Etikett: Satiriskt

Rollbesättning – casting av regering

Av , , 6 kommentarer 2

”Teatersällskapet” Babblarna

Se gärna i slutet på detta inlägg vilka kommentarer som är möjliga att få om jag skriver som jag gör.

Jag läste igår en artikel i DN om casting vilket är rollbesättning av deltagare för reality-serier, i detta fall Tv-underhållning som Bonde söker fru, Farmen etcetera. Då insåg jag att regeringsbildningen mycket väl kan ha gått till på detta sätt med ”gud i himlen och fan i helvetet” som castare. Vad gäller castingen av regeringsskiftet är det sannolikt ”fan i helvete” har velat jävlas med oss och den förra rödgröna teatergruppen.

För rollbesättning av politiksatiren Babblarna (läs SD-regeringen) som nu skall pågå i hela fyra år krävs att castarna (rollbesättarna) verkligen bemödar sig. Det gäller att ta hänsyn till deltagarnas meritlista och rykte och att kombinera de olika deltagarna med varandra. Det går inte an att ta de första bästa som frivilligt anmäler sig. Tyvärr kommer rollistan att domineras av sådana egenskaper som att inte kunna hålla sig till sanningen, skylla ifrån sig och babblar för mycket.

Först behöver spektaklet en liten man som är beredd att sälja sig för att få makt. Publiken vill gärna ha rollinnehavere som de kan tycka illa om. Om den lille mannen dessutom ständigt ler utan någon särskild orsak förstärker det intrycket av opålitlighet. Kristers lille son var som klippt och skuren för rollen och fick den. Pinocchio kallas han. Eftersom korv näst intill är en svensk nationalrätt behövs en korvätande snubbe. Det blev den tomteliknande Pehrjöns. För att charma lite äldre herrar och ge damer ett ideal att beundra tillsattes Miss Münchhausen. Miss Münchhausens frekvent förekommande leende ger även henne ett intryck av opålitlighet. Varför hon fått namnet Miss Münchhausen är en tiokronorsfråga som även förskolebarn kan svara rätt på. Den viktigaste rollen för att få hela skådespelet att uppfattas som manipulerande och skrämmande var att tillsätta rollen som samhällets- och det godas fiende. Jokersson gavs den något avskyvärda rollen som han drömt om sedan han gick med i det politiska partiet som bildats av dem som helst inte bör nämnas enligt dem själva.

Som cliffhanger med jämna mellanrum presenteras efterhand löften och påhopp mot vänstersidan. Att flera av löftena inte hålls har blivit teatergruppens norm och överraskar därför inte längre någon. Folk fortsätter följa serien eftersom det finns en viss grad av skadeglädje hos åskådarna. Serien får ständigt kritik från nästan alla väderstreck men kan ändå inte läggas ner. Samtliga rollinnehavare i serien hävdar att publiken har helt fel i dåliga recensioner och all negativ kritik som ges. Vi är en teaterensemble som har lyft skådespeleriet till en helt ny nivå, säger gruppen unisont. De kallar själva det för det teatraliska paradigmskiftet. De får ständigt upprepade gånger medhåll av sig själva.

Två helt skilda kommentarer till detta inlägg

Så här kan det gå när man använder det fria ordet i det rådande klimatet. Om jag som många andra inte heller sympatiserar med någonting eller ens uppskattar vad som sker, betyder det naturligtvis inte att man är ”odemokratisk”.  Att bli jämförd med ”Herr Holmlund från Umeå” tycker jag är en ära. Grattis Lennart Holmlund.

En kommentar från någon som inte alls uppskattade mitt inlägg

”För att vara någon (som påstår sig) ha bakgrund med mastersutbildning, arbetat som VD, styrelseordförande och andra ”tunga” uppdrag, uttrycker han sig oerhört respektlöst. Men det är kanske bakgrunden inom elitismen och hans odemokratiska sida som lyser igenom där.

Om han istället skulle visa respekt, även om han inte delar uppfattning, för andra människor skulle det öka möjligheten att läsarna faktiskt skulle ta honom på allvar.

Nu är det mer så att, åtminstone jag, tycker lite synd om den negativa lilla åsiktsmaskinen från Danmark. Han påminner inte så lite om Herr Holmlund från Umeå. Vilket på intet sätt är menat som en komplimang”

En kommentar från någon som visst uppskattade mitt inlägg

”En mycket humoristisk satir, må jag säga!”

Extra nya Regeringskansliet

Av , , Bli först att kommentera 1

Utdrag ur berättelsen ”En oregerlig regering” av Villroy.

De satt samlade på kansliet i vad de själva kallar ”regeringsmöte”. Det var här som den egentlige makten fanns och de stora besluten togs. Det var Jokersson, Pinocchio, Långe herrn och Damen med Colgateleendet. Jokersson pressade fram en klump Brylcreme mellan händerna, klämde till och strök in det i håret. Tog fram en glänsande stålkam och drog den genom håret på en frisyr likt en gangsteradvokat från Östermalm.

–          Vi är väl alla SD-are sade Jokersson svepte blicken runt på de andra och fäste blicken på den lille mannan som fått namnet Pinocchio.

–          Den lille mannan nickade vagt.

De andra runt bordet nickade gillande och alla höjde båda händerna i luften och gjorde den lilla Z-vågen. Något annat hade förbjudits för att inte de inre reflexerna skulle ta över en arm och en hand.

Kritikerna talade i högljudda ordalag om att detta liknades vid något slag av statskupp där högerpartierna M, KD och L låtit SD inrätta en pseudokansli för att styra Sverige. Ytligheten, ointresset av bakgrundsfakta om ideologier, och makthungriga vänsterhatande borgerlighet hade gjort det möjligt för ett parti som SD att helt enkelt ta regeringsmakten utanför det parlamentariska systemet.

– Vi har just nu ett jävligt stort problem sade Jokersson. Det har börjat komma mycket kritik mot Tidöavtalet. Kritiken är för det mesta tyvärr befogad och riktig. Vi måste sätta stopp för det.

– Vad gör vi då frågade Damen med leendet. Skall vi ringa Orban om råd?

– Vi kan väl i sann Donald Trump anda bemöta all kritiken med att den är falsk, felaktig, lögn och kritikerna kommer från oseriösa organisationer sade Jokersson.

Läs inte VK bloggen om du vill bli upplyft

Av , , Bli först att kommentera 3

Läs inte VK bloggen om du vill bli upplyft. Läs av helt andra orsaker. Den allmänna politikerretoriken i VK bloggen är något nedslående. Det ligger naturligtvis i mediasakens och yttrandets natur att kritisera och påpeka andras tillkortakommanden och felaktigheter, när man är politiker. Det smyger sig sällan in något upplyftande och riktigt positivt. Jag tänker ibland på vad Tina Turner en gång sade. Om man vill undvika och bli deppad bör man inte börja dagen med att ta det av nyheter. Det får även gälla politikerblogger. Vem vill vi följa och bli påverkade av? Vem pekar ut vägen vi vill snegla på? Vi skall dock inte vara resistenta mot kunskap och fakta hur illa det än kan se sig men sök gärna vitt och brett. Tillvarons balans om bra och dåligt och gott och ont hittar man sällan på politikernas VK bloggar eller ens andra ställen. Bästa VK blogg, ta inte illa upp men jag letar och läser fortfarande.