Etikett: mammor

Åkte nedcabbat, minsann 😄

Mors dag idag, så jag grattar ALLA mammor. Här är 2 stycken. Jag, och min mamma. Visserligen är jag ett barn på bilden, men inte idag. Åkte nedcabbat också 😄


Jag och Nicco var på Avion igår och där bjöd hon mig på en mitt emellan lunchomiddags macka inne på Le Croissant.

Då vi satt i bilen och skulle backa ut från gården, såg jag den här lilla kissen.


Och BAAAM, så kröp den in i garagetältet. Är ju lätt orolig över att katter ska smita in och bli inlåsta, i garage eller där då. Men kom den in så tar den sig ut. Det är värre om den smiter in genom en öppen dörr.

För 6 år sedan hade vi ju annat besök här, en hel dag, till och med. Och jag gjorde en efterlysning och ägaren visade sig bo på gatan bredvid. Dom hade åkt till stugan över dagen och katten ville vara hemma. Eller så vill den inte det egentligen, och därför hängde den med oss

Nå, åter till Avion. Där var vi inne på den nya affären, Normal, vet inte om jag var impad, jag tyckte att det påminde om ÖoB, fast man fastnat i hyllorna för smink och tvättmedel. Nicco tyckte det var Dollarstore, fast egentligen Dollarstore/ÖoB/MM, same shit different name.


I fredags, hastade jag iväg med Winstone på Preem, jag hade ett paket att hämta ut. Hade det inte stått några finbilar på parkeringen här utanför, så hade jag kanske hunnit fram och tillbaka innan regnet, men… jaja, lite regn fick man väl tåla, i guess.


Nu undrar jag om annandags utdelningen, innebär ökad press på utlämningsställena. Jag fick ju knata dit för att hämta ut ett tjockare brev, för några dagar sedan, och den lilla påsen jag hämtade i fredags, hade jag definitivt fått i brevlådan, om det varit för 3 veckor sedan.

Jaja, det är som det är, tur att man har nära.

Tur hade jag på V75 igår, 7 rätt, men precis som vanligt…andelar som ska delas och dålig utdelning, så… fira…njaee, men det blev då 100 kronor plus, haha.

Tänk om vi har sån tur att solen får fortsätta lysa idag. Lite less blir man ju på grått och blött, även om det är en nödvändighet. Synd att även myggen, behöver vatten, har ni, btw funderat på detta.


Ha en fin mors dag, och söndag, allihop!

Han får man aldrig för mycket av…

Börjar med att gratulera alla mammor idag, man känner ju en hel del. Jag är inte mamma åt min man, men han plockade ändå fram en present till mig igår, och ja, man kan ju tvista till det, jag är i alla fall mamma, till hans barn 😀

Och Thomas Sabo, får man väl aldrig för mycket av…

18671299_10155296065201585_1967047462851682234_nNu var det ju det där attans armbandet som jag skulle ha hittat igen. Tog ett varv nere i källaren igår, fick nämligen ett tips från Tina, som hittat igen en gammal väska,och däri, fann hon ett saknat smycke.

Jag försöker nu komma ihåg vad jag använde för kläder ifjol. Ramlade över min gamla vinterjacka, kände i fickorna och gissa vad…nä, inget armband, men ett örhänge jag fått av mina föräldrar, inköpt på marknaden i Jokkmokk, för x antal år sedan…där ser man, jag har säkert stoppat in armbandet, på nåt sånt där smart ställe, frågan är bara i vad.

Jag käkade lunch på Umeå pizzeria och grill igår, det är alltså gamla Bamse grillen på Sofiehem. Dom har bytt ägare, piffat till stället och dom är klart godkända. God pizza och här kunde man välja vilken man ville men som barnpizza. Nu tyckte jag att den pizzan var överdrivet stor ändå, så jag fick ta med hälften hem, och då vet jag vad det blir för lunch för mig idag…pizza, igen!

Väl hemma igen fick jag inte bara presenten, utan vi passade på att gå över på Ullas kondis och festade till ordentligt. Kaffe och godbit, så där på lördagen.
Nu stundar frukost, sedan ett längre arbetspass, och sedan, gör jag helg. Härligt! Önskar er alla en trevlig söndag och mors dag!

2016-03-22 16.25.37

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten