För två veckor sedan skrev jag här ett inlägg om Sveriges skadligaste och sverigefientligaste parti. För att omöjliggöra deras förödande inverkan på landets politik föreslår jag att de i likhet med Ringhals 1 avvecklas av ekonomiska skäl. Aldrig tidigare har ett så litet parti med ynka 4% av väljarna i ryggen lyckats pressa sig fram till så oproportionerlig stort inflytande över landets politik och ekonomi. Tack vare Löfvens makthunger och välutvecklade beroende av regeringsmakten har Mp:s utpressningsteknik rikligt belönats.

Ett av Mp:s senaste kostsamma tilltag är skrotandet av de 10,5 miljoner utsläppsrätter som inte använts. Bolund motiverar detta sanslösa slöseri med att man inte vill att ngn annan ökar sina utsläpp. Vad säger alla de som betalat för utsläppsrätterna om detta? De borde ju känna sig grundlurande. Bolund hävdar att folket gillar detta men erkänner att Sverige sticker ut genom att skrota sina utsläppsrätter istället för att sälja dem vidare. Tror jag det! Priset för detta slöseri kan handla om miljardbelopp, då varje enhet har ett uppskattat värde av 25€. Dessa pengar kunde ha varit ett bra bidrag till regeringens (läs Mp:s) senaste projekt, ’utvecklingstid’, som innebär att den enskilde ganska fritt kan välja vad man vill studera, t ex en kurs i filosofi, för att nå dit man vill i arbetslivet. Det känns aningen luftigt och ’fridolinskt’. Ersättning för att studera borde endast ges till dem som utbildar sig till bristyrken och kan få jobb efter ’utvecklingstiden’.

För några veckor sedan (6/2) skrev DN att Mp:s språkrör nu kräver att mängden skyddad skog måste dubbleras och att vi ska ha 40 nationalparker istället för 30. Detta är ett sätt att konkurrera med C som jobbat mycket med sin miljöprofil på senare år.

– Skogen har hamnat i centrum av debatten. Det är dags att verkligen ta striden. Vi behöver markera att vår syn på skogen skiljer sig från andra partiers, säger Stenevi.

Denna kamp mellan C och Mp blir spännande att följa. Likaså blir det intressant att ta del av böndernas/skogsägarnas reaktioner på detta. Det kan bli knepigt för Löfven att få dessa två partier att jämka ihop sig i JÖK-boet.

2015 beslutade Vattenfall att stänga ned Barsebäck 1 (i gott skick enl uppgift) och Barsebäck 2 av ekonomiska skäl 6 år i förtid. Också Mp bör både av ekonomiska skäl och sitt oskick att idka politisk utpressning stängas ned i förtid. Årets kalla vinter har nu fått elpriserna att rusa och industrier att stänga ned produktionen. Svt har t o m uppmanat oss att inte dammsuga. Men i Mp:s värld är elbrist ett eftersträvansvärt normaltillstånd, inte ett undantag. Deras kärnkraftsfobi tillåter endast opålitlig, klimatberoende vindkraft, vilket torde innebära att vi framöver får vänja oss vid att spara på elen och att inte dammsuga, när elen krisar. Att förlita sig på kraftverk som står stilla från ena dagen till den andra eller på solkraft på våra breddgrader kommer att förvärra vår sårbarhet för varje avstängd kärnkraftsreaktor. Klart bättre vore det att stänga ner det uttjänta aktivistpartiet Mp.

Hur har partiet förresten tänkt att uttjänta vindkraftverk ska tas om hand om några decennier? Där råder en talande tystnad. De cyklar vidare på sina kraftigt subventionerade elcyklar, som fungerar bäst i stadsmiljö och tätbebyggda områden, där kollektivtrafiken är väl utbyggd. Samtidigt har de infört flygskatt och ständigt höjda skatter på bensinpriser och avgifter på bilar, vilket försämrar rörligheten för alla i glesbygd och på mindre orter, likaså för näringslivet. Men näringslivet är inget Mp månar om.

Mp har ägnat stor kraft åt signal- och plakatpolitik under åren vid makten. Plastpåseskatten är ett praktexempel på detta. Efter ett år med den galna plastskatten kan vi nu också konstatera att den varken varit särskilt lönsam för staten eller inneburit någon miljövinst. Den skulle dra in 2,1 miljarder kronor till statskassan