Jag kom att tänka på en dikt av min favoritförfattare Eeva Kilpi i går när jag skrev om mina lyktor och att jag gärna köper två stycken av samma sak.

Jag är alltid lugn när jag har två:
Två kammar, två par strumpor, två likadana pennor.
Även när jag älskar, är ensamheten jämt den andre.

Jaså, sa han strängt,
du känner ju till budet:
har du två, ge bort det ena.

Jag vet, svarade jag,
men tänk om det finska ordspråket gäller mig:
Den som vill ha två, förlorar båda.
(Översättning: Kerstin Lindqvist)

Ja, det finns alltid flera sätt att se på saken. Att köpa två likadana par strumpor är praktiskt, för ni vet väl att de mest otrogna paren är just strumpor. Titt som tätt får en strumpa för sig att försvinna i tvätten och då kan det vara skönt för den övergivna strumpan att ha ett annat par att ty sig till.

Att ha två älskare kan ju låta trevligt, men då finns kanske risken, som Eeva Kilpi säger, att man förlorar båda två. Åtminstone om man är finska.

Oftast nöjer jag mig inte med bara två saker. Hittar jag ett par trosor eller ett par strumpor som jag gillar, kan jag köpa tio stycken. Inte på en gång, utan två och två… eller två vita och två svarta. Hittar jag en skön tröja, kan jag köpa den i flera färger. I synnerhet Gudrun Sjödens långärmade basrandtröjor, som jag har 12 stycken i min garderob just nu.
Är jag fantasilös eller manisk?

I dag har jag städat bort julen. Varför tar det längre tid att städa bort än att ställa fram? Två ljusslingor kändes plötsligt så förlegade, att jag bestämde mig för att kasta dem. Nästa jul ska jag inte dra fram så mycket.

Det blev lite dystrare när adventsstaken, stjärnan, alla ljusslingor och röda värmeljuskupor är borta. Men det finns ju vanliga ljuskupor.

Ha en trevlig måndagskväll <3