Petter Nilsson(SD)

Överklasspampar eller undersköterskor?

Av , , 43 kommentarer 31

Satt och läste Linda Westerlinds ledare i Folkbladet ”Je suis överklasskärringar, jag anmäler mig till nästa syjunta”. .

Ledaren var väl tämligen menlös, lite underhållande, men i vanlig ordning syftande till att misstänkliggöra dem med annorlunda uppfattning.
Jag ser också att den titel jag valde att skriva blogginlägget runt igår, ”För S är ord viktigare än välfärd!”, också väl beskriver Westerlinds ledare i samma ämne.

Samtidigt får man ge henne lite cred. Hon förstår att genusflummande inte får gå före välfärd för varken mig eller Sverigedemokraterna.

Såg att Pontus Persson (SD) föreslog att Lars Forsgren (SD) skulle ha använt ordet överklasspampar för att beskriva jämställdhetsutskottet. Detta för att slippa ha en diskussion om ord, men även för att denna politiska adel som nu exemplifieras med jämställdhetsutskottet inte är begränsat till ett kön. Det sagt så tycker jag att vänsterfolk – inklusive folkbladets Linda Westerlind – bör fundera kring ifall man verkligen vill försämra för omsorgspersonal (där lejonparten är kvinnor) för att ha ett jämställdhetsutskott som har till uppgift att analysera genus. Det skulle innebära att Westerlind måste tänka i termer såsom klass, vilket dagens socialister inte gör eftersom de är liberaler.

Vi är i ekonomiskt bekymmersamma tider som vänsterpartierna tillsammans bidragit till att skapa genom en överdådig reduktionsplikt likväl som en osund energipolitik. Problem som tar tid att lösa, och då måste vi prioritera. Hur en socialist kan förespråka abstrakta effektlösa politiska mysidéer som ett jämställdhetsutskott före grundläggande materialistiskt välfärd är bortom mig.

Och för att gå vidare till nästa vänstersinnade ledare: i Aftonbladet, där skribenten Stina Pettersson kallar kvinnor som ser ljust på hemmafrusidealet för ”blåsta våp”.
Att som kvinna värna om att bilda och värna om familjen tycks få kvinnor från vänsterhåll att se rött. Jag tror inte – i likhet med Westerlinds generaliseringar – att alla vänsterkvinnor ger Stina Pettersson ryggdunkningar till följd av hennes mod.

Tvärtom tror jag att det belyser ett grundläggande problem med den ”moderna feminismen”, som lyfter just de klassiskt manliga idealen som generellt åtråvärda för alla kvinnor. Försörja familjen, göra karriär, osv, medan de klassiska värderingarna tycks hamna en aning i skymundan, och nedvärderas.
Det är förstås inget som hjälper de kvinnor som ser ljust på hemmafrusidealet.

Oavsett kan man ifrågasätta Aftonbladets “värdegrund”; är det bättre att kalla kvinnor som högaktar hemmafrusidealet för ”blåsta våp” än att kalla jämställdhetsutskottet i lilla Umeå för överklasskärringar? Tveksamt.

 

För S är ord viktigare än välfärd!

Av , , 26 kommentarer 23

När jag skriver med den rubriken som utgångspunkt så kan det förstås inbegripa en rad olika saker, men detta är en recension av de blogginlägg som kommit att lyftas i ljuset av att Lars Forsgren (SD), gruppledare i Umeå kommun, kallat jämställdhetsutskottet för ‘överklasskärringar’.

Nu kan jag personligen tycka att ordet är en aning olämpligt för ett formellt forum såsom kommunfullmäktige. Samtidigt är frågan om huruvida ett jämställdhetsutskott verkligen ska prioriteras före kärnverksamheten?

Som det är i dag ska detta så kallade utskott hjälpa kommunfullmäktigeledamöterna att analysera och styra kommunen avseende jämställdhet, vilket samtliga partier är för. Det kan tyckas märkligt, då jag tror att de flesta politiker rimligen kan analysera beslut själv utan att tillsätta arvoderade uppdrag för att gynna politiska proselyter. Dess syfte är inte att syssla med jämställdhet utan att premiera en politisk klass som inte skapar ett mervärde. Svensk lagstiftning reglerar dessutom redan detta; hur kommuner och regioner ska behandla individer oavsett kön eller härkomst. Ett jämställdhetsutskott är således överflödigt.

Jag tycker det är riktigt att väga de medel man lägger på jämställdhetsutskottets ledamöter mot att lägga medlen på omsorg och omsorgspersonal.

Återigen. För S är ord viktigare än välfärd.

Lönekrav på 13 000 kr arbetskraftsinvandring är sjukt lågt!

Av , , 4 kommentarer 18

Skrev ett bloggutkast för en tid sedan. Det blev i stället en debattartikel, som bland annat Pontus Persson (SD) och Lars Forsgren (SD) fick möjlighet komplettera och borsta av från de vanliga språkliga felaktigheter som inte sällan förekommer från min sida här på bloggen.

Det var i alla fall för ungefär en vecka sedan då man från alla möjliga håll hörde kritik kring högre lönekrav på arbetskraftsinvandring. Bland annat intressenter i form av rekryteringsbolag, politiker m fl. Samtidigt tycker jag det är rimligt för dem att fundera över deras hållning.

Tidigare var lönekravet 13 000 kr. Det räcker inte särskilt långt i Sverige och är på gränsen till slavlön.

Arbetskraften är precis som vilken resurs som helst och präglad av det klassiska ekonomiska teoremet kring tillgång och efterfrågan, och när då Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och andra partier som traditionellt sagt sig vurma för arbetare stått bakom 13 000 kronor i lönegolv blir det hela väldigt genomskinligt.

För den intresserade så går debattartikeln i VK att läsa i sin helhet här.

Ett kort inlägg på förmiddagen.

Passar också på att lyfta alla veteraner och alla de som betalat det högsta priset i arbetet för fred eftersom att det i dag är veterandagen.

Önskar er alla en trevlig vecka.

Jimmie Åkesson – Röstmagnet!

Av , , 16 kommentarer 30

Jag såg att Jimmie Åkesson (SD) uppmärksammats i SVT som en stark röstmagnet och jag kan bara instämma. Han är en partiledare som är väldigt jordnära.

Jag är rätt övertygad om att hans sätt att just vara sig själv, utan krusiduller, och vara en medkännande människa har inneburit att folk haft lättare för honom; han framstår helt enkelt som folklig. Han är även väldigt ärlig, till skillnad från många andra politiker. Är det en fråga han inte har ett rakt svar på brukar han svara “jag vet inte”. Tror folk föredrar det än en politiker som kommer med osammanhängande floskler. Med det sagt är han smart, välformulerad och tämligen välartikulerad, även om han förstås behöver jobba på sin norrländska.

Samtidigt är det inte lätt att vara partiledare och bära ett partis politik för väljare, medlemmar, media och alla andra intressenter. Det underlättar nog att veta att man har ett starkt stöd inom det egna partiet.

Och på tal om saker som inte är lätt. Läste tidigare en artikel av Andreas Westerberg, en före-detta liberal. Han försökte i ett argument lyfta att alla partier utom ett nu i dag står för att minska reduktionsplikten. Jag hoppas samtidigt att Andreas också rannsakar hur det såg ut 2021. Att endast SD valde att rösta emot, även om det kanske inte är så lätt att komma ihåg.

Importerade konflikter hör inte hemma hos oss!

Av , , 10 kommentarer 30

De flesta har väl någonstans nyktrat till avseende det orimliga i att föra en ansvarslös invandringspolitik. Men samtliga övriga partier tycks inte förstå bekymret med mångkultur.

Mångkultur, som bygger på tanken om integration, att kulturer i växelverkan ska bli starkare. Människor från andra länder kommer till Sverige, och berikar den svenska kulturen. Något som företrädare som bland annat Reinfeldt, Mona Sahlin, m fl tycks ha tyckt varit centralt då man inte tyckt att Sveriges kultur varit något anmärkningsvärt om något alls över huvud taget.

