Stockholm stadsmissions direktor, Marika Markovits, tycks anse att ett politiskt ställningstagande är viktigare än 3 400 måltider till behövande. Hennes prioritet är t ex inte svenska fattigpensionärer. Hon prioriterar istället politiskt ställningstagande och värdegrund. Detta innebar att hon vägrade ta emot 85 000 kronor som SD ville donera till Stockholm stadsmission.  Enl Aftonbladet avvisade hon donationen och motiverade det så här:

-Som vi tidigare meddelat väljer vi, Stockholms Stadsmission, att avstå från gåvor/sponsring från företag och organisationer vars verksamhet eller målsättning strider mot Stockholms Stadsmissions människosyn.

Hur ser då stadsmissionens människosyn och ideologi ut? Varför väljer de att avstå från pengar som hade kunnat mätta fattiga pensionärer? Framgår det klart och tydligt av deras hemsida att donationer är välkomna om de kommer från ’godkända’ givare, d v s givare med rätt värdegrund och rätt människosyn? Eller var detta i själva verket Markovits personliga ställningstagande? Hon har hittills vägrat ställa upp på intervju. Innebär det att hon inte är villig att stå upp för sitt ställningstagande eller stadsmissionens människosyn?

Nu kan man ju undra hur stadsmissionen, eller deras ’godkänd’a donatorer, tillämpar detta med allas lika värde. TV4 Kalla Fakta avslöjade för ett par månader sedan att skolbarn på den islamiska friskolan Al-Azharskolan könssegregerades i skolbussen; pojkarna tvingades sitta fram och flickorna bak i bussen. (Nu föreslår regeringen f ö att könsuppdelning i skolan ska förbjudas). Av stadsmissionens egen årsredovisning för 2015 framgår att en av deras finansiärer var Al-Azharstiftelsen. Enl Al-Azharskolans hemsida var de ”officiellt Stockholms Stadsmissions vänföretag under 2016”. Årsredovisningen för 2015 visar också att H&M, som 2014 anklagats för omänskliga arbetsvillkor i bl a Kambodja, var en av stadsmissionens donatorer.  Markovits har tydligen ansett människosynen hos dessa två donatorer förenlig med sin egen och stadsmissionens.

Detta är ett mycket intressant ämne. Var dras gränsen? Vem ska få donera pengar, kläder, föremål etc och hur säkerställer stadsmissionen att donationerna inte kommer från givare med ’fel’ människosyn och politisk ideologi? Om stadsmissionens verksamhet är att samla in pengar och andra donationer till behövande är det anmärkningsvärt att man låter det personliga gillandet eller ogillandet avgöra vilka givare som ska godkännas. Pengar luktar som bekant inte och hungriga fattigpensionärer kan inte unna sig lyxen att vägra ta emot mat från ’fel’ givare. Behöver jag tillägga att Marlena Ernman snabbt var ute på twitter och lovordade ”stadsmissionens civilkurage och ryggrad”? Men varken Markovits (med en årslön på 1 022 000 kronor år 2015) eller Ernman torde sakna pengar till mat.

På stadsmissionens hemsida skriver man följande om sin människosyn:

-Det handlar om att ingen människa är bara det du ser. Alla människor har rätt att bli att bemötta med öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet och kan och ska ges chans att fatta beslut och ta ansvar för sitt eget liv. Människor är lika värda oavsett förutsättningar och livssituation och har rätt att finnas i ett sammanhang.

Hur kan då människor som vill hjälpa de mest utsatta anklagas för att ha fel människosyn och fel värdegrund eller inte vara värda att få donera pengar till stadsmissionen? Och vem av de mest utsatta skulle bry sig om vem som donerat pengarna? Jag kan faktiskt förstå att Markovits vägrar att ställa upp på en intervju. Hur skulle hon kunna förklara sin inkonsekventa och märkliga tolkning av stadsmissionens människosyn och avgrunden mellan stadsmissionens retorik och dess praktik?

Svenska Dagbladet har tagit del av ett PM från Patrik Engström, gränspolis, till justitiedepartementet 12 maj. Av detta framgår att en övervägande majoritet av marockanerna som söker asyl i Sverige ljuger om sin faktiska identitet. Av Engströms skrivelse framgår bl a att 65 av 77 asylsökande personer har uppgett falsk identitet. I gruppen marockaner, som till svenska myndigheter hävdat att de är flyktingbarn, visade det sig att 96 % av dem var vuxna. 96 %!!! Sanslöst!

-Det är visserligen ett litet urval och en specifik nationalitet, men trots de begränsningarna så är den första gången i närtid som vi kunnat verifiera uppgivna identiteter och åldrar tack vare det system med fingeravtryck som finns i Marocko, säger Patrik Engström till SvD.

Vidare visar de första medicinska åldersbedömningarna från Rättsmedicinalverket nu att drygt 76 % av s k ensamkommande flyktingbarn i Sverige som undersökts är 18 år eller äldre. Detta trots att Rättsmedicinalverket valt en metod som ska säkerställa en viss säkerhetsmarginal i bedömningen.

Resultatet kommer knappast som någon överraskning och stämmer väl överens med utfallet i våra nordiska grannländer. Avsaknaden av åldersbedömningar i Sverige har utan tvivel varit den främsta drivkraften bakom det exceptionellt stora antalet ensamkommande asylsökande till Sverige (cirka 40 % av alla som kom till EU under 2015).

Enl Rättsmedicinalverket görs den medicinska åldersbedömningen på frivillig basis. Den sökande får genomgå 2 undersökningar: en röntgenundersökning av visdomständerna och en magnetkameraundersökning av knäleden. Därefter skickar rättsläkaren ett rättsmedicinskt utlåtande till Migrationsverket. Baserat på detta och annan stödbevisning fattar Migrationsverket sedan beslut om uppehållstillstånd.

Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare, kräver nu i Expressen att ålderskontrollerna måste bli obligatoriska:

-Rättsmedicinalverkets utfall bevisar de övrigas naiva syn och öppnar samtidigt upp för frågeställningen hur många som redan har fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder. Kostnaderna för detta kan vara enorma.

Att 3 av 4 undersökta s k ensamkommande barn som sökt asyl är över 18 år avslöjar den humanitära stormaktens brist på kontroll, insikt och kunskap. Istället för att sköta sina uppgifter har etablissemanget ägnat tid och energi åt att ’brunmåla’ och misstänkliggöra alla som krävt att medicinska ålderskontroller. Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare, påstod hösten 2015 att det var en ”vandringssägen” att det skulle finnas vuxna inom gruppen ensamkommande.  Därmed har denna organisation förbrukat det mesta av sitt förtroendekapital. Det gäller också Barnläkarföreningen som motsatt sig de medicinska åldersbedömningarna och hävdat att bedömningarna är osäkra. Jämfört med de åldersuppgifter som de ensamkommande själva lämnat torde Rättsmedicinalverkets bedömningar vara tämligen tillförlitliga och säkra.

Att även Advokatsamfundet kritiserat de medicinska ålderbedömningarnas osäkerhet är givetvis en konsekvens av att deras advokater idag tjänar grova pengar på att hjälpa de s k ensamkommande flyktingbarnen genom rättsapparaten. Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, har ogenerat gått ut och kallat dem som kritiserat den okontrollerade invandringen och påtalat dess allvarliga konsekvenser för ’bruna råttor’. Man kanske inte ska förvänta sig att en förnäm östermalmsdam klarar av att hantera dagens svenska verklighet och verklighetens folk. Livet i gräddfilen ovan där är nog betydligt behagligare.

Man kan bara gissa vilka enorma merkostnader felbestämningen av så många asylsökandes ålder orsakat. Enl Migrationsverket är dygnskostnaden för vuxna asylsökande 337 kronor medan det för barnen är 2 918 kronor. Det innebar att de ensamkommande barnen 2016 kostade hisnande 26 miljarder kronor.

Ett mycket högt pris har också de asylsökande barn som tvingats bo tillsammans med vuxna eller ’skäggiga unga män’ fått betala. Felbestämningen av så många asylsökandes ålder har också inneburit höga kostnader och stora problem för alla de skolor som tvingats ta in vuxna i klasser där barn i rätt ålder gått. Priset för godtrogenheten har varit högt, både ekonomiskt och humanitärt. Hur kunde så många centrala samhällsaktörer – från myndigheter till politiker och medier – blunda för verkligheten? Eller brunmåla och skuldbelägga dem som vågade påtala verkligheten?

I Norge drar man tillbaka uppehållstillstånd om en invandrare ljugit om sin identitet. I Sverige däremot tänker regeringen inte riva upp de uppehållstillstånd som ensamkommande fått trots att de ljugit om sin ålder och/eller identitet. Vilka signaler ger det och vad kostar det oss skattebetalare? Om våra politiskt ansvariga hade någon heder i kroppen skulle de stiga fram, ta ansvar för sina stora misstag, be oss medborgare om ursäkt samt göra om och göra rätt. Men det är dumt att förvänta sig stora saker av små människor.

I sitt inledningstal till Miljöpartiets kongress i helgen sa språkröret Isabella Lövin bl a:

-Det är mycket som står på spel. MP tar kampen mot Sverigedemokraterna. Det är det viktigaste valet någonsin”.

–För Miljöpartiet är svaret självklart: Vi kommer aldrig någonsin att medverka till att fascister, högerextremister eller rasister får inflytande i regeringen!

Och så passade hon på att parafrasera förintelse­överlevaren Emmerich Roth:

-Att bli tagen i hand är ondskans högsta önskan. Slipsarna byts blixtsnabbt mot järnrör.

Att bli tagen i hand var inte miljöpartisten Yasri Khans högsta önskan. Han vägrade som bekant att handhälsa på kvinnor. Nu ett år efter den krisen vill ingen tala om partiets dåvarande grundbultar, d v s mångfalden och feminismen. Identitetspolitiken innebar att extremister tog sig in i politiken i allmänhet och i Mp i synnerhet. Inte minst har många medlemmar ur Muslimska Brödraskapet tagit sig in i Mp. Både Mahmet Kaplan och Yasri Khan är talande exempel på detta.

Med tanke på den identitetspolitik och islamisering som under det senaste året avslöjats inom Mp, kastar Lövin verkligen sten i glashus. Lövin och partiet borde rikta både energi och fokus på sin inre miljö, som enl landstingsledamoten Rebwar Hassan (Mp) lämnar en hel del övrigt att önska. Så här skriver Dick Erixon:

-Mångfalden var och är hotad inom paritet, menar landstingsledamoten Rebwar Hassan (MP) som är en av få företrädare som talar med medierna inför kongressen. Identitetspolitiken har fått partiet att kompromissa bort den gröna själen. Tanken var god, säger han men resultatet blev en ”massiv islamistisk, turkisk eller allmänt konservativ islamistisk infiltration”.

– Ingen uppgörelse med islamismen har skett, de förnekar att den finns och religiösa och kulturella problem förklaras som socioekonomiska eller patriarkala, säger han om partiledningen. Om partiet inte vill se problemen med islam, så finns heller inget hopp. Folk strömmar ut ur partiet på grund av att de sviker kvinnor som är fast under islamism, säger Rebwar Hassan. Att vara för Erdogan och samtidigt vara miljöpartist borde vara oförenligt, men tyvärr fungerar det bra.

Den feministiska regeringen åkte utan att tveka till Iran, en diktatur där kvinnor hålls i ett järngrepp och saknar rättigheter och där bristen på öppenhet, demokrati och jämställdhet är uppenbar. Våra kvinnliga ministrar och tjänstepersoner som var med på resan klädde sig t o m i hucklen av respekt för iraniernas kultur och religion. Skrämmande! Heder åt Melania Trump, som nyligen var i Saudiarabien och inte gjorde sig skyldig till något huckleri!

När feministregeringen kritiserades för besöket och ’hucklerierna’ svarade den att samtal och dialog är bästa sättet att påverka och komma överens. Men det gäller tydligen bara diktaturer och deras företrädare, inte demokratiskt valda svenska riksdagspartier. Med SD vägrar man både att samtala och att samarbeta. Hur ansvarsfullt är det och vem gynnar det? Inte Sverige i alla fall och det är ju för att styra landet och verka för landets bästa som man har erhållit sitt politiska mandat.

Feministregeringen tvekade heller inte att rösta in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission. Utrikesminister Margot Wallström erkände efter lång vånda och stor press att Sverige inte röstat nej till Saudi eftersom det nej-alternativet inte fanns. Hon sa heller inte att Sverige lagt ner sin röst, vilket 5andra europeiska länder gjorde. Istället hänvisade hon till att resultatet var sekretessbelagt, men en av de ansvariga inom FN meddelade att det är upp till varje land att bestämma om man vill avslöja hur man röstat. Självklart hade Wallström avslöjat hur Sverige röstat om hon haft rent mjöl i påsen och vågat stå för hur man valt att rösta!

Lövin passade också på att klandra Anna Kinberg Batra för att vilja släppa in ONDSKAN, d v s SD, i den gemensamma riksdagsvärmen. Det enda tänkbara för Lövin är fortsatt isolering av SD. Det säger mycket om hennes bristande förmåga och ansvar. Det avslöjar också att hon inte tror på allas lika värde och den värdegrund Mp säger sig ha. Miljöpartiet har då och då passerat skamgränsen under denna mandatperiod. Om deras självskadebeteende fortsätter lär det bli svårt för Lövin och partiet att passera riksdagsspärren.

Att fortsätta frysa ut och mobba SD är tydligen den enda åtgärden som 7-klövern tror ska kunna förinta det partiet. Ytterst märkligt! När det gäller att få bukt med dagens alla brott och problem som befolkningsökningen medfört (bilbränder, skjutningar, bidragsbrott, sexuella övergrepp m m) gäller helt andra åtgärder. Där förväntas vi samtala, informera, utbilda, öppna våra hjärtan och hem och bjuda in brottslingarna och utanförskapet.

https://samtiden.nu/2017/05/miljopartiets-multikulti-som-bortblast/

I Dagens Juridik (DJ) finns enl nättidningen Blåljus, som belyser polisernas vardag, ett intressant referat från ett seminarium som hölls i Justitieutskottet för ett par veckor sedan. Seminariet arrangerades av Alliansen och hade en allsidigt sammansatt panel med representanter från bl a BRÅ, Kriminalvården och polisen. Enl DJ:s referat ansåg man att problematiken med de eskalerande gängbrotten utvecklats till en ”enorm nivå av våld och ett monumentalt förakt för myndigheter”… 

Vidare beskrevs eventuella fängelsestraff ungefär som en placering på ett vilohem. Särskilt kortare fängelsestraff tycks vara totalt verkningslösa. Bakgrunden till problematiken ansågs vara ett utanförskap som samhället hittills inte klarat av att hantera på ett bra sätt. Det handlar främst om unga och tungt kriminella män i socialt belastade områden. Man var överens om att det krävs långsiktiga insatser, 10-15 år, för att komma tillrätta med problemen. Sedan återstår att bestämma sig för vilken samhällsinstans som är ansvarig och vilka åtgärder som är effektiva.

Förra ett par veckor sedan (4/5) hade DN en stort uppslagen intervju med rikspolischef Dan Eliasson som sa att det nu fanns en del positiva tecken. Han sa bl a följande:

-Det har ju varit två stentuffa, knallhårda år för svensk polis. Nu börjar vi sakta komma på fötter.

En som reagerade skarpt mot budskapet är Lisa Reventberg, polisinspektör i Stockholm, som skrev en insändare till Blåljus. Eftersom hennes insändare utgör ett mycket viktigt inlägg om den arbetsmiljö som finns inom polisen, publicerar jag den här.

Så här skrev Reventberg:

”Jag har läst många artiklar där huvudpersonen i sammanhanget försöker framhäva sig själv på bekostnad av andra. Det jag sist läste vinner dock i osmaklighet. I en artikel i Dagens Nyheter (2017-05-04) påstår Rikspolischef Dan Eliasson ett och annat som får mig att må riktigt illa.

Dan Eliasson använder den tragiska terrorhändelsen i Stockholm i syfte att ”släta” över alla misstag som gjorts de sista åren inom myndigheten. Han har mage att ge omorganisationen cred för ett snabbt och proffsigt agerande från svensk polis. Han påstår att vi tack vare omorganisationen äntligen kan kalla in bombgruppen helikoptern, nationella insatsstyrkan snabbt är ren och skär bullshit. Det har vi alltid kunnat! Han kommer med rena lögner. Han påstår att vi uppgraderats lönemässigt. Ingen vanlig polis ser något som ens snuddar vid det påståendet. Vi ligger fortfarande långt efter och lägst av alla i den offentliga sektorn.

Han påstår att utredningsresultaten börjar bli bättre. Hur är det möjligt när vi lägger ner som aldrig förr? Hur är det möjligt när verksamheten blöder på utredningspersonal och då har vi inte ens kommit till sommarorganisationen. Han försöker få oss svenskar att tro att det äntligen har vänt för svensk polis. Han försöker utnyttja en av landets största sorg till sin egen vinning. Han försöker få svenska folket att tro att han och våra politiska makthavare har lyssnat på svensk polis. Att de är på god väg att förbättra polisernas förutsättningar och därmed skapa en stark och växande yrkeskår. Fel. Fel, fel, fel!

Dan Eliassons budskap i artikeln är lika illa som våra politiska makthavare som även de använder sig av terrorhändelsen i deras egna syfte. I kampen om väljare. Det spelar ingen roll hur många luftslott ni väljer att bygga upp inför svenska folket. Hur mycket ni försöker buda över varandra i antal framtida poliser. Varje svensk fattar att det INTE gör någon som helst skillnad. Det kommer INTE att bli någon skillnad i positiv mening varken i ökat antal poliser eller i polisers mående så länge ni inte gör verkstad av era löften.

Vad vill då jag ha sagt med min artikel förutom det redan skrivna. Jo, det självklara:

Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare HAN polisen levererade den dagen. Dan Eliasson ska INTE tro att det är tack vare omorganisationen utgången blev som den blev. Dan Eliasson ska INTE tro att vi köper hans bullshit om att terrorattacken blev en vändpunkt för svensk polis.

Ingenting har förändrats förutom att polisen har fått många nya enskilda hjältar som levererade den dagen. Svensk polis har fått erfarenhet av att jobba skarpt i en situation som vi tränat inför men tack och lov inte behövt uppleva tidigare. Svensk polis har fått tillbaka lite tillit och respekt. Allt det andra är precis som innan den tragiska händelsen.

Lisa Reventberg Polisinspektör Stockholm”

I Agendas partiledardebatt (14/5) blev Löfvens svar på kraven på Eliassons avgång: ”Rikspolischefen är rikspolischefen”. Har Löfven äntligen förstått det nu? Nästs steg för Löfven är att inse att ett av grundproblemen inom polisen är att rikspolischefen är Dan ’291:an’ Eliasson.

