund

Receptionist: Okej, vad är det som har hänt då?

Paris Hilton-kopia: Jo, jag hade honom i min väska och så trillade han ut.

(Receptionisten börjar knappa in i datorn.)

Paris Hilton-kopia (lite tystare): Och eftersom han hade sin tröja och sina byxor på sig så kunde han inte fälla ut benen och ta emot sig ordentligt.

God natt mina vänner <3

 

Lurade i dag?

Av , , 2 kommentarer 7

Har ni blivit lurade i dag? Jag tycker det är alltid lika spännande att se vad Vk har hittat på. Oftast har de riktigt bra skämt. Det bästa var faktiskt för några år sedan då en och samma kille figurerade som pappa på fyra kort med olika mammor och babysar på familjesidan.

I år fick vi läsa om projektet Prima (Promenader och motion med alla) som pågått som försöksverksamhet inom äldrevården. Man tar ut de äldre i grupp, med reflexvästar på och en lina som binder dem samman. Som förskolebarn ungefär.

aprilskamt2                           (Bild lånad från Vk)

Fyndigt, tycker jag, om än lite skrämmande, för det kan kanske se ut så i framtiden.

I dag var det träning för mig. När jag går från bussen till vårdcentralen, har jag en backe att streta uppför. Den ger mig en fingervisning om hur konditionen är. Har jag ont i magen, blir jag andfådd och skakig… när jag var förkyld blev jag riktigt andfådd… i dag blev jag inte ens ansträngd.

Träningen gick bra. Jag gillar att ro och att hoppa upp och ner på stepbrädan, så jag både börjar och slutar med det. Nu har jag en gång kvar och sen ska jag träffa en sjukgymnast och jag har fått kallelse till den manliga sjukgymnasten. Hoppas han vet något om fibromyalgi.

I går var jag nere på stan och gick in på Röda Korsets Secondhand-butik. Jag fyndade två böcker. En heter Tjuvlyssnat och det är tjuvlyssningar av andras samtal på tunnelbanan, i matkön m.m., så nu kommer jag att trakassera er med dem.

Den andra boken heter FEL! och handlar om saker som vi ’missuppfattat’, ex att Kiwi inte är en frukt, utan ett bär.

Dagens Tjuvlyssnat:

– Hur känner ni varandra?

– Vi har känt varandra sedan vi låg i magen.

– Men hon är ju ett år äldre, hur kunde ni ligga i magen samtidigt då?

– Våra mammor är olika gamla.

Jag fattar inte logiken, men ni kanske gör det. 

Ha en fin tisdagskväll <3