Vi har sett fenomenet med bilbränder växa fram i andra städer i Sverige, bilbränder är nästan alltid är anlagda bränder, fenomenet har kopplingar till organiserad brottslighet och utanförskap – och nu verkar tiden ha hunnit ikapp även vårt Umeå.

Vi ska inte förekomma polisens utredning, men det är inte orimligt att anta att bilarna inte självantänt. Utifrån detta bör vi redan nu fundera över hur vi gemensamt ska agera, för att sända kraftfulla signaler om att Umeå inte tänker tolerera att gängkriminalitet och organiserad brottslighet får något som helst utrymme.

Umeå är inte längre den trygga staden som man från vänsterhåll försökt göra gällande. Vi har bekymmer. Det är allmänt känt att vissa områden i Umeå är mindre behagliga att bo och bedriva verksamhet inom. Det medför att många med ekonomiska resurser söker sig ifrån kända belastade områden. Medan andra med begränsade resurser tvingas bo kvar.

Det är förstås många som påverkas direkt och indirekt när nu detta inträffat. Att vakna upp och plötsligt inse att en viktig del av ens tillvaro brunnit upp är förståeligt förskräckligt för de som berörs. Att därefter inte kunna lita på att samhället är tillräckligt tryggt för en att ha sin egendom ifred i Umeå är förfärligt, men blir verklighet både för de som direkt berörts, men även för många som bor i Umeå.

Vi måste man ta detta på allvar från politiskt håll. Signalerna måste vara tydliga, och åtgärderna rejäla. Detta gäller förstås kommunal, regional och nationell nivå.