Lage Olovsson

måndagmorron

Av , , Bli först att kommentera 62

Knäpper tryggt i gjutjärnet när det svalnar.
Som ett långsamt urverk. Eller som en puls på väg ner i vila.
Märker att kaminen helst sköter sig själv om den får.
Den fogar och finner sig om jag bara ger sjutton i att bära omkring manöverdosan/temostaten i nån sorts fåfäng strävan att hitta den optimala platsen att sätta upp den mer permanent.
- Hur ska han ha det? tycks den svarta R2-D2:n till kamin tiga tyst.
- Bestäm sig för bövelen, så man vet vad som gäller.
Antar att det är ungefär som det alltid har varit med skolans och många andra mänskliga verksamheters villkor.
Klåfingrigheten gör att saker och ting aldrig får tid och ro att sätta sig.
Kasten blir alltför snabba och tvära.

Bli först att kommentera

elden

Av , , Bli först att kommentera 55

Uppe och eldar i ottan.
Det gäller att få med sig elden när man flyttar. Och eftersom endast det bästa är gott nog åt den så bor den här i pelletskaminen ‘dere saln’ med fönster åt gatan.
Spispannan i Nyby var väl i jämförelse bara en bullrig och otacksam slavtjänst i det fördolda.
Antar att det i grunden handlar om någonting genetiskt.
Skrapa lite på ytan och hitta en lite folkskygg finnättling som kikar ut ur jordpörtet.
Elden som fladdrar i bakgrunden.
Naturligtvis.
Lika genetiskt betingad och självklar som behovet av elden är förmodligen sparsamheten.
Den (kaminen alltså) hann för min sparsamhets del knappt bli ljummen så bar det till att skruva ner pelletsmatningen så långt det gick.
Nu är jag nere i 150 och det ser bra ut.

Bli först att kommentera

järnspisen

Av , , Bli först att kommentera 65

spis

Här blev härdsmältan total.
Inte ens lekatten förefaller vilja ta in för natten i det vandrarhem där betjäningen längesedan lämnat öppet och gått hem. Det drar ymnigt genom alla öppningar, men de snart upprostade skruvarna håller fortfarande nödtorftigt ihop skrovet.
Den har varit ansluten på toppen efter vad man kan se. Kanske vidare upp i skorstenen via ett plåtrör som tvekat, vinglat lite osäkert hit och dit innan det hittat ut.
Liksom en sista fumlig handräckning åt förgängligheten har någon förbarmat sig och stoppat tillbaka brännplåtarna.

Bli först att kommentera