Etikett: hotell

Rulla ALDRIG upp…

Av , , Bli först att kommentera 10

Såg något på FB om finlandsfärjan, att det på 70-talet hade kostat 50:- att åka över, ja det vet jag inget om, däremot vet jag att man betalade 10:- i början på 80-talet, för en resa över och ibland delades det ut gratis resor… det var billigt det :)

Och på tal om Finland så pratade vi lite lätt om det i förrgår då gänget från jobbet var här. Vilka godis sorter som var standard… kommer ni ihåg plåtburkarna med hårda ananasgodisar, platta runda med hål i mitten?

Eller dom där fruit of the loom, tjärtabletterna och all laktrits. Ja, nu idag finns väl det mesta att hitta på Ica, dock kanske inte plåtburkarna med hårda godiset i. Lite tråkigt faktiskt… det var ju som speciellt, då man inte fick tag i dom där grejerna utan att åka över eller lägga in en beställning av någon annan som tog båten.

Det här har jag säkert skrivit om förut, minnet är inte så bra, men jag tar det igen… så ni som redan läst, kan stänga ner nu :)

Mina föräldrar, lillebror Lars och jag, åkte över till Finland någon gång där runt -76. Jag var väl en 9 år då. Pappa hade kostat på och vi tog in på hotell Waskia och där bokade han in poolen så vi skulle få ha den helt själva på kvällen.

Men dessförinnan gjorde vi ju naturligtvis en sväng inne i Wasa, där det shoppades diverse saker. Jag hittade en JÄTTE kam, den var cool och jag hade inte skådat en värre, större sak förut, den ville jag ha och visa mina kompisar därhemma, och den fick jag.

Tillbaka på hotellet, vi åt middag och sedan laddade vi för nergången till bassängen. Jag plockar upp kammen och beundrar den, sätter den i mitt då, rätt så långa hår, drar kammen längst ner till topparna och… tadaaa… rullar upp kammen med håret runt om, ända upp till skalpen… vad tror ni händer?

Den fastnar ju, seriöst… vad tänkte jag??? Det blir stor uppståndelse och vad ska vi göra, vi har ju dessutom lite tidspress. Pappa säger att jag får välja, kammen får sitta kvar… nä, han kan klippa av håret… nä, så då återstår bara att bryta av min fina stora kam, vilket han då får göra, och det var det det. Vi fick bada, och jag fick åka hem utan kam, men jag överlevde förlusten, jag hade ändå med mig dom två bitar som blev kvar, och med en lärdom extra i bagaget… rulla ALDRIG upp håret med en kam.

Önskar er alla en fin onsdag!

 

Värdefulla antikviteter

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag gjorde ett besök på Telia butiken igår och fick veta varför vi inte kan ta emot mms… våra SIM-kort är antika och torde på en auktion inbringa en större summa pengar… eller nä, nu drog jag iväg, fast det hade väl varit fint :)

Det är bara till att köpa nya SIM-kort som är anpassade till dagens nät, annars får vi vara utan mms:en.

Jag och Tina vandrade sedan vidare in på Åhléns, en väskaffär, passerade det nya hotellet och där tyckte jag att dom hade pampiga urnor, kanske nåt att ha med i bussen och ställa som tyngd på presenningen :)

WP_004299 WP_004294

Och vi avslutade med en lunch inne på en nyöppnad, typ thai restaurang eller vad det nu var, på Vasaplan. God mat hade dom i alla fall så det passade ju bra. Hem och ut med Winstone innan vidare färd ut på jobbet.

Där bakade vi rulltårta, klappa till lökbiffar, gick med hunden och städade lite. Tiden gick relativt fort och sen blev det då helg, för mig med.

Backar in på gården och plötsligt skymtar jag ett nylle i backspegeln… det var Tova som satt därute och inne i soffan hade Brälla och Lena tagit plats. Dom kollade på fotbollen och drack lite uppiggande till det, så jag joinade dom på ett hörn.

