Kategori: Dikter

”Trash the dress”

Av Marja Granqvist, 28 augusti 2012 kl 18:06, 2 kommentarer

I dagens Expressen kan vi läsa om en ung kvinna i Montreal som drunknade under sin bröllopsfotografering. Hon skulle som avslutning ta några simtag i sin brudklänning och sögs ner i vattnet av strömmen och den våta klänningen. Så tragiskt!

”Trash the dress” är en trend som började i USA för några år sedan. Man avslutar bröllopsfotograferingen med att ’förstöra’ brudklänningen genom att bruden fotograferas i en mera ovanlig miljö där hennes klänning riskeras att bli smutsig eller sönderriven. Den ska ju bara användas en gång, så varför inte tänja på gränserna och göra ’konst’ av fotografierna.

Jag läste om trenden i en scraptidning. Artikelförfattarinnan hade låtit sin lilla dotter leka i sin prinsessklänning utomhus i olika miljöer… i sand, i gräs, i vatten. Bilderna hon tog blev bedårande bilder till scrapalbumet.

Det var nånting som irriterade mig i den här trenden. Det var en spegling av nånting mycket destruktivt, Jag funderade på hur långt man kan gå för konsten, kan man gå så långt att man tänjt gränsen så mycket att man inte längre kan se skillnad på konst och verklighet? Det blev en dikt som några av er har läst, men som här kommer i repris.

”Trash the dress”

Bruden lyfter sin vita klänning
visar gummistövlarna
släpper sedan kjolfållen
dimper ner
i den fuktiga mossan
‘Trash the Dress’
för konsten.

Fotografen jublar.
Det rena kontra det smutsiga.
Klänningen används ju bara en dag.
‘Trash the Dress’
för konsten.

Ofelia går ner i vattnet.
Kjolen flyter
som en ballong på ytan.
‘Trash the dress’
för konsten.

Virginia Wolf går ner i vattnet
med stenar i kappfickorna.
No Dress to Trash.

Bloggerskan klipper hål
i jeansen.
Trash the Jeans
It’s Passion for Fashion.

Barnsoldatens skjorta
färgas röd av blod
runt kulhålet.
No, no… no fashion.
Don’t Try this at Home!

Var ser vi gränsen
mellan vackert och fult,
mellan konst och verklighet,
mellan liv och död?

(Marja)

Ha en trevlig tisdagskväll<3

Människors möten.

Av Marja Granqvist, 4 juli 2012 kl 19:02, Bli först att kommentera

Ibland upplever man möten med andra människor, ofta när man är ute och reser, som är till synes flyktiga, men i själva verket väldigt viktiga.

I dag for jag till Mariehems vårdcentral för att kolla blodtrycket igen. Sedan hoppade jag på bussen till Coop för att hämta ut ett stort brev på posten. Eftersom det var lunchdags, bestämde jag mig för att äta på cafét där. Bredvid mig satte sig en kvinna som började prata med mig. Först berömde vi den mycket goda fiskgratängen som vi hade beställt båda två, men ganska snart började hon berätta om den situation hon just nu befann sig i. Jag behöver inte gå in på detaljer, men jag har själv varit med om samma sak ett par gånger, så jag var helt rätt person att prata med. Jag lät henne prata och till slut började hon nästan gråta. Vi kom i alla fall överens om att hennes situation är något som tillhör livet, som de flesta av oss måste gå igenom och att den enda vägen var just rakt igenom ångesten och smärtan. Hela vårt samtal tog bara ca 20 minuter innan jag blev tvungen att springa till bussen.

Kvinnan tog min hand och tackade mig för ett fint samtal. Själv blev jag tydligen mycket berörd för jag slocknade av utmattning på soffan när jag kom hem.

Det här korta mötet var nog bra både för kvinnan och mig. Hon upprepade ett par gånger att hon var alldeles ensam i det här, så hon behövde verkligen lätta sitt hjärta. Vilken tur att hon vågade börja prata med mig. Jag är glad att jag råkade vara på plats, för jag hade också utbyte av vårt korta möte.

Jag kom att tänka på en dikt av Hjalmar Gullberg som heter Människors möten.

Om i ödslig skog
Ångest dig betog
Kunde ett flyktigt möte
Vara befrielse nog
Giva om vägen besked
Därpå skiljas i fred:
Sådant är främlingars möte
Enligt uråldrig sed
Byta ett ord eller två
Gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Ha en fin onsdagskväll <3

En krigare.

Av Marja Granqvist, 13 mars 2012 kl 19:14, 10 kommentarer

Att rensa i skåp och förråd innebär inte bara att tömma lådor och hyllor, utan det leder också till att man rensar i det förflutna. Vad är viktigt att ha kvar och vad kan jag fortsätta leva utan?

