Fria Norrland, befriat

Året var 2027 och Norrland hade året innan blivit så självständigt som många hade önskat och krävt. Norrland var nu befriat. Och befrielsen och graden av självständighet hade gått osedvanligt fort. De tre nordligaste regionerna hade slagits samman till Region Norr. Samtliga kommuner från Sundsvall, Ånge och längst upp hade nu ett mäktigare parlament.

Norrland hade till och med fått egen beskattningsrätt inom flera om vad gällde naturrikedomar som skog, gruvor och vattenkraft. Inom regionen var räddningstjänsten, vården och skolan samordnad. I region Norr fanns en egen fristående Bergsstat särskilt till för den norra delen. Industrin låg i framkant vad gällde bland annat hållbarhet och ny teknik. De två stora universiteten i Luleå och Umeå hade utvecklats mycket välfungerande distansstudiesystem så kallat hybridstudier med mixad närvaro och distans. Målsättning för regionen var rättvisa och likställighet så att det skulle vara valbart att bo i en stad eller på betydligt mindre orter och små tätorter.

Regionen brottades fortfarande med utmaningen att bygga bostäder och locka dit den arbetskraft och kompetens som krävdes. Vården och en stor del av service och övrig näring hade bland annat räddats genom integration och en välvillig syn på invandring. Polisväsendet hade lyckats betydligt bättre med sin närvaro än för flera år sedan. Med expansionen av några städer som Umeå, Skellefteå, Lycksele och några till kunde dem med sådana preferenser även välja att bo i Norr. Totalt hade den sammanlagda befolkningen ökat något i regionen. Nu var det solklart för övriga landet. Norrland behövdes för Sverige.