Idag ska jag på strömpilen och handla lite, vi får middagsgäster ikväll… en arbetskamrat och hennes man, faktiskt, ska bli kul, det är sällan man umgås med dom man jobbar tillsammans med, man träffs i dörren vid bytena eller så är det på möten man får veta lite mer.

Men innan dess… frukost… dammsugning och kanske jag skulle ha bäddat sängarna också, ja, jag tror det. Önskar er alla en trevlig lördag! Och avslutar med att säga Grattis till Anna, en annan kollega, från förr, som fyller år idag, hoppas du får det du önskar!

Ögonöppnare

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det var den helgen det. Efter incheckningen på hotellet så gick vi ner och letade upp en restaurang för att få äta middag. Och vilken tur vi hade, lördagsspecial, oxfilé med sherrysås och pommes, sedan choklad cheesecake till efterrätt och allt detta till priset av 199: -, som klipp och skuret för oss.
Hotellrummet var inte så speciellt, men vad spelade det för roll, vi skulle ju bara sova där och på sjätte våningen hade vi ändå en fin utsikt och man kunde se Skellefteälven, därnere.
Och det var den skönaste sängen jag legat i på länge och vilka täcken… jag vaknade några gånger under natten och tänkte att det kändes som att ligga på ett moln, påslakanen måste ha varit gjorda av nåt speciellt tyg, undrar jag, om det kan vara det där t-shirts tyget jag någon gång hört talas om och som dom gjort påslakan av, ja jag vet inte, som en dröm var det då :)
Sedan var det kurs dags, och första passet fram till lunch, handlade mest om bilsportsförbundets uppbyggnad och några regler, gällande protester och bestraffningar. Med alla bilsporter inräknade, såsom till exempel folkrace och rally så är vi idag 20 000 aktiva förare, och det var inte illa det.
Till lunch så traskade vi iväg till en pizzeria och där var det pizzabuffé, dom slicade pizzor på löpande band och man fick ta det man orkade.
Sedan kom JP dit och informerade om säkerheten runt bilsporten, och vissa saker var verkligen en ögonöppnare. Han började visa en filmsekvens från ett formel ett heat (tror jag att det var) som filmats för ca 40 år sedan. Killen kraschar, en annan förare som kommer bakom, stannar och springer ut för att hjälpa honom ur den brinnande bilen, men han får inte ut honom, ingen räddningspersonal kommer dit, för det finns ingen, han använder en brandsläckare som han har i sin bil, men han kan inte rädda föraren.
Sedan visar han en annan filmsekvens, filmat för två år sedan, och jag tänker att nu ni… ska vi få se på räddning och vad som är annorlunda idag. Vad lurad jag blev. Det såg skrämmande likt ut, den första filmen. Visst, räddningspersonal kommer dit, men ingen av dom bryr sig om föraren, dom står och sprutar lite skum eller vad dom nu använder, bakom bilen, teamchefen springer fram och försöker visa att det är på föraren dom ska spruta… snacka om frustration.
Och här fick vi då en lärdom, det är upp till oss, som förare, att se till att vi har dom rätta kläderna och skyddsutrustningen på oss, det är vi som sitter där och det kan dessutom ta ett tag innan vi kommer oss ut, om olyckan skulle vara framme.
Nu är formel ett, och rally, en sport för sig, där kan inte räddningspersonal ta sig fram lika fort som på dragracing, och dom banorna är ju betydligt längre, så jag är inte orolig över det. Men vi fick upp ögonen för annat också, detta med bilbältena.
Hur dom ska sitta, hur dom ska vara justerade, och detta gäller ju faktiskt även i våra privata bilar som vi använder dagligen dags. Man ska sitta gjuten i stolen och höften ska sitta fast, du ska inte kunna glida framåt i sätet då du har bältet på, för gör du det så kommer du att ha bältet uppe på magen vid en smäll och då är det dina inre organ som får ta den stöten, och det är inte bra. Höften är den skelettdel som är starkast i vår kropp och därför ska den ta stöten och inget annat.
Nä, det där var en viktig del av kursen, och fler bör nog gå på den, säkerhet är ju A och O, dessutom stämmer inte riktigt regelboken överens med vad som sker i verkligheten. Man ska tänka logiskt och hur saker som händer kan få allvarliga konsekvenser för att ingen ”tänkte” på det, innan.
Ta bara en sån enkel sak som när dom besiktar våra bilar på tävlingarna, inte en gång har du behövt ha på dig tävlingskläderna eller suttit fastspänd i bilen, för det är ju först då, dom kan se att du sitter rätt och att kläderna faktiskt passar just dig.
En annan kursledare berättade en skräckhistoria om dragracingtävlingen, den sista dom hade inne i Skellefteå, det var en prova på bil som skulle upp, den besiktigades innan och dom noterade att bältet gick ner till baksätet och fortsatte under det. Besiktningsmannen drog i bältet och fick det i handen, killen hade haft så jäkla mycket för sig innan, att han inte hade hunnit fästa bältet. Då kan man ju gissa hur det skulle ha sett ut om han hade fått köra och det hade gått åt skogen.
Nog om detta, vi fick en bra helg och dessutom lära oss något nytt eller åtminstone uppdatera vårat tänk, inte alls dumt :)
Jag är ledig idag och imorgon, och kan ni tänka er, Niccolina har slutat på Grubbeskolan, och ska idag ha sin första skoldag på Haga istället, jojomensan, hon såg verkligen fram emot bytet så det går säkert bra. Nu ska jag ha lite frukost, och sen får vi vad det blir. Ha en fin måndag!
 

