Ett harmlöst skådespel

Publiken satt förväntansfullt framför hemmascenen varje kväll. På en sjuttiofem tums platt LED-bild kunde de se spektaklet. För dem som hade så kallade HDMI såg det lite mera dystert ut när ansiktenas minsta porer och svettdroppar exponerades. Ingen kunde heller undgå att upptäcka att det stod en elefant i rummet. Med stora neonfärgade versaler på ett brunt, mörkblått och lila täcke stod det skrivet nationalism, kulturrasism, ojämlikhet och främlingsfientlighet. Några modiga vårdslösa omoraliska människor börja klappa elefanten men dock i smyg så att ingen skulle se det. Alla såg det ändå men inte många sade så mycket och de flesta sade ingenting.

I mitten av scenen stod en dam, som bland annat fått kritik för den typ av strumpor hon bar i en av scenerna. En annan rollfigurerna kallades av publiken, liksom hon med de svarta strumporna, ofrivilligt för svikare för att de inte sålde sin själ för makten. En annan karaktär med ett s-emblem på kavajslaget blev kallad makthungrig av publik och kritiker. Flera i publiken viskade, fanns det då inga andra makthungriga personer i detta teaterstycke?

Vi tar ansvar, sade han den lille mannen, likt en Pinocchio viftande med armarna och uppkavlade skjortärmar. Effekten av detta var sannolikt endast att publiken undrade, hur skrynkliga skulle inte skjortärmarna vara när de kavlades ner. Inte ens han, som alldeles i början av första akten, sprang in på scenen och ropade ut sig som bästa tänkbara kandidat till blivande stadsminister, blev uppfattad som makthungrig av teaterkritiker. Om inte, vad är makthunger frågade man sig.

En talför blek rollinnehavare från sydöstra delarna av landet lurade under tiden skjortan av de godtrogna och okritiska. Som kritiker och dramatiker vill jag ge manusförfattaren nedslående kritik och låga värdeomdömen för detta skådespel. Det kanske ändå inte var meningen att detta skulle vara ett skådespel baserat på verkligheten, trots att det verkade så. Det jag hittills sett i denna serie är att vad som beskriver människan skrämmande väl stämmer in på verkligheten, såsom det utspelar sig på scenen. Jag tänkte också på det gamla ordspråket ”säg mig vem du umgås med så skall jag säga dig vem du är”. Likt en filmserie på Netflix återstår ännu många avsnitt och nya säsonger. Nästa avsnitt handlar om hur man bildar regering tillsammans med harmlösa och kravlösa nationalkonservativa vänner för att man är godtrogen och makthungrig.