I dag fick jag den. En vacker bok med fina linnepärmar och en målning av konstnären Anna Kristensen på omslaget.
En sak gjorde mig lite besviken… den var helt ny, ingen hade ännu skrivit i den.

Jag hade gärna läst vad andra tjejer och kvinnor skrivit, låtit dem ange tonen. Nu måste jag göra det och det ger mig lite prestationsångest. Intentionen är att man ska skriva om sitt liv här och nu, sina tankar och om annat aktuellt i Umeå som berör en. Det blir ju ungefär som på bloggen och det borde jag väl klara av.

Jag var alltså på posten ute på Strömpilen och när jag promenerade hem från bussen träffade jag först på en blind pappa, som drog barnvagnen efter sig på cykelvägen, samtidigt som han kände med en vit käpp framför sig. Det är nog inte så lätt att känna kanten mellan väg och gräs, så han vinglade från sida till sida. Sen skulle han vända om vid ett visst ställe och då hamnade han på en stig i skogen. Jag tänkte att han kanske brukar gå där, men stannade upp för att se om han behövde hjälp. Men han förstod att han var på fel väg, vände om och kom ut på cykelvägen igen.

Nästan granne med huset jag brukar bo i på Söder i Stockholm ligger lokalerna för de synskadades förening, så jag är ganska van vid att möta människor med vita käppar. Jag beundrar verkligen hur smidigt de rör sig i stadsmiljön, det är trappor och trafikljus vid Götgatan m.m. Ingenting är omöjligt. 

En farligare blindhet är nog den när man förlorar sig i sin ajfån. När jag fortsatte hemåt kom en kvinna gående emot mig djupt försjunken i sin telefon. Hon hade då haft förstånd nog att stiga av cykeln och leda den. Hon gick långsamt, långsamt på högersidan av vägen och jag gick som jag skulle på vänster sida. Vem ska väja? Eftersom hon hade ett fordon, tyckte jag att hon skulle väja. Alternativen för mig var att bli prejad av vägen, eller att gå över på andra sidan. Jag gick rakt fram på henne och hon stannade precis innan hon hunnit nudda mig. Sen stod jag stilla, så hon fick väja. Vi växlade inte ett ord.

Kompisen ringde och vi bestämde att jag åker upp till Norrbotten på onsdag. Så jag längtar efter det blå huset, skogen och havet. Myggen längtar jag inte efter. 

Ha en mysig fredagskväll<3