Jag tror inte alls på mångkultur, eller för den delen integration. Kommer man till ett nytt land – anpassar man sig. Det är till skillnad från integration, känt som assimilation.

Det har varit bra mycket skriverier kring Eritreas eventuellt regimtrogna nationaldagsfirande på Sörböleskolan i Skellefteå.
Jag skriver eventuellt, baserat på att festen reklamförts via sociala medier av ambassadpersonal, samt att festen problematiserats av eritreanska föreningen i Skellefteå.

De går oljebolagens intressen!

Av , , 16 kommentarer 19

Under gårdagens Aktuellt lyftes Sverigedemokraternas skepsis kring havsbaserad vindkraft. Man lyfte även att SD skulle tolkas som populistiska i betydelsen att partiet såg sig lite som ”outsiders” som representerar folket, det vill säga enligt den klassiska modellen folket mot eliten, samt att det finns taktiska skäl att lyfta att vår miljöpolitik sticker ut jämfört med övriga partiers.

Mina fem?
Bra politik är bra politik. Allt fler inser att en mer verkningslös miljöpolitik i Sverige drabbar de med minst pengar i plånboken värst och att de små korrigeringar som går att göra, svårligen innebär någon större förändring i det globala perspektivet. Varför ska en ensamstående småbarnsmamma som knappt har råd med diesel till sin bil lida bara för att vänstern har hybris och tror att Sverige ska kunna rädda världen?

En åtgärd som är realistisk och som faktiskt gör skillnad på ett positivt plan – både för svenskarnas plånböcker och målet att minska fossila bränslen – är att bygga ut kärnkraften. Problemet har varit de övriga partiers förmåga att på något vis stå för två motsägelsefulla saker samtidigt: Vill man exempelvis att Vattenfall ska bygga ut kärnkraft så kommer självklart vindkraftsetableringar skära i Vattenfalls förmåga att bygga kärnkraft. Det finns bara så mycket medel att nyinvestera för.

Dock har Partiet med stort P nu helt plötsligt vänt och är för kärnkraft. Det innebär att Magdalena Andersson som tidigare uttryckt att Sverige inte ska ha någon “ny kärnkraft” måste byta fot och representera en diametralt annorlunda linje i en av dagens mest aktuella frågor. Men som alltid när S gör 180 grader i en fråga kommer de basunera ut till pöbeln att de alltid har haft denna åsikt; ”vi har alltid varit i krig med Eurasien”, och så vidare.

Vidare gick en del av Aktuellt åt att kommentera Jessica Stegrud (SD), eller kanske mer att lansera SVT:s dokumentär om henne: Klimatdemokraterna. Hon är ordentligt duktig Jessica och är imponerad av henne. I reportaget nämndes tyvärr inte att hon har en bakgrund som expert och sakkunnig inom energi.

I dokumentären visades en konferens vi höll här i Västerbotten, och även där gjorde hon ett bra intryck tillsammans med andra föreläsare (Jimmie Åkesson (SD), Mattias Bäckström Johansson (SD) och Linda Lindberg (SD).

Och nu när vi ändå är inne på ämnet klimatpolitik: Jag kan nämna att jag och Pontus Persson (SD) fick ut ett svar i Folkbladet kring en ledare om reduktionsplikten där vi kritiserar Linda Westerlinds försvar av den som i praktiken innebär att hon försvarar oljebolagens intressen. Är tacksam över att Folkbladet valde att ta in vår debattartikel och har du som läsare lite tid över så kan jag rekommendera er att läsa den.

Hon verkar dock inte ha tagit in våra argument eftersom hon i dag har skrivit en ny ledare och attackerar väderkvarnar.
En offensiv från folkbladet värdig Don Quijote. Folkbladets ledarskribent angriper KD:s Ebba Busch, där folkbladets ledarskribent återigen ställer sig på oljebolagens sida i stället för att ta strid för de som har minst i plånboken.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Opera eller BB?

