14-åringen uppgav att han och en jämnårig kamrat stod och väntade på bussen i Kalmar den 24 oktober 2020 när det kom fram tre okända äldre killar. En av killarna sa åt honom att han skulle sätta sig ned och frågade sedan vilken skostorlek han hade. Därefter ombads pojken att ta av sig skorna, vilket han gjorde. Han lämnade sedan över skorna till killen som frågat. Samma kille tog kort på målsägandens bankkort och uttalade att någon skulle komma hem till honom om han kontaktade polisen.

Den åtalade 16-åringen vidgick att han befunnit sig på platsen och bekräftade i stort det händelseförlopp som målsäganden beskrivit.

Hovrätten noterar inledningsvis att åklagaren inte ens påstått att något våld eller hot förekommit. De tilltalades påstådda handlande – att omringa pojken samt uppmana honom att ta av sig skorna – har enligt domstolen inte utgjort ett sådant hot som omfattas av straffbestämmelsen.

Inte heller åklagarens försök att hänvisa till utpressning som tillämplig gillades.

Med avseende på åtalet om övergrepp i rättssak anmärker hovrätten att målsäganden pekat ut 16-åringen medan målsägandens vän pekat ut 17-åringen. Mot bakgrund av detta är det inte ställt bortom rimligt tvivel att 16-åringen begått gärningen. Båda gärningsmän, ska sägas, är av utländsk härkomst.

Mer i ämnet går att läsa i Dagens Juridik.

Det här är ändå väldigt anmärkningsvärt. Hovrätten gör alltså bedömningen att det inte är tillräckligt hotfullt.
Frågan är ju om man verkligen har så verklighetsfrånskild bild av det som inträffat. Du som förälder har köpt in ett par fina skor åt ditt barn. Barnet berövas av skorna av ett gäng, tvingas gå hem i strumplästen.

Rättssystemet anser det inte vara ett rån i lagens mening. Då gäller det klargöra lagstiftningen så att den inte lämnar så pass stort utrymme för tolkning.