nån ska ju vara först…
Sparken hinner knappt undan så ska hojen fram.
Endast sjuttifem meter gropig och fläckvis isig väg skiljer när det vill sig väl en människa från torr och farbar asfalt.
Lite lömskt grus och sand finns förstås att akta sig för, men man behöver ju inte fälla ut knäskålarna till stöd det första man gör på våren.
Det är alltid lika högtidligt med premiärer. KTM-en ryter ifrån ordentligt om den får fria tyglar och alla dofter man passerar igenom dröjer sig kvar en stund bakom hjälmvisiret
Närmare jordbruksbebyggelsen kan man ibland, när inte andra dofter dominerar, förnimma den lite sötaktiga doften av Betfor – något som en f.d. bodknodd på Konsum omedelbart känner igen.
Senaste kommentarerna