Retoriska dikeskörningar

Att skylla ifrån sig och minimalisera förekommer ofta. Tåget med den fula texten om enkelbiljett till Kabul kallades av en SD-politiker för harmlös. När en annan politiker talade om hur kul det skulle bli med ”journalistrugby” menade hen att journalister överreagerade och feltolkade. När en annan politiker under valnatten ropade något som kunde tydas som ”hell segar” (ett nazistiskt uttryck) menade hen att det var ”Helg Seger”. Ofta får man höra att ”det inte så det var menat” eller att det ”var länge sedan”. Sagt är sagt och gjort är gjort. Exemplen är många. En annan gammal sak var när en politiker sade att ”lantisar var dummare är stadsbor” eller något i den stilen. Då blev hen missförstådd. Är det inte politikers uppgift att klara av retoriken eller tänka efter före vad man säger. Å andra sidan är det mänskligt att fela eller att vara någon grad av tillkortakommen. I vart fall är det ytterst svårt för den felsägande att efteråt rätta till det. Vem av dem som begått en brottslig handling säger inte ”jag förnekar brott”.

Den politiker eller ledare som inte har en hög grad av retorisk skicklighet är helt enkelt körd. Inte sällan imponeras folk i allmänhet av överladdat retorik med överdrifter (kiasm). Typ hen som menade att man med ”berott mod” under pandemin haft ihjäl de gamla på ett äldreboende. Då kan det vara bättre att använda underdrifter (litotest). Ett bra exempel på underdrift som slitits ut är problematiskt vilket används frekvent när det är riktigt ordentligt illa. Därmed har detta ord förlorat sin valör och avsedda effekt.  Det finns även retorik som inte riktigt går hem så väl som talaren trott. Den om den dyra falukorven känner vi till.

Det är inte lätt att kommunicera om få fram det man själv tror sig mena. Då kan man alltid säga ”jag menade inte så” även om det inte låter trovärdigt så där efteråt.