I dag vill jag dela med mig av en tidig påskhälsning jag hittade i brevlådan i morse tillsammans med en påse tidningar. Jag har en morgonpigg vän som vet att jag sover länge, som diskret svängt förbi min dörr. Tusen tack, fina M., det var precis vad jag behövde!

Kortet gjorde mig verkligen glad, eftersom jag älskar påskliljor. Ända sedan jag första gången läste William Wordswoths dikt  Daffodils och sedan sett gräsmattorna lysa gula av alla påskliljor i St James’ Park i London strax före påsk, har just påskliljor varit magiska för mig.

Wordsworth beskriver så underbart hur påskliljorna dansar i vinden, hur han kan se deras dans när han ligger avslappnad med stängda ögon och hur minnet av deras dans gör honom lätt till sinnes. Här kommer en tolkning till svenska av Anders Österling.

Påskliljorna (Daffodils)
William Wordsworth, 1807.

Jag gick så ensam i min ängd,
så bortom allt som själva skyn –
då stod med ens en härlig mängd
av gula liljor för min syn
med bris från insjön strax intill,
en fladderdans, som ej stod still.

Som vintergatans myriad
av stjärnor tätt i sammanhang
en här av blommor, glitterglad
längs hela buktens båge sprang,
väl tiotusen i ett tag
svängande runt med blitt behag.

Ja böljedansen utanför
var ej av samma friska sving
och glad blev skalden som sig bör
i glada väsens sällskapsring;
men hur blev denna ljusa ståt
en makt i minnet efteråt?

Ty ofta, när jag sedan låg
i tankar eller halvt i blund,
min inre syn dem återsåg,
uppflammande i ensam stund,
och länge blev jag vederkvickt
av samma liljors dans och dikt.
(Översättning Anders Österling, 1915)

Efter några smått deppiga dagar, har jag haft sol i sinnet i dag. I morgon tar jag ut cykeln och far till Plantagen och köper påskliljor eller narcisser.

Ha en trevlig onsdagskväll <3
 

Har ni kommit i kontakt med kylskåpspoesi? För några år sedan var det väldigt populärt. Det är små askar med ord som har en magnetisk baksida, så man kan fästa dem på kylskåpsdörren.

Jag fick en sådan ask av Johanna i julklapp för några år sedan. Hela juldagen stod Johanna, hennes halvsyster och jag och skapade dikter på kylskåpet. Vi blev tilldelade ett visst antal slumpvis utvalda ord och våra dikter ’bedömdes’ sedan av exet (flickornas pappa) och Ronja. Kreativiteten flödade och vi skrattade hela tiden.

Direkt jag fick asken skapade jag tre små dikter på kylskåpet, varav en fortfarande hänger kvar.

På morgonen då Johanna och Ronja skulle fara hem till Stockholm, upptäckte jag denna dikt, som också har fått hänga kvar.

Det är kanske dags att ta fram asken och börja skapa igen.

Ha en skön måndagskväll <3

P.S. I dag hade traktorn INTE lagt snön på äppelträdet, utan bredvid. D.S.

Jag kom att tänka på en dikt av min favoritförfattare Eeva Kilpi i går när jag skrev om mina lyktor och att jag gärna köper två stycken av samma sak.

Jag är alltid lugn när jag har två:
Två kammar, två par strumpor, två likadana pennor.
Även när jag älskar, är ensamheten jämt den andre.

Jaså, sa han strängt,
du känner ju till budet:
har du två, ge bort det ena.

Jag vet, svarade jag,
men tänk om det finska ordspråket gäller mig:
Den som vill ha två, förlorar båda.
(Översättning: Kerstin Lindqvist)

Ja, det finns alltid flera sätt att se på saken. Att köpa två likadana par strumpor är praktiskt, för ni vet väl att de mest otrogna paren är just strumpor. Titt som tätt får en strumpa för sig att försvinna i tvätten och då kan det vara skönt för den övergivna strumpan att ha ett annat par att ty sig till.

Att ha två älskare kan ju låta trevligt, men då finns kanske risken, som Eeva Kilpi säger, att man förlorar båda två. Åtminstone om man är finska.

Oftast nöjer jag mig inte med bara två saker. Hittar jag ett par trosor eller ett par strumpor som jag gillar, kan jag köpa tio stycken. Inte på en gång, utan två och två… eller två vita och två svarta. Hittar jag en skön tröja, kan jag köpa den i flera färger. I synnerhet Gudrun Sjödens långärmade basrandtröjor, som jag har 12 stycken i min garderob just nu.
Är jag fantasilös eller manisk?

I dag har jag städat bort julen. Varför tar det längre tid att städa bort än att ställa fram? Två ljusslingor kändes plötsligt så förlegade, att jag bestämde mig för att kasta dem. Nästa jul ska jag inte dra fram så mycket.

Det blev lite dystrare när adventsstaken, stjärnan, alla ljusslingor och röda värmeljuskupor är borta. Men det finns ju vanliga ljuskupor.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Det vill sig inte med regnet. I morse blåste sunnanvinden fortfarande och himlen hängde grå och tung. Stämningen var som återhållen gråt. Ni vet, när gråten sitter som en klump i bröstet och man vet att man måste få ut den ordentligt. Inte bara läcka lite, utan öppna slussarna och låta allt flöda. Jag minns en gång när jag längtade till ett reprisavsnitt av Törnfåglarna för att få gråta…

Gräset har redan blivit vackert rött.
 
Man ser att det blåser.

Lite lugnare här.

Min mobiltelefon ringer när jag står halvnaken i provrummet på Kapp Ahl. Funderar en sekund om jag snabbt ska ta på mig tröjan innan jag svarar. Det är nämligen en man som ringer.

När jag kommer ut och ska cykla hem, har det börjat regna lite. Men det går trögt. Jag vill ju ha ett skyfall! Himlen är fortfarande full med återhållen gråt.

Taivas pidätti henkeään
Ja me onnistuimme

Lähdettyämme se järkyttyi kyyneliin,
kukan ratkesivat juomaan

Me vain ryhdikkäästi eri suuntiin.
(Eeva Kilpi)

Översättning av Kerstin Lindqvist:

Himlen höll andan.
Och vi lyckades.

När vi gått, brast den i gråt,
blommorna hemföll åt dryckenskap.

Men vi gick värdigt åt var sitt håll.

Kram på er <3