Det finns en bloggare – tillika insändarskribent – vid namn Stellan Elebro. Stellan uppmanade sina bloggläsare att inte läsa bloggar för några dagar sedan. Kan tycka det vara en lite tråkig ingång ifall man vill eftersträva en generell diskussion. Ni vet. En diskussion som lyfter problem, likväl som lösningar.

Minns själv att vi haft relativt konstruktiv ingång förr avseende relocate i kommentarsfältet på det inlägg jag länkade i sista blogginläget.

Svårt att inte höja ett ögonbryn åt uppmaningen Stellan gav sina läsare.

Jag tycker att diskussion och dialog över partigränser kan vara en fantastiskt fin sak. Inte minst för att kunna belysa problem från flera olika håll. Ibland kan det vara gott att få en tolkning från en konservativ. En tolkning från en liberal. Osv.

Tyvärr har Woke-vänstern lyckats med att sätta några sannerligen märkliga grunder för dagens samtal.

Jag brukar ofta – vilket är min rätt som konservativ – säga att ”det var bättre förr”. Grunden att man kan låta diametralt olika uppfattningar möta varandra. Att det är ett bra sätt att skärpa båda sidors problembeskrivningar, och i bästa fall lösningar.

Woke-vänsterns PK-idéer är emellertid inte särskilt konstruktiva. Vissa har gått så långt som att hävda att de kan bli misshandlade av ord. Att ord innebär våld. Det är förstås galenskap. Rimligen är den som yppar de orden svag en debattör. Den personen borde arbeta med sig själv.

Samtidigt har det inneburit att idéer inte kunnat debatteras fritt. Lagstiftning har kommit på plats som kommit att göra vissa frågor svåra att debattera, men de är inte de värsta.

De värsta är de som faller inom ramarna för den skadliga konsensuskultur som woke-vänstern lyckats införa. Inramningar av diskussioner som gör det svårt att närma sig diskussioner invandring. Diskussioner kring miljö, eller för den delen ”The new green deal”. Verkningsfulla lösningar för samhällsproblem.

Jag har länge lyft problem kopplat till exempelvis de bidragsberoende gröna näringarna i norr. Det man inte sällan bemötts av från den självutnämnda vänster-intelligentian är inte sällan att man är mot miljö, eller mot klimat. Urvattnade – och idag väl uttjatade – begrepp såsom ”klimatförnekare”, tycks dock ha försvunnit.

Igår gick Northvolt ut och förklarade att man inte ska tillverka katoder – detta på obestämd tid (enligt Dagens Industri).

Är själv ingen batteri-uppfinnare, men tänker mig att det ändå är en hyggligt central del i ett batteri. Ni vet, ett plus, ett minus. Förhoppningsvis sätter man dem inte fel. Ett batteri.

Henrik Jönssons producerade ett väl utforskande youtubeklipp i ämnet. I ljuset av det, var nyheten inte riktigt lugnande.

Han har en bra poäng. Han menar att bidragsfinansierad industri möjliggör fusk. Han har inte fel. Det sagt vill jag mena att viktig del är en alldeles för stark konsensuskultur, där man inte får tycka eller säga fel sak.

I goda diskussioner, där folk är kapabla av att med argument skapa en tes, kan vi människor göra bra saker. Det kan vara ett fantastiskt verktyg för att diskutera med medmänniskor för att skapa ett bättre samhälle. Men det kräver att man lyssnar in varandra.

Det sagt finns det människor som avsiktligt vill störa ut den konstruktiva dialog som kan utgöra ett fundament för samhället.

Det finns också de som ”vill ha rätt”, hellre än att försöka hitta nya bra lösningar. Och visst. Alla har vi väl en släng av det. Inte minst undertecknad, som i egenskap av politiker också representerar ett parti, likväl som väljare.

Men jag tror genuint på det goda argumentet.

Avslutningsvis, och en bit utanför kärnan för detta blogginlägg – känner jag ett behov av att adressera kommentatorer. Jag märker att vissa av ni som kommenterar inläggen har en konstruktiv ansats. För den tid och energi ni lägger ned på att försöka hitta lösningar är jag tacksam. Jag delar inte alla synpunkter, men ibland finns där tänkvärda tips och synpunkter att läsa.