ICA-handlarens målsättning

Det är inte särskilt lätt att avstå från matinköp trots att det kan känns för dyrt.

En av ICA-handlarens, andra handlares och övriga företagares huvuduppgifter är naturligtvis att skapa vinst i sitt företag. Jag läser artikeln om Ica-bröderna om stora utdelningen: ”Handlar om en skuld” i Västerbottenskuriren 2023-12-27 och reflekterar över detta.

Man kan konstatera att den senaste stora utdelningen till ägarna av Maxi ICA på Strömpilsplatsen på 86.7 miljoner kronor kan ses mot bakgrunden av att ingen utdelning har gjort under de tolv senaste åren. Fördelat på tolv år skulle detta vara 7.22 miljoner kronor och är inte särskilt anmärkningsvärt utan i stället relativt gott.

Vad som däremot är svaga och inte relevanta argument för en stor utdelning är att koppla den till en ”skuld” som sägs i den förklarande artikeln. Oavsett hur ägarna en gång har valt att finansiera sitt köp av verksamheten är den eventuella skulden för detta en sak som ligger helt utanför frågan om utdelning eller vinst i verksamheten. Vad ägarna använder aktieutdelningen till är helt ovesäntligt.

Jag faller inte helt död ner av en del från innehållet i Anna Sundelins artikel. Det är inte förtroendefullt gångbart att förklara eventuella invändningar och kritik mot en företagares aktieutdelning genom att påvisa att aktieutdelningen skulle gå till återbetalning en skuld. Men å anda sidan när skulden är betald kan ägaren välja mellan att riskera sitt kapital i en ny verksamhet eller köpa sig en lyxigare tillvaro. PÅ så sätt kanske det lät bra att aktieutdelningen i så fall gick till att betala skulder. Men förhoppningsvis blev det över lite till annat också.  Det är bättre att presentera fakta om företagets vinstförmåga och även förklara varför ett företag skall ge vinst och avkastning och dessutom kunna ge ägarna aktieutdelning.

Att bland andra ICA-handlare haft goda vinster i sina affärer beror också på att livsmedelshandeln med några få stora handelsblock (ICA, COOP och Willys) inte varit gynnsamma mekanismer för särskilt märkbar prispress. Dessutom är det inte möjligt att avstå från att köpa mat trots att det kan kännas mycket dyrt. Den enskilda ICA-handlaren kan inte på något sätt moraliskt lastas för detta.

Om man däremot anser att en livsmedelshandlare passar på att höja priserna något mer än vad som sägs kunna krävas är det en annan sak.

I grund och botten har en företagare, VD och ägare uppgift att sörja för att företaget förmår ge optimal eller ibland maximal avkastning och vinstresultat. Den logiken kanske inte alls går ihop med vad man sitter och resonera om vid matborden när det gäller hushållets stora utgifter.

Jag har själv varit verkställande direktör i flera företag och ordförande i en hel rad företag där mitt uppdrag varit solklart i fråga om att bland annat skapa ekonomiskt resultat och inte sällan också vara långsiktig.

Den gången Strömpilen invigdes var jag verkställande direktör för UMI Fastighetsutveckling AB som ägde fastigheten och byggnaderna vid Strömpilsplatsen. Själv fick jag därför förrätta invigningen på entrétaket till MAXI ICA. Bredvid mig stod både entreprenörernas entreprenör Christer Olsson och dåvarande kommunalrådet Lennart Holmlund. Jag kände den gången att det var väl inte jag som skulle spela förstafiolen vid invigningen.

MAXI ICA vid Strömpilen likt andra ICA-handlare har haft en mycket positiv utveckling kan jag tro. Det har de naturligtvis inte varit ensamma om. Många andra företag har det gått bra för genom tiderna. Tyvärr vill många moraliskt gärna bortförklara eller kritisera den innersta logiken i företagandet. Annars kan det gå bra att som alternativ ansluta sig till den kommunistiska ideologin.

Fulingarna kan tyvärr vara kommunala och vissa andra fastighetsbolag där som exempel fastighetsunderhåll genom åren underlåtits och blivit eftersatt för att mycket senare skyffla över synderna på hyresgäster genom stora hyreshöjningar.

Varor och tjänster som nöpperligen kan undvaras är inte sällan en luckrativ marknad. Skulle aktörerna sedan vara få och stora blir de duktiva på att följa varandra intill enkronan.

2 kommentarer

  1. kenth

    ”Den enes bröd den andres död” brukar det heta i allmänna ordval.
    Folk kan åka långa sträckor för att få ”handla billigt” på någon stormarknad
    men räknar då inte in transportkostnaden och ev. impulsköp. I många fall så
    blir den där dyra limpan på den lilla ortsbutiken hemmavid billigare men så tänker
    inte många och den där dyra limpan kan vara överlevnad få sälja och sen när det
    börjar talas om nedläggning för olönsamhet…vem opponerar sig mest då?
    Oftast är det dem som sällan eller aldrig handlar lokalt…
    Men som samhället är i dag i politikers ögon skall allt centraliseras med 15-minuters städer
    och landsbygden skäms dem över och vill inte ha något göra med.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.