Det ringer… det ringer

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.
Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite :)
Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.
Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.
På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.
Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.
Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.
Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

Jag, en klok människa…hehee…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Idag blir det fulla huset igen, eller fullt och fullt, men i alla fall dubbelt så många än det är idag. Theresé, Anders och Sally, började sin resa hit igår, dom tog in på hotell i Gävle så att tiderna skulle stämma bättre för Sally, under dagen. Med mat, mellanmål etc.
Ska bli roligt att se hur hon är nu, Sally, det händer ju så mycket under dom två första åren så man häpnar. Som förälder är det svårare att se dom små förändringana, man är ju uppe i det varje dag. Precis som när barnen växer på längden.
Dom har ett par byxor som inte används under sommaren, när skolan börjar igen och dom letar fram sina favvo byxor så har det helt plötsligt blivit ”jag väntar på högvatten brallor”, dom misstämmer på 5-10 centimeter. Och inte har man märkt något.
Kolla vad som ligger på soffan i matrummet:
Det är minsann inte alla som har ett noshörningshuvud liggandes i sofforna. Det var en julklapp till Nicco, det enda jag vet hon har önskat sig i inredningsdetaljer, och nu väntar den på att få komma upp på väggen. Hon har bara inte bestämt sig för vart den ska sitta, kanske i hennes rum däruppe, i hallen tar den nog för stor plats.
Här är pusslet som Åke håller på med… ja, jag har faktiskt också lagt en 6-7 kanske 8 bitar, hehee…
Saxen är strategiskt utlagd och jag sa till Åke igår att jag ska använda den till att klippa till dom bitar som inte passar, han tyckte att jag var en klok människa, hm, kan man ana lite ironi där.
Det värsta är, och det kommer vi nog att bli varse, jag tror nämligen att det är något fel på det där pusslet. Det var flera år sedan vi lade det sist, och nåt galet är det. Antingen saknas några vitala bitar eller så kan det vara så att själva pusslet kommer att börja böja sig uppåt, som om bitarna en gång har legat fuktigt till. Jaja, vi får se vad som händer.
Nu ska jag äta frukost så jag är klar att åka till Bo-Lage och göra bort mina ärenden innan alla andra hittar på att dom ska göra samma sak. Önskar er alla en fin dag!