Marja

Den långa resan.

Bajs, blommor och ett trevligt möte.

En vanlig tisdag kan också erbjuda en del trevliga små glädjeämnen.

Precis innan jag skulle stiga upp bröt solen fram och när jag drog undan mina sovrumsgardiner möttes jag av glittrande träd. Regndropparna sken som diamanter i solskenet. Jag tog ett snabbt foto genom det smutsiga fönstret. Magiskt!

Jag skulle i väg till det sista träningspasset på Mariehems vårdcentral. Mitt i cykelbanan på Mariehem hade någon lagt ut en massa påsar med hundbajs, godispapper och en och annan plastförpackning. Det finns ju hundägare som plockar upp efter sin hund, men sen inte orkar bära med sig påsen till en huntlatrin eller papperskorg. Hur tänker man där?
Backen nerifrån:

Backen uppifrån:

En applåd till den protesten!

Jag har ett skov med värk i hela kroppen nu, men gick ändå igenom mitt träningsprogram för knäna. Cyklingen kan jag ju fortsätta med i sommar, men jag skulle behöva en step-up bräda hemma. Jag ska fundera på något, eventuellt kan jag kanske hitta en trappa eller avsats vid någon av fiskebryggorna nere vid sjön.
I träningslokalen fanns flera bra anslag med anvisningar hur man ska stretcha olika muskler och jag skulle verkligen behöva stretcha nacke och ryggmuskler. Jag hittade en sjukgymnast och frågade om de hade extra papper på det, men hon hade bara bilderna i datorn och inga texter/anvisningar. Jag har ju alltid kameran med mig, så jag kom på att jag kan ju fotografera anslagen och sedan skriva ut dem hemma. Hon var verkligen trevlig och tog sig tid att prata lite kring mina akuta problem och ge tips på vad jag skulle tänka på.

På busshållplatsen träffade jag en äldre dam, 82 år. Hon satt på sin rullator, berättade att hon var nästan blind av en ärftlig ögonsjukdom, hade ett allvarligt hjärtfel och hade nyligen flyttat till ett boende på andra sidan stan. Precis som jag ville hon fortsätta att gå på sin gamla vårdcentral och var väldigt glad över att busshållplatsen fanns så nära. Hon hade blivit erbjuden färdtjänst, men hon ville ju åka buss och det fick hon nu göra GRATIS på färdtjänstkortet. Hon hann berätta mycket annat också och jag kunde inte låta bli att säga åt henne att hon trots allt så verkade så himla ’pigg’ och positiv.
När vi hade åkt två hållplatser, sa hon att hon skulle stiga av. Hon skulle byta till tvåans buss och åka till Coop Forum och handla! Va, skall hon orka med det också? tänkte jag.
Jag blev verkligen upplivad av detta möte. Jag hoppas att jag kommer att vara lika nöjd och positiv om jag lever lika länge.

På Vasaplan klev en man på bussen och satte sig på sätet framför mig. Han luktade så illa av gammal svett och smuts att jag var tvungen att byta plats.

När jag kom hem hade vaktmästaren sopat rent på gården, så i morgon ska jag ta ut cykeln.
Yippee!

Posten hade lämnat ett brev med besked att mammografin av mina bröst var normal. Yippee!

I eftermiddags kom ett par små killar och ringde på och undrade om jag ville köpa en majblomma. JAA, det vill jag, sa jag och killarna log mot varandra. Jag brukar köpa en krans. I år är majblomman pastellfärgad i rosa och ljusblått.

Det var en helt vanlig tisdag, som jag känner mig riktig tillfreds med.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

 

6 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Låter som en bra dag… såna behöver vi allihop. Men vad var det med påsarna, hade nån plockat upp dom från drivorna och slängt ner dom på vägen eller??? Såg ju nästan komiskt ut 🙂 Jag införskaffade en rulle med oranga påsar och en rulle med blå påsar idag, vi har kvar hemma, en rulle Nicco fick till Winstone, av storasyster… med döskallar på 🙂

  2. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2013-04-16 19:35)
    Ja, det var nog någon som hade samlat ihop dem ur snödrivorna… som en protest.:) Bajspåsar med döskallar…wow vad häftigt. Dem vill man väl knappast använda.:) Kram

  3. Ditte

    En rolig protest med påsarna. Det såg riktigt roligt ut. Men visst skall hundskiten plockas upp och påsarna placeras i soptunnor av hundens ägare. Jag ogillar också att en del hundägare är så nonchalanta.
    Håller verkligen med dig om att spontana möten på bussar, i butiker eller på stan kan vara trevliga och givande. Och jag önskar också att jag skulle vara så pigg och positiv vid 82 års ålder.

    Flera roliga och positiva händelser på samma dag så visst var det en bra dag.
    Kramar från Stockholm och lite vårkänning.

  4. Helena Nilsson Springare

    Jag tror att du kommer vara pigg och alert längelänge 🙂 Och grattis till brösten.. eller.. ja, du vet vad jag menar *skrattar* Härligt när man får veta att allt står rätt till. Kram på dig Marja

  5. Marja Granqvist

    Svar till Helena Nilsson Springare (2013-04-19 21:08)
    Ja, vi får väl hoppas att jag kommer att vara pigg och framför allt lika positiv till livet, trots några krämpor.:) Den här damen var en riktig förebild. Kram Helena.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.