Uppskatta något i mörkret

Dagen hade ännu inte riktigt anlänt. Genom mörkret och dimman var sikten kort. Vi satt vid köksbordet och eländigheterna inventerades.

• Men man måste kunna uppskatta till och med något i det mörka. Det kan ge ett lugn, sade min fru.

Det är sådana tider nu att det är nödvändigt att uppskatta även det lilla. För en tid sedan skrev jag ett inlägg om ”Nödvändigheten av att upphöja det lilla och sig själv”. Inlägget innehöll tyvärr en uppräkning av allt elände. I dag endast en månad senare kan uppräkningen av eländes elände sorgligt göras ännu längre. Jag minns valkampanjerna i riksdagsvalet utan den minsta tillstymmelse till upplyftande ord från någon politisk ledare som tog tag och lyfte mig ens det allra minsta. En av dem basunerade upprepande ”paradigmskifte” men jag fann inget magnetiskt sug i detta. En annan lovade ”lag och ordning” med hårda tag. Visst var det bra att få ner brottsligheten men det sved endast. Ytterligare en ville ge mig bättre sjukvård. Det kändes visserligen bra. Jag fick inga större förhoppningar eller glädjetårar. Tydligen var jag ej mottaglig för sådan charm.

Retorikens balsamerande och väldoftande effekter uppstår inte från ekonomiska och pragmatiska termer och uttryck. Ej heller av löften om gigantiska minskningar av drivmedelspriser och elpriser vilka senare visade sig vara regelmässigt politiska löftesbrott. Enda ursäkten från en av dem som bröt löftet var att ”verkligheten hann i kapp oss”. Verkligheten borde ha varit med från första början. Jag menar heller inte sådant upplyftande ord som i general von Döbeln´s tal från hästryggen i tidigt 1800-tal för att stärka sina stridande soldater utan enklare upplyftande ord om en ljusare, rättvisare, mer tolerant och vidsyntare framtid. Och inte en framtid där grupper som invandrare eller dem som inte anses som riktiga svenskar utpekas som roten till det mesta ont. Men det blev aldrig av med sådana upplyftande uttryck trots att eländet runt om kring oss kunde behöva det. Det blev endast vilt kastande av politisk smuts och ord om hur den andra sidan var orsaken till den katastrof som orsakats Sverige. Enligt en fascistisk taktik lyckades några politiska debattörer peka ut de skyldiga till den svenska katastrofen genom att först tala om hur illa det är med landet och sedan peka ut och ställa grupper mot varandra. Så förutsägbart och så sorgligt. Vi kan heller inte trösta oss med att det inte blivit så eländigt som i Dystopia.

Därför måste vi naturligtvis själva höja oss i det som kan kännas som eländes elände. Se och känna på de mycket små ofta självklara tingen. Jag är ingen terapeut som kan klara av att skriva ut ett recept på ”uppryckning eller positivism” för jag brottas själv med vad jag kan upplyftas och glädjas av. Snart kommer snön och lägger ett vackert vitt frostat täcke på marken och träden. Om en stund går jag ut för att rengöra gräsklipparen från sommarens väldoftande gräs. Jag fryser lite om händerna när jag sitter och skriver då kan jag hålla dem under rinnande varmt vatten en stund. Nu är jag pensionär och som en föredetting ser jag tillbaka på ett långt och givande arbetsliv.

Gräv i minnet och tankerummen efter tillfällen att vara nöjd med. Tillfällen att vara nöjd och glad med går att hitta från minnet och in i framtiden men måste anstränga sig. Nu går jag ut i köket och bakar ett nyttigt bröd.