1. Grannen börjar borra mitt i utsändningen av ’På spåret’. Omöjligt att höra något även om ljudet står på högsta. Havanna försvann i ett cigarrtöcken. Han började om fyra gånger… Han borrar för övrigt en hel del.

2. Trots att det står uttryckligen att man inte får röra vid snöskulpturerna uppmanade en mamma sitt barn att ’klappa fisken’. När väninnan påpekar att man inte får röra, säger mamman ’Oj, då… verkligen… ja, ja det skulle ju inte gå om alla gjorde det’ och fortsätter att uppmana barnet att ’klappa fisken’. Lyckligtvis var barnet så litet att det inte uppfattade mammans budskap, men det kommer ju att bli större… 

3. Det irriterar mig att jag sällan hinner ut innan solen går ner, eller i moln, som i dag. 

4. Och när jag ändå tar mig ut hittar jag det här utanför porten, två meter från papperskorgen. 

Jag gick en runda neråt sjön och det låg massor med hundskit på snön. Mest var det inom bebyggt område och vid den stora skogsvägen. Det är klart, hundarna är skitnödiga när de väl kommer ut och ägarna orkar inte bära skiten under hela promenaden. Så vad gör man?

Jag gick ner till en av fiskebryggorna. Undrar vad det är som är avstängt och varför? Tänk om det är något viktigt?

Solen sken som sagt inte längre, men himlen var så där oskyldigt ljusblå bakom molnen. Det var ett vackert sken över sjön, där några åkte skidor och andra promenerade. Nattens blåst hade gjort snön hård och lite isig.

Sen fortsatte jag längs stigen vid strandkanten. Den var ganska bra upptrampad en bit och sen var det bara fotspår att gå i. Djupa spår, långa kliv och lös djupsnö vid sidorna att sätta stavarna i. Det blev bra motion för benen och utmärkt balansövning. Jag fick snö i skorna och tänkte att faller jag omkull får jag nog lov att simma i lössnön.

Till slut kom jag fram till den lilla badstranden och där hade en familj tänt en eld och grillade korv och vid bordet satt samma speciella man jag träffade på för några veckor sedan och fikade med sin ledsagare. Han ska tydligen ner till sjön och fika varje söndag oberoende av årstid och väder.

Jag fortsatte pulsa mot grusvägen och hörde att de två männen kom efter mig. Det lät som den specielle hade astma, men jag mindes att han gärna ångade fram och steg åt sidan så de kunde gå förbi. Och ja, han hade bråttom och ledsagaren ropade ’tack’ åt mig i förbifarten.

Det var en uppfriskande promenad.

Ha en skön söndagskväll <3