Dilemma kan enklast förklaras som, om man väljer på ett av flera alternativ men ändå inte kommer lindrigt undan. Ur askan i elden kan man säga. Vindeln har likt ytterst få orter i Sverige en fyrvägskorsning med stopp. Dock verkar det som att Vindelborna har utvecklat en regel som innebär att den som kommer först till fyrvägskorsningen får köra först. Bra samverkan! Men då bryter den som kör först mot trafikförordningen om att inte lämna företräde (väjningsplikt trots stopplikt)) för den som kommer från höger.

Vindeln kommun eller väghållaren har satt oss på särskilda finurliga prov med detta lärorika tilltag. I vindelns kommun kan därför varje dag utvecklas särskilda färdigheter i förmågan att ta hänsyn och samverka. Väghållaren har dock möjlighet att föreskriva stopplikt i alla tillfarter om det gäller särskilt farliga korsningar. Avskaffa inte denna fyrvägskorsning med stopp för den har stort underhållsvärde och ger goda lärdomar om hur man umgås med varandra och utvecklar en kommun.

Om det kommer fyra bilar från var sitt håll till korsningen vid samma tidpunkt och stannar till enligt stopplikten gör sig den som kör först sig skyldig till ett trafikbrott genom att inte lämna företräder för den som kommer från höger.

Denna fyrvägskorsning vore ett magnifikt exempel för Filosofiska klubben när de avser att diskutera begreppet dilemma om det finns en formell filosofisk klubb i Vindeln.

När vi flyttade till Vindeln för över fem år sedan fick vi inge särskild information om detta utan vi har snabbt fått utveckla vår förmåga för att inte skrynkla till den egna bilen och Vindelbornas bilar. Det har gått riktigt bra att klara av det på stället där i korsningen. Känner man sig feg eller är osäker kan man köra runt det hela och välja en annan väg. Utmana gärna ödet och se hur Vindelborna är hänsynsfulla och toleranta.

P. S. jag fick idén till detta inlägg från en insändare i VK på sidan 5, 2023-02-17, Insändare, ”Fyrvägsstopp vid ICA Vindeln”. Tack för det. Insändaren hade med respekt dock en annan åsikt än mig.

Jag funderar allvarligt på var jag hittar det förhoppningsfulla och positiva i omgivningen nu för tiden i dessa tider. Ett utrotningskrig i Ukraina, en rysk despot som vill återupprätta sovjetunionen, och övriga världen. Europa och vårt land kämpar med många stora utmaningar av skilda slag. Det är då man blir en sökare. En sökare efter hopp och en bättre framtid. Sannolikt har jag tagit en viss förhoppningsskada av att ha engagerat mig i läsning av utspel, svikna vallöften, hätska dialoger på Twitter etcetera. Det sägs att det finns ”någonting bra i det som sker” men det stämmer naturligtvis inte har jag förstått.

Man kan få förlita sig på kulturen och sången. Som Afzelius sjunger ”Men det kan va svårt att tro när man inte ser den”.

Det sägs att det alltid finns nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Så man övar sig och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Jag fortsätter som sökare.