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/gangkriminalitet-och-polisens-uthallighet

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/lisa-reventberg-det-har-inte-vant-svensk-polis

http://www.blaljus.nu/nyhetsartikel/polisbristen-blockera-forneka-ignorera

Förra veckans blogg handlade om det senaste sammanträdet i Stockholm kommunfullmäktige där Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog att en utredning skulle tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu ville Westmon få fram fakta och kunskap i frågan. Det ledde till en ovärdig och hatfylld uppvisning av Stockholms s k politiska elit, som kände sig kränkt och avslöjade sin totala brist på kompetens, sans, förnuft och respekt. Att reducera politiken till ett barnsligt, känslomässigt utspel i kommunens högsta beslutande organ är under all kritik. Erfor de kanske en föraning om en kommande värdegrundskollaps?

På mötet framgick med all icke önskvärd tydlighet att om man vill ha fram siffror och fakta på vad  något i kommunen kostar har man en vidrig och horribel människosyn och bör skämmas. Ingen presenterade någon saklig orsak till varför man inte skulle ta reda på flyktingmottagandets  kostnader. Känslor samt brist på förnuft, ansvar och respekt styrde debatten. Man kan undra varför PK-media inte skrivit om detta möte. De brukar annars vara mycket snabba att rapportera vad som händer i Stockholm.

Varför har fakta om kostnader blivit en vidrig och horribel människosyn idag? Varför ska vi som betalar för ’kalaset’ förvägras att få veta hur våra pengar används eller hur politikerna kapitalt misslyckats när det gäller den okontrollerade massinvandringen?

-Vad är väl pengar jämfört med människoliv? Ska människor behöva försvara sin egen existens! Den som kräver något så omänskligt har en fullständigt vidrig människosyn och en horribel syn på människor!

Är landstingens budgetar, som beräknar vad sjukvården kostar och ställer grupper mot varandra, också tecken på en vidrig och horribel människosyn numera? Eller gäller detta bara massinvandringens kostnader och fakta?

Media har på sistone tagit upp hur minst 40 000 äldre människor svälter i Sverige idag. Hur förklarar man förslag och genomförande av de besparingar som drabbar dem? Varför reagerar inte alla ’godhetsapostlar’ mot denna fruktansvärda ’massvält’? Har t ex Stockholms kommunpolitiker en ’vidrig och horribel människosyn’? Behöver också de äldre stå och försvara sin egen existens? Ställer kommunen alla ’svaga’gruppers olika behov mot varandra utom när det gäller migranter? Eller struntar Stockholms kommunpolitiker i vad det kostar både när det gäller äldre, behövande människor som varit med och byggt upp samhället, arbetat och betalat skatt i många år och när det gäller migranter och illegala invandrare? Hur ser kommunens värdegrund ut inte bara på hemsidan eller på papperet utan också i praktiken? Gäller allas lika värde i Stockholms kommun?

Nu är det inte bara Stockholms kommunpolitiker som inte vet vad kommunens verkliga kostnader för migrationen kostar dem. Riksrevisionen konstaterar i sin senaste granskning att den rödgröna feministregeringen endast har ”en fragmentarisk bild av kommunernas verkliga kostnader” för mottagningen av asylsökare.

Riksrevisionen konstaterar också att det kostar staten 300 miljoner per år (eller motsvarande 620 årsarbetskrafter) bara att administrera kommunernas ansökningar om ersättning för mottagning av asylsökare. Det berättar riksrevisionen i en ny rapport. ”Drygt 300 miljoner kronor – för att flytta pengar mellan Migrationsverket och kommunerna”, uppger riksrevisor Helena Lindberg.

En av orsakerna till de höga kostnaderna uppges bero på att de 190 000 olika ansökningarna om ersättning sker via vanlig postgång. Migrationsverket saknar helt enkelt digitala lösningar för de kommuner som ansöker om ersättning. Det gör hanteringen extra dyr konstaterar Riksrevisionen. Så går det när man inte har koll på sin budget, men i Migrationsverkets fall finns det från den rödgröna regeringens sida alltid pengar till de ständigt ökande kostnaderna. Det lär inte gälla kommunerna som f o m nästa år själva ska ta över ansvaret för kostnaderna för sina asylsökare. Det blir ytterst intressant att se hur t ex Stockholms kommun, ska klara kostnader som man vägrar att räkna fram eller struntar i. Och hur ska man kunna ansöka om ersättning om man inte vet hur stora kostnaderna är?

För snart två veckor sedan sammanträdde Stockholm kommunfullmäktige i Stadshuset. Det var ett möte som fått mycket uppmärksamhet och gett upphov till många kommentarer och analyser. Videoklipp från nollåttornas känslosvallande och förnuftsbefriade möte har setts av många och inger inget större förtroende för dem som har det politiska ansvaret för huvudstaden.

Martin Westmon, Sverigedemokraterna, föreslog på mötet att en utredning ska tillsättas för att ta reda på vad flyktingmottagande och illegal invandring kostar kommunen. SD hävdar att detta utgör en stor utgift medan andra partier hävdar att det är lönsamt. Nu vill Westmon att man tar reda på fakta i frågan. En rimlig fråga i budgetsammanhang kan man tycka.

För att kunna budgetera för kostnader bör man veta vilka utgifter och inkomster man har. Hur skulle man annars kunna beräkna kostnaden för t ex skola, polis, socialbidrag m m? Men de styrande politikerna i Stockholm vill inte alls veta vilka utgifter staden kommer att ha. Det blev ytterst tydligt på deras senaste sammanträde i kommunfullmäktige, en pinsam uppvisning full av känslostyrda och hatfyllda angrepp på förslaget om att ta fram fakta och kunskap om verkligheten.

Mötet urartade i ett totalangrepp på SD. En socialdemokrat hävdade att det är ”vidrig människosyn” att vilja veta vad flyktingmottagandet kostar. En miljöpartist tog sig själv som exempel  på en person som invandrat till Sverige och nu berikar samhället på ”många fler sätt än SD kan tänka sig”. Han kryddade sitt anförande med ord som ”jävla” och ”skitsnack” för att övertyga övriga ledamöter. Och så sätter han händerna för sina öron och säger ”lalalalala”. Undrar på vilka sätt han, som är så totalt ointresserad av kostnader och intäkter för den stad han är med och styr, berikar samhället.

En ledamot för Fi ansåg att ingen ska behöva stå i talarstolen och försvara sin egen existens och påpekade att hon snart kommer att kosta samhället massor av pengar när hon föder barn. Hon påpekade också att det är många som ”tar tydligt avstånd från den här horribla synen på människor”. Fi har hittills inte gjort sig kända för att bry sig om vad något kostar så hennes inställning är ingen kioskvältare.