Av , , 17 kommentarer 20

Jag har tidigare lyft den synnerligen märkliga upphandling som övriga partier avser att lösa krisen kring BB i Lycksele, en upphandling på femtio miljoner kronor som ska tas på övriga sjukvårdsklinikers ramar – samtidigt som BB i Lyckseles budget är cirka 16 miljoner kronor, det vill säga: upphandlingen är över tre gånger så dyr som hela BB:s budget.

Utöver detta: Nyligen lyftes Norrlandsoperan (inte minst känd från konstnären som hyrdes in att ”pinka” på scen) i en artikel i VK. I den menade företrädare från S och KD tillsammans att de tyckte Norrlandsoperan i Umeå var en prioriterad sak (till synes för alla i Västerbotten). I VK:s narrativ lyfts att det blott rör sig om 25 miljoner kronor och man försöker övertala läsaren att det minsann inte rör sig om något hemmansköp.
Ungefär som när man – efter lång väntan vid tandhygien-hyllan i en lågpsrisaffär – försöker få någon att sluta att fundera kring vilken tandkräm som är mest prisvärd.

Med Norrlandsoperans resurser skulle vi lätt kunna lösa situationen i Lycksele med bra verksamhetsplanering. Detta utan att genomföra besparingar på annan sjukvård, lokaler eller vårdpersonal. Denna lösning är möjlig. Det finns ingen naturlag som stipulerar att Norrlandsoperan måste prioriteras före grundläggande sjukvård till västerbottningarna.

Utifrån ovan har jag ett budskap till alla partier i Regionen: Ta ansvar för förlossningen i Lycksele. Sök de läkare som krävs – i stället för att söka läkare utifrån orimliga krav. Stärk incitamentsstyrningen. Finansiera de extra utgifterna genom besparingar inom sektorer som inte har något med vård att göra.
Det blir lätt att tro att vissa politiker har fått för sig att snarast bedriva populistisk politik i syfte att vinna politiska poäng, i stället för att faktiskt försöka lösa situationen.

Vill vi ha en Norrlandsopera för 25 miljoner kronor, eller ett BB för 16 miljoner kronor? Kulturarbetare eller läkare och barnmorskor? Med Sverigedemokraternas förslag blir det BB, läkare och barnmorskor.

Arbetarpartiet – Sverigedemokraterna!

Av , , 8 kommentarer 21

I går eftermiddag ringde en journalist från Folkbladet och ville göra en intervju baserad på konflikten mellan fackligt och politiskt engagemang, närmare bestämt om hur SD:are har blivit uteslutna från facket på grund av deras engagemang i partiet. Han undrade ifall vi har haft liknande fall i länet, samt ifall det finns SD:are som i dag har “problem med facket”.

Som du som läsare förstår så finns det där en väsentlig risk för en märklig inramning av mina eventuella svar. Likväl finns det en viss risk med syftet bakom intervjun, exempelvis att inte problematisera fackens inställning till partiet.
Syftet kan eventuellt också vara att problematisera partimedlemmars åsikter och jag ser inga skäl att ge en journalist en intervju baserat på den premissen.

Dock vill jag understryka min mening i ämnet, som jag berört så många gånger förut:

Jag är för den svenska modellen och jag är för att arbetare ska organisera sig för att skapa en maktbalans gentemot arbetsgivare. Med det sagt skulle jag gärna nämna fackliga representanter, inte minst skyddsombud jag haft äran att lära känna genom åren. Det skulle emellertid kunna vara att göra dem en björntjänst, så jag lämnar skrivningen generell.

Grundpremissen för fackförbund är att representera arbetarklassens intressen gentemot arbetsgivare, det är den historiska anledningen till att bland annat LO grundades för över 120 år sedan. När facken i dag utesluter arbetare baserat på politisk uppfattning med motiveringen “fel värdegrund” representerar man inte arbetarklassen, för hade man gjort det hade man representerat arbetare oavsett deras politiska hemvist.

Det finns emellertid politiska fack som snarare representerar en klass av tjänstemän som är i direkt konflikt med arbetarnas intressen. En av dessa grundläggande konflikter är till exempel den mellan hög invandring och välfärdsstat – den som SD har talat om länge, en konflikt som LO historiskt har varit medveten om, vilket är anledningen till att LO har haft en extremt restriktiv hållning till hög invandring eftersom de har vetat att det leder till lönedumpning och en urholkning av välfärden.

Jag känner flera personer som har andra politiska åsikter som förstår denna konflikt, men dagens fackförbund gör inte det, och det beror på som jag nämnt ovan: facken representerar inte längre arbetarklassen. De representerar “värdegrunden” och “alla människors lika värde”. Det facken inte riktigt förstår eller reflekterar över är; tänk om det finns en motsättning mellan “värdegrunden” och arbetarklassens intressen?

Förutom problematiken jag har beskrivit har många fackanslutna som inte röstar på S väldiga problem med att LO i dag – de facto – är Socialdemokraterna. Varför skulle man vilja finansiera ett parti som avskyr allting man som sverigedemokrat står för?

Jag skriver detta nu på morgonen till svar till berörd journalist för att jag någonstans tycker det är schysst att försöka besvara frågor så pass öppet som möjligt, utan att riskera falla in i ett narrativ som väsentligen skiljer sig från mitt.

Ska väl lägga till att jag även försöker bemöta frågor som dyker upp på bloggen i mån av tid.

Jag uppskattar alltid onsdagar eftersom det är då veckan vänder och helgen närmar sig.
Nåväl. Hörni. Trevlig onsdag på er läsare. 🙂

Sänkt reduktionsplikt! Ett stort kliv i rätt riktning!

Av , , 39 kommentarer 26

SD var 2021 enda partiet som röstade emot reduktionsplikten 2021. Alla andra partier ville då successivt öka inblandningen till 66 % år 2030.

Successivt har vissa andra partier tillnyktrat i frågan. Nu sänker vi reduktionsplikten till 6%.
Hade SD haft en egen majoritet hade reduktionsplikten satts till 0%.

Det tar förstås tid att få igenom politik, det görs inte över en natt. Inget parti har egen majoritet, vilket innebär att partier måste förhandla.
Självklart måste målsättningen vara att bli av med reduktionsplikten, vilket definitivt är att anse som EU:s miniminivå.

De som främst gynnas av en sänkt reduktionsplikt är de som har minst pengar i plånboken.
Dieselkostnader – får man komma ihåg – påverkar kostnader för väldigt mycket i samhället.

Demokrati – När lotten får avgöra!

Av , , 17 kommentarer 26

Det finns mycket att säga om partifinansiering.

Sverige har en väsentligt annorlunda modell än USA, där privat finansiering – även om den sker – någonstans utmattas med partistöd som finansieras av offentliga medel.
Offentliga medel går även till ungdoms- och kvinnoförbund i Sverige.

Jag tycker att Lotteriverksamhet för med sig en etisk dimension. Bevisligen avser partier som ägnar sig åt lotteri – sko sig på vanligt folks bekostnad.

Samtidigt tycker jag att taktik som nyttjats av de bolag som Socialdemokraterna använt för att utföra sina lotterier rimligen borde påverka förtroendet för partiet. Ur expressenartikeln:

”När kunderna säger att de inte har råd att köpa lotterna ska säljarna svara:

’Nää, jag förstår, min mormor är vad man kallar för fattigpensionär och hon har ju förklarat att man behöver vända på varenda krona nu för tiden men jag menar… nu när det handlar om ynka 99 kronor – det är inte ens en bulle och kaffe på pressbyrån i dag…’.

– Jag kände att jag lurade folk, säger ”Daniel” som tidigare jobbade för företaget.”

Oaktat allt ovan måste man komma ihåg att marknadsföring och annat kopplat till partier förstås finansieras av de resurser ett parti har.
Självklart påverkar det valresultat. Självklart påverkar det vem som styr.

När partier finansieras till 50% av lotterier bör man rimligen också fråga sig ifall Sveriges framtid verkligen ska avgöras genom lotteri.