Häromdagen blev jag tvungen att ta itu med några hundra målningar jag producerat under några år från 1989 och framåt.

I slutet på 1988 gick jag in i väggen riktigt ordentligt. Jag önskar att jag hade gjort det tidigare, för då hade nog kraschen inte varit lika hård, men jag är en krigare och ger inte upp i första taget.

Jag hade tur, för inom sjukvården mötte jag underbara människor, som i stället för att skriva ut mediciner uppmanade mig att skriva och måla. Jag fick gå i bildterapi och det passade mig väldigt bra. Senare när jag började i vanlig psykoterapi, fortsatte jag måla och tog med mig vissa målningar till terapin. Alla dessa målningar har jag förvarat hoprullade i en väska i mitt förråd.

Nu tog jag fram dem, tittade på dem, förundrades och bestämde mig sen för att kasta dem. Jag plockade ut några som jag ville ha kvar… men började sen fundera varför? Jag är klar med dem och om jag fortsätter förvara dem, får Johanna sedan kasta dem och det vill jag bespara henne. Jag valde ut tre målningar som jag la på golvet och fotograferade. Sen knycklade jag ihop alla i en stor påse och gick direkt ut till soprummet.

På vägen in kände jag ett lätt tryck över bröstet.

En av målningarna jag fotograferade var den lilla flickan jag drömde om, som hade en adresslapp om halsen där det stod ”Utan emballage”. Jag har skrivit om drömmen i ett kapitel av ”Den långa resan” http://blogg.vk.se/marja/2010/05/17/den-langa-resan-27-utan-emballage-171433

Här är hon.

Jag ger henne en kram och viskar i hennes öra att hon är en riktig krigare.

Jag skrev en dikt till min dotter en gång. Var så goda alla krigare!

DU ÄR EN KRIGARE

Jag vill hålla om dig,

skydda dig från livets hårdhet,

värna om ditt välmående,

finnas för dig varje sekund.

Men du är vuxen nu

och du är en krigare.

Precis som jag,

precis som min mamma.

Vi klarar oss.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

P:S: TITTA PÅ TV4 NYHETSMORGON I MORGON. RITVA OCH KICKI SKA SITTA I SOFFAN OCH STICKA PÅ 1-MILAHALSDUKEN! http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/

Bästa julklappen.

Av Marja Granqvist, 19 december 2011 kl 18:35, 4 kommentarer

I dag låg det i min brevlåda. Paketet med mina ex. av diktböckerna.

Där på sidan 108 fanns mina ord. Vilken känsla!

Jag bläddrade andaktsfullt genom de rena sidorna och vad jag sett hittills är alla dikterna fantastiskt fina. Nu får vi hoppas att Tomas Tranströmer orkar läsa dem. Han blev då väldigt glad över uppvaktningen och har hälsat till alla poeter på poeter.se

I går tog jag fram julgranen och klädde den. De röda fåglarna jag köpt i Spanien fick vara med. Likaså de nytillverkade änglahängena.

Ha en fin måndagskväll <3

”Siskokulta”

Av Marja Granqvist, 13 december 2011 kl 18:20, 4 kommentarer

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud,

men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

(Kinesiskt ordspråk)

I morgon fyller en av mina bröder år. I höstas skrev jag en dikt till honom som jag inte lagt ut på bloggen tidigare. Den handlar om vilka känslor och insikter ett enda litet ord kan åstadkomma…när det är det rätta ordet.

”Siskokulta”

“Siskokulta”

(Allra käraste syster)

börjar hans brev.

Mitt hjärta fylls

av glädje och styrka.

Vi talas vid på svenska,

våra rötter på finska.

Jag har inte längre

någon syster,

men jag är fortfarande

någons syster.

Får inte glömma det,

när sorgens fåglar

flyger över mitt huvud.

Då ska mitt hjärta

stilla viska:

Jag är en “siskokulta”!

Tack allra käraste bror

för den insikten.

Ha en fin tisdagskväll <3

Jag fick vara med!

Av Marja Granqvist, 5 december 2011 kl 22:10, 16 kommentarer

Så här ser omslaget ut på den diktsamling som just nu trycks på forumet poeter.se för att hedra Tomas Tranströmer.

Titeln är: 181 dikter till Tranströmer. Poesi i urval från poeter.se och min lilla dikt om fullmånen är med!

Det är en stor ära att på detta sätt få vara med och uppvakta en av mina favoritdiktare. Jag har gråtit glädjetårar.

Läs gärna min favoritdikt av Tomas Tranströmer. Den har gett mig mycket styrka genom åren.

God natt mina vänner <3

”Trash the Dress”

Av Marja Granqvist, 31 oktober 2011 kl 00:28, 4 kommentarer

Bruden lyfter sin vita klänning
visar gummistövlarna
släpper sedan kjolfållen
dimper ner
i den fuktiga mossan
‘Trash the Dress’
för konsten.
Fotografen jublar.

Det rena kontra det smutsiga.
Klänningen används ju bara en dag.
‘Trash the Dress’
för konsten.

Ofelia går ner i vattnet.
Kjolen flyter
som en ballong på ytan.
‘Trash the dress’
för konsten.

Virginia Wolf går ner i vattnet
med stenar i kappfickorna.
No Dress to Trash.

Bloggerskan klipper hål
i jeansen.
Trash the Jeans
It’s Passion for Fashion.

Barnsoldatens skjorta
färgas röd av blod
runt kulhålet.
No, no… no fashion.
Don’t Try this at Home!

Var ser vi gränsen
mellan vackert och fult,
mellan konst och verklighet,
mellan liv och död?

God natt mina vänner <3

Tomas Tranströmer fick Nobelpriset!

Av Marja Granqvist, 7 oktober 2011 kl 00:15, 4 kommentarer

JAA, Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur! En mycket värdig pristagare.

Här är min favoritdikt av honom:

ROMANSKA BÅGAR

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
“Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr. och Mrs. Jones, herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
(Tomas Tranströmer)

Ett steg i rätt riktning.

Av Marja Granqvist, 3 oktober 2011 kl 18:12, 6 kommentarer

Ungefär så här kändes det då:

PÅ AKUTEN

Du måste sluta prata,
säger hon.
Du måste vara tyst en stund,
blodtrycksmätaren blir förvirrad.

Du måste sluta prata,
säger han.
Du måste vara tyst en stund,
stetoskopet kan inte höra.

Apparater registrerar
kroppstemperatur,
blodtryck,
blodvärden,
blodsocker,
hjärtklappning,
lungrossel.

Blödningen stoppas,
såret läggs om.
Mediciner sprutas
in i blodet.

Febern dalar,
pulsen sjunker,
blodet stillar.
Apparater meddelar:
pat. klar för hemfärd.

Apparater registrerar
inte
hur jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n mår.
Det ville jag berätta,
när jag inte fick prata,
när jag ombads vara tyst.

Vårdcentralen i dag och ännu en ny distriktssköterska. Vi tog de sista stygnen. Det rinner fortfarande lite sårvätska ur såret, men jag ville ta stygnen och häfta ihop med ‘strips’ i stället. Sen sa jag att jag sköter bandagerandet själv och ringer om något tillstöter.

Det kändes som ett stort steg i rätt riktning och nu är det rakt fram som gäller.

Dagens höstbild:

Ha en fin måndagskväll <3

Det är dags nu.

Av Marja Granqvist, 24 september 2011 kl 16:04, 10 kommentarer

DET ÄR DAGS NU

Jag drömmer…
att Groucho Marx
dyker upp ur gatubrunnen,
och bussen kör emot.
Groucho stirrar paralyserat,
busschauffören väjer
i sista sekunden.
Jag skriker.
Ingen blir skadad.

Jag drömmer…
att räcket till den smala balkongen
ger vika.
Jag klamrar mig fast i husväggen
med naglarna.
Jag skriker
och hasar sidledes in i huset.
Ingen faller ner i avgrunden.

Jag drömmer…
att bussen jag ska åka med
har startat.
Jag skriker,
springer mot den.
Motorn stannar,
chauffören öppnar dörren.
Vännerna kommer springande
med mina väskor.
Ingen i bussen är arg
för att de fått vänta.

Ingen blir skadad.
Ingen faller ner i avgrunden.
Ingen blir arg.

Det är dags nu
att sluta skrika
och börja lita på livet.

I dag är jag trött och lite snurrig av medicinerna, men det känns bättre. Ska äta dubbel dos av antibiotikan i tre dagar. Ligger på soffan och sover eller förströr mig med TV eller med lilldatorn som värmedyna på magen.
Exet är på disputation.Telefonerna ringer. Har bl.a. pratat med min älskade dotter. Mamma är så liten i dag.

I morgon tar vi nya tag!

Ha en skön lördag <3

Marja

Kategori: Dikter

”Trash the dress”

Människors möten.

En krigare.

Bästa julklappen.

”Siskokulta”

Jag fick vara med!

”Trash the Dress”

Tomas Tranströmer fick Nobelpriset!

Ett steg i rätt riktning.

Det är dags nu.

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se