En f d SD:are, numera politisk vilde, begärde ordet för att informera om de forskare som räknat på vad invandring kostar. Dessa forskare har numera kommit fram till att invandringen är en kostnad. Detta fick en vänsterpartist att upprört påpeka att han borde skämmas. En ledamot fr Liberalerna undrade vad SD skulle använda alla nya siffror till. Varken han eller socialdemokraterna  var inte intresserade av att veta kostnaden och de ville inte heller att stockholmarna skulle få veta kostnaden. Är inte det märkligt när man diskuterar kommunens budget?

Per Ossmer, SD, påpekade att politik innebär att man tar upp kostnader och att man tvingas ställa grupper mot varandra. Han beklagade också att han tvingats stå ut med att bli kallad ”vidrig” och ”absurd” under debatten. Detta fick ovan nämnde miljöpartist att begära ordet igen och säga att ”Om man har en vidrig åsikt kommer man att få höra att man är vidrig”. Därmed vet vi hur han ser på kommunens budget; det är vidrigt att vilja veta vad något kostar i en kommun men inte att strunta i att informera skattebetalarna om hur deras pengar används. Även moderaterna var på hugget. En av deras ledamöter påpekade att hon struntar i vad det kostar när det gäller människor som är på flykt undan krig.

Sveriges huvudstad styrs uppenbarligen av folk som inte vill veta vilka kostnader staden har och av personer som håller för öronen och skriker ”lalalala” så fort det kommer på tal.

Tino Sanandaji, ekonom och författare, konstaterar att politikerna i Sverige blivit mer emotionella och kunskapsfientliga än väljarna. Han kommenterar uppvisningen i Stadshuset så här:

-Vanligt folk brukar inte reagera med raseriutbrott på förslag om kostnadsutredningar som Stockholms så kallade politiska elit gjorde.

–Vad händer om ett land får en korkad, emotionell elit?

-Klassisk politisk teori ställs på huvudet när det är de folkvalda som agerar som en oinformerad pöbel medan folket är mer faktaorienterat.

Reaktionerna bland en del av ledamöterna påminner om små barns sätt att reagera när de hör något de upplever jobbigt. Jag häpnar över att de politiskt ansvariga är så faktaresistenta och så snabba att komma med hatfulla kommentarer i den stad där det samtidigt arrangerades kärleksmanifestationer.

Sist men inte minst verkar det ytterst märkligt att man inte vill veta om invandringen är lönsam eller ej. Varför denna samlade faktaresistens hos den s k ’politiska eliten’? Vad är man rädd för? Varför väljer vi rädda, känslostyrda, inkompetenta och faktaresistenta personer att företräda oss politiskt?

Här hittar du ett klipp från ’känslosåsen’:

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

Diktaturen Saudiarabien har valts in i FN:s kvinnokommission. Det är som att anställa en pyroman som brandman, som en bloggare skrev. Inte blir det bättre av att diktaturländer som Kuwait, Bahrain, Iran och Qatar också är medlemmar i kommissionen.

Kritiken har inte låtit vänta på sig. Inte heller kravet på att regeringen ska tala om hur Sverige röstat. Oppositionen har krävt att få veta om Sverige är ett av de 47 av 54 länder som röstat in Saudiarabien i den slutna omröstningen. Jan Björklund, liberalerna, är mycket tydlig:

”I en demokrati har väljarna i riksdagen rätt att få reda på Sveriges ståndpunkt i utrikespolitiska frågor av denna karaktär”.

Utrikesminister Margot Wallström hävdar att det enl FN:s röstregler råder sekretess om hur man röstat.  Enligt Hillel Neuer, verkställande direktör för organisationen UN Watch som granskar FN:s arbete, är det regeringen som avgör om man ska avslöja hur Sverige röstade:

”FN lägger ingen munkavle på Sverige, det är helt och hållet upp till den svenska regeringen att berätta för sina medborgare hur man röstade. FN kommer inte att straffa Sverige för att man avslöjar det.” (DN 25/4)

Eftersom regeringen vägrar svara på hur man röstat, gissar jag att man varit med och röstat för att ta in Saudiarabien, en av världens mest kvinnoförtryckande regimer, i FN:s kvinnokommission. Varför skulle de annars vägra avslöja hur de röstat?

Hur rimmar det med den höga svansföring och de brösttoner som regeringen använder när det gäller jämställdhet? Statsminister Löfven har rest land och rike runt och skrutit om att han leder Sveriges första feministiska regering. Det håller inte att skryta med att man är världens första feministiska regering om man på samma gång röstat ja för Saudiarabien i denna omröstning. Löfven har dessutom skarpt kritiserat de personer som haft mage att kritisera ’Sverigebilden’ som han så ängsligt försöker bevara intakt.

Löfven och hans feministregering har sedan valet 2016 gjort mycket som försämrat den varumärket Sverige. Inte minst hans uttalande under besöket i Saudiarabien ifjol visar hur ängslig han är att kritisera kvinnoförtrycket där:

”Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.”

Detta hade Löfven mage att säga i ett land där kvinnor inte får lämna hemmet om de inte bär heltäckande slöja, inte får köra bil och måste ha en manlig förmyndare.  Varför måste han gång på gång bevisa sin oförmåga, sin bristande ledarskapsfömåga och sitt dåliga omdöme?

”UD och ambassaderna arbetar kontinuerligt med att sprida en korrekt och rättvis bild av Sverige. Vi ser tyvärr en generell tendens att förekomsten av felaktiga uppgifter ökar.”

Så sa Wallström när president Trump påstod att Sveriges generösa invandringspolitik skapat svårlösta problem. Det gick bara några dagar innan hela världen såg att Trumps påstående var sant. Endast hycklande politiker i den humanitära stormakten använder energi och skattepengar till att förtränga och förneka den verklighet som verklighetens folk lever i. Undra på att regeringen föreslår kraftiga skattehöjningar!

Wallström har genomgående haft en ganska kaxig attityd, t ex i kampanjen för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Där skulle Sverige fokusera på transparens och på kvinnors rättigheter. Nu gäller inte ens inrikes transparens i feministregeringens utrikespolitik. Inte heller lär kvinnors rättigheter stå högt på agendan om Saudiarabien får råda i kvinnokommissionen. Med Wallström som utrikesminister lär ’Sverigebildens’ glansdagar redan vara historia. Förhoppningsvis regeringens också, om de haft några. Minnet av Wallströms diplomatiska klumpighet, som gjorde att hon fick hela Arabförbundet emot sig, kommer däremot att överleva ett bra tag.

Wallström har nu lovat att de partier som krävt att få veta hur Sverige röstat ska få svar under nästa utrikesnämnd. Informationen ska dock lämnas under sekretess. Det innebär att oppositionen inte kan gå ut och öppet kritisera att Sverige eventuellt röstat ja för Saudiarabien. För att få veta detta får vi helt enkelt förlita oss på att media avslöjar om ’smartaste bästa tjejgänget’ har gjort bort sig igen. Är det förenligt med en öppen demokrati?

Den nyligen avslutade S-kongressen hade som motto ”Trygghet i en ny tid”. Det verkar numera vara en genomgående trend i det politiska etablissemanget att hela tiden tala om vad som ska ske i framtiden, när man inte vet vem som innehar regeringsmakten. Jag intresserar mig mest för vad som sker, eller inte sker, i nutid.

Resultatet av vänsterregeringens politik tvingas vi alla betala för i nutid, i pengar eller liv. Under kongressen slog sig Löfven för bröstet och lyfte fram regeringens tuffa linje mot brottslingar och terrorister. Han hävdade ogenerat att krafttag tagits under hans tid. Inför valet 2018 försöker han nu spela landsfader. Bäst att smida medan järnet är varmt. Undrar vad terroristoffrens familjer anser om de påstådda krafttagen. Mitt krav är att de regler och lagar som faktiskt redan finns ska användas. Det hjälper inte att införa nya lagar om man inte respekterar och efterlever dem som redan finns.

Löfven tycks ofta bli förvånad och frustrerad över den verklighet han varit med om att skapa. Han blev t ex upprörd när han informerades om att Al-Azharskolan i Stockholm delade in skolbussen så att flickor satt längst bak och pojkar längst fram i bussen. Det verkar ha kommit som något av en chock för honom att muslimer lever som muslimer och inte som svenskar i Sverige.

Löfven är också frustrerad över att en person som fått avslag på sin asylansökan inte åker härifrån. Det är hans och regeringens ansvar att se till att beslut verkställs. I nutid, inte i ny tid! Löfven har tidigare hävdat att terrorister inte kommit till Sverige med flyktingvågen 2015. Numera har det bekräftats att återvändande IS-terrorister försöker gömma sig bland asylsökande som tar sig till Europa. Att Löfven inte inser detta avslöjar en del om hans omdöme och förmåga.

I Norge har man t ex inlett rättsprocesser mot 20 av 40 IS-anknutna hemvändare. I Sverige har man kunnat döma 2 av 150 återvändare. Här har funnits en missriktad välvilja att ta emot återvändarna och låta dem röra sig fritt och verka mitt ibland oss övriga. Hur förklarar regeringen detta? Och hur förklarar regeringen att de som fått avslag som vunnit laga kraft ändå har tillåtits bo kvar på Migrationsverkets anläggningar med gratis mat, sjukvård och skola? Hur kan man komma på tanken att dela ut gratisförmåner till dem som befinner sig illegalt i Sverige?

IKEA-mördaren i Västerås hade fått avslag på sin asylansökan och hämnades genom att knivmörda två för honom helt okända svenskar. Terroristen Akilov som utförde terroristattentatet på Drottninggatan fick avslag på sin asylansökan i december 2016. Han hade 4 veckor på sig att FRIVILLIGT lämna landet, men han avvek och efterlystes och hann mörda 4 oskyldiga personer innan polisen fick tag i honom. Han var känd av SÄPO och öppen med sina IS-sympatier. Enl uppgift hade uzbekiska myndigheter informerat SÄPO om Akilovs förehavanden. Ändå kunde han röra sig fritt här. Så illa fungerar vår trygghet i nutid. Den bistra sanningen är att staten inte längre klarar av sin kärnuppgift att skydda medborgarnas liv.

Det har nu också blivit känt att Akilov använt mer än en identitet och att hans identitet dessutom använts av flera andra personer. Skatteverket har sett att 30-50 % av de asylsökande har registrerat olika personuppgifter hos olika myndigheter. Enligt Marie Mattson Vangekrantz, samordnare för ID-relaterad brottslighet vid Skatteverket, utnyttjas dubbla identiteter idag till omfattande bidragsbrottslighet och brottslig verksamhet. Eftersom de olika myndigheterna inte delar uppgifterna med varandra, vet man inte exakt hur mycket det handlar om. Hon berättar att om man t ex har tre identiteter kan man i den första starta ett företag och få nystartsbidrag, i den andra kan man vara arbetslös och få sjukpenning och i den tredje kan man ta lån. Hur kan våra myndigheter ha en så lättsinnig inställning till dubbla identiteter eller till att så många falska svenska pass förekommer?

”Det är inte i första hand en fråga om hur många som kommit hit utan frågan är om vi har en tillräckligt effektiv mekanism för att se till att människor som fått avslag lämnar landet. I ljuset av det här får vi se om det är ytterligare saker som ska moderniseras”, kommenterade Löfven.  Naturligtvis handlar det om volymer och om att man utan kontroll släppt in alla migranter som lockats av Löfvens ”Refugees welcome” och ”Sverige bygger inga murar”. Det hade varit klädsamt av Löfven att i detta läge vara litet självkritisk, men självkritik är inte regeringens styrka, varken i nutid eller i ny tid.

Det politiska etablissemanget kan lova vad som helst i nutid, och gör också det, eftersom risken att behöva infria sina löften i ny tid är minimal. Just nu har budgivningen bara börjat ifråga om antalet poliser, högre polis- och lärarlöner, fler vårdplatser, bättre skolor, tuffare tag mot kriminalitet etc. Löfteslistan är redan nu så lång att det torde ta några mandatperioder innan alla fagra löften kan uppfyllas. Men då är de redan glömda och nya löfteslistor presenterade. Hur kan vi medborgare acceptera dessa politiska pratmakare som lovar runt och håller tunt?

”Alla som får avslag ska återvända hem”, deklarerar nu Löfven.

Just det och det är regeringens ansvar att säkerställa detta, men där har det brustit mycket länge nu. Redan 2011 kom alliansregeringen under Reinfeldts befäl överens med Miljöpartiet om att illegala invandrare skulle få tillgång till ”vård som inte kan anstå” och deras barn till gratis skola om de trots nekad asyl fortsatte att olagligt vistas i Sverige. Det innebar att man medvetet struntade i såväl de berörda myndigheternas som rättsväsendets beslut. Därmed våldförde man sig på själva grunden för demokratin.

Varför gick Kinberg Batra med på detta? Och hur kan hon och övriga moderater liksom ansvariga politiker i övriga partier som var aktiva och delaktiga i detta tro att de ska vinna vårt förtroende igen i valet 2018? Nu när vi ser hur det system som våra politiker ytterst är ansvariga för inte har fungerat men ändå fått fortleva måste det utkrävas ansvar. De ansvariga har passivt sett hur Migrationsverkets, Migrationsdomstolens och Migrationsöverdomstolen avgöranden blivit allt mer symboliska. Det innebär att det i praktiken blivit svårt att verkställa lagakraftvunna domar och beslut. Det vittnar om att politiken sedan många år haft en rättsvidrig syn på illegala invandrare, vilket underminerar legitimiteten i vår lagstiftning och förtroendet för den. Vilka signaler ger det t ex när illegala invandrare mer eller mindre uppmuntras att hålla sig undan polisen och belönas med gratisförmåner efter avvisningsbeslut?

Hur kan det betraktas omänskligt eller främlingsfientligt att kräva att lagar ska gälla och följas också när det gäller migration? Idag när man dagligen åberopar ”alla människors lika värde” borde man i konsekvensens namn kräva att oavsett vem det gäller ska gällande lagar följas. Det inger inget förtroende att som politiker införa reglerad invandring och samtidigt ge förmåner och rättigheter finansierade med våra skattepengar till dem som vägrar följa de beslut de delgivits. Det är kontraproduktivt. Har man inte asylskäl har man inte här att göra. Då ska man heller inte belönas med gratisförmåner när man vägrar att lämna Sverige.

En /o/ansvarig politiker som har en hel del på sitt samvete (om han har något) är Gustaf Fridolin, språkrör för Miljöpartiet. Han samarbetade tidigare med Charta 2008. Det är en islamistisk organisation som försvarat dömda terrorister. Mp är det parti som ivrigast bedrivit identitetspolitik och det parti som ihärdigast motsatt sig att personer som terroristen Rakhmat Akilov avvisas.  Deras linje har varit att de som fått avslag ska få stanna i Sverige och erbjudas välfärd. Men nu gör Fridolin plötsligt helt om och kräver att ”de som inte ska vara i Sverige ska bort”. Dessutom vill han sätta fotboja på dem som ska avvisas! Vilket formidabelt hyckleri, vilken opportunism och vilken grov underskattning av väljarnas omdöme!

Fridolin har också fortsatt att försvara sin nära vän Mehmet Kaplan, som under mindre smickrande former tvingades lämna sin ministerportfölj då hans samröre med en islamistisk organisation avslöjades. Dessbättre verkar Fridolins dåliga inflytande över Löfven och regeringen nu ha minskat. Hans dåliga omdöme har däremot ökat liksom hans fräckhet att vid varje tillfälle oavsett fråga utnyttja media för att visa hur handlingskraftig han är. Är det bara Fridolin eller har hela partiet nu över en natt övergett linjen att asylsökande som fått avslag ska få stanna i Sverige och erbjudas välfärd? Oavsett vilket har politikerföraktet klart förstärkts med hans senaste utspel, där han inför påsken offrar partiets tidigare politik på maktens altare.

Dessvärre finns det också islamistkramare inom socialdemokratin, t ex Ulf Bjereld, statsvetare, medlem i socialdemokraternas verkställande utskott och ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (f d Broderskapsrörelsen). Det är en av sidoorganisationerna som tydligast förespråkar  identitetspolitik och som vill ha en oreglerad migrationspolitik. Också Philip Botström,  ordförande för SSU, förespråkar identitetspolitik och en i praktiken oreglerad migrationspolitik.

Morgan Johansson, justitieminister (s), motarbetade under förra mandatperioden en motion av Staffan Danielsson, Centern, som gick ut på att regeringen skulle genomföra en utredning för att ta fram ett juridiskt regelverk för att motverka att svenska medborgare deltar i terroraktiviteter av olika slag. Regelverken skulle också omfatta påföljder när man återvänder till Sverige efter att ha medverkat i terrorkopplade aktiviteter. Morgan Johansson, arbetade aktivt för att avslå denna motion. Ifjol deklarerade han t o m att polisen borde prioritera andra brott vars uppklarandeprocent bara sjunker. Hans ansvar är därmed mycket tungt. Men nu är det plötsligt annat ljud i skällan. Nu har S-kongressen lagt fram en politik som Johansson tidigare motarbetade.

Krav på en stramare flyktingpolitik var också inhumant och fel ända tills socialdemokraterna själva bytte fot. Nu använder de plötsligt samma argument och ställningstaganden som Kent Ekeroth gjorde 2014. Men de vägrar fortfarande att tillåta SD (och V) delta i terrorismdiskussionerna de nu bjudit in övriga 6 partier till. Därmed har sossarna än en gång med råge passerat skamgränsen och visat att de är sossar men absolut inga demokrater. Gång på gång visar de sitt förakt för demokratins spelregler.

Företrädarna för både regeringen och Alliansen försöker nu desperat lansera sig själva som handlingskraftiga och redo att ta tag i de problem de varit med om att skapa. Men vem kan lita på politiker vars politik och åsikter svänger 180 grader flera gånger under en mandatperiod? Eller politiker som ’brunmålar’ andra partiers förslag för att något år senare själva kopiera förslagen och politiken och lägga fram dem som sina egna i ett desperat försök att säkra makten och försörjningen? Jag avslutar med bloggaren Fredrik Antonsson träffsäkra analys (http://iotakt.se/gyckel-bag-och-ordkonster/):

”De kan göra sina 180-gradersgirar – som Fridolin – här och nu. Men det är försent. En politiker som alltid framstår som efterklok efter att ha varit spritt språngande galen är ingen politiker man vill hålla i handen när det blåser upp nästa gång. Problemet för Sverige är att vi har ett gigantiskt överskott av den sortens politiker, i alla tänkbara kulörer. Sådana politiker som bara är bra på politiskt gyckel, båg och ordkonster. Sådana som Gustav Fridolin.”

”Det är vi som ska skapa trygghet i en ny tid” hälsade Löfven till S-kongressen som han först valde att inte delta i p g a terrordådet i Stockholm. Han har inte lyckats skapa trygghet i nutid så vem tror på hans löfte om trygghet i en ny tid? Hur lättlurade tror han att vi väljare är?

Jag känner sorg, ilska, vanmakt och besvikelse över hur han med sin feministiska regering på kort tid så totalt misslyckats med att upprätthålla den trygghet, ordning och reda som till stor del ändå rådde när han tillträdde. Visserligen hade Reinfeldts ”Öppna era hjärtan” påbörjat nedmonteringen av landet, men den rödgröna röran var de som öppnade våra gränser på vid gavel för alla som valde att ta sig ända hit. Med ”Vi bygger inga murar” och ”Refugees welcome” lyckades ’den humanitära stormakten’ locka hundratusentals migranter att med livet som insats ta sig över Medelhavet, genom hela Europa och hela vägen till Sverige. Här befinner sig de flesta av dem fortfarande, legalt eller illegalt, med regeringens goda minne och oförmåga.

Löfven och hans ministrar har inte lyckats genomföra en enda konkret åtgärdsplan som hjälpt till att skapa ordning och reda i dagens Sverige. Jag väntar t ex fortfarande på att de MINST 80 000 illegala migranter som tagit sig in i Sverige och nekats asyl ska utvisas. En av Ygemans varmluftsballonger för mer än ett år sedan var löftet att de skulle skickas tillbaka till sina resp hemländer. Men vilket land förutom Sverige är villigt att ta emot människor utan ID-handlingar? Endast människor som begått brott i sina hemländer tas emot där för att omedelbart ställas till svars för sina brott och straffas för dem. Men ’den humanitära stormakten’ utvisar inte förbrytare som riskerar tortyr eller hårda straff i sina hemländer. Enl uppgift är den uzbekier som misstänks för fredagens terrordåd en person som skulle utvisas. Varför släpptes han in utan asylskäl och varför är han fortfarande kvar här? SÄPO hade redan information om honom. Varför kunde han röra sig så fritt som illegal invandrare i väntan på utvisning?

Den rödgröna regeringen har med stöd av vänstern mött terrorhot med förståelse, ursäkter och relativiseringar, idkat identitetspolitik och varit snabb att fördöma alla debattörer som försökt varna för att det som nu skett förr eller senare skulle ske. De ansvarigas ansvarslöshet, oförmåga och naivitet kring islamism och jihadistisk terror måste få ett omedelbart slut. ’Mörkarmedia’ med Aftonbladet i täten fortsätter också efter fredagens terrordåd att med en dåres envishet hävda att ”Vårt svar på hatet bör vara mer kärlek”!

’Den humanitära stormakten’ med en ’naiv’ Löfven i spetsen öppnade 2015 våra gränser och släppte in hundratusentals människor utan identitetshandlingar. ”Refugees welcome” gick som en löpeld från Stockholm ut i världen när den rödgröna regeringen påhejad av kulturvänstern, ’blomsterhattstanter’ m fl öppnade famnen för alla som påstods ”fly för sina liv”. Att det samtidigt innebar högkonjunktur för skrupelfria människosmugglare och att tusentals migranter förlorade sina liv under båtfärden till Europa borde tynga de ansvarigas samveten. Dags för Magdalena Andersson och hennes regeringskollegor att se sig själva i spegeln! Det är vad hon rekommenderar oss medborgare att göra när hon ogillar vad vi gör.

Idag vet vi att knappt en tredjedel av migranterna som kommit är krigsflyktingar med asylskäl. Majoriteten har sökt sig till Sverige för att få ett bättre liv.  Vi vet också att de som verkligen behöver skydd och asyl, d v s kvinnor och barn, är kvar i den förödelse som kriget i Syrien medfört. Eller också befinner de sig i tältläger i grannländer till Syrien. Hur kan ’den humanitära stormakten’ försvara att man övergett alla dessa krigsoffer, som verkligen behöver vår hjälp, för att istället satsa på migranter utan asylskäl, främst män?

Henrik den store Schyffert, komiker och vänsterdebattör, som gång på gång gått ut och hånat oss som oroat oss för landets utveckling är nu plötsligt ”livrädd”. På Instagram skriver han:

”Det känns extremt tungt att skriva det här efter det som drabbat Stockholm idag. Jag är livrädd.”

Han är ute på turné med sin ”Var inte rädda”, en uppmaning till oss att inte gå på populistiska försök att skrämma oss, d v s tro dem som vågar tala om hur verkligheten ser ut i Sverige idag. När terrorn slår till blir också stor i orden snabbt liten på jorden.

De politiskt ansvariga har suttit trygga i sina elfenbenstorn och producerat politiska utspel och prat i kvadrat, väl medvetna om riskerna. Varningar har kommit från terrorforskare, från journalister och krigskorrespondeter på plats i t ex Syrien och från dem som flytt från krig. Men den politiska eliten, i sällskap med ’mörkarmedia’ och många kändisar, har hånat, förlöjligat och ’brunmålat’ dem som oroats över utvecklingen och varnat för följderna. Oavsett hur många vittnesmål man haft om terroristernas hänsynslöshet och brutalitet har man velat erbjuda dessa potentiella eller återvändande terrorister och jihadister körkort, jobb, bostäder och bidrag och hoppats att terapi ska bota deras hat mot västvärlden.

Hur ska jag och många med mig någonsin kunna känna förtroende för de politiskt ansvariga som försatt Sverige i detta tillstånd? Igår var 7-klöverns politiker med och öppnade Sveriges gränser för människor som inte har asylskäl och som är uppfyllda av hat mot allt vi står för. På senare tid har de flesta av dem gjort en politisk U-sväng och värnar nu plötsligt om våra gränser och säger sig vilja ställa krav på migranterna. Hur kan de ens ha mage att be om oss om fortsatt förtroende efter 2018? Vad Sverige behöver efter denna mörka och ansvarslösa mandatperiod är inte mer av samma utan en helt ny typ av politiker; personer som inte styrs av rädsla utan av handlingskraft, civilkurage, kompetens och sunt förnuft.

Låt mig avsluta med några kloka ord som ni hittar på http://iotakt.se/terrordadet-stockholmssnut/:

”De politiker som hävdar att man bekämpar terrorism genom öppenhet och kärlek bör snarast tänka om. Ni är en belastning i debatten. En debatt som för övrigt torde vara över nu.

Den politiska debatten i stort måste ta sig ur ängsligheten om vem den gynnar och vem som missgynnas. Framför allt måste det bli ett slut på vurmandet för ”sverigebilden”. Sverigebilden är en bild som för övrigt kopplas samman med underlåtenhet och naivitet i många delar. Det alla måste förstå är att bilden av Sverige inte är så smickrande längre. Vill man återställa detta till en respektabel nivå är det således dags att sticka hål på den rosa bubblan och se verkligheten för vad den faktiskt är.

Under den tid ni inte kan enas om den reella problembilden rustar fler terrorister och deras anhängare för ytterligare ett dödligt angrepp. Var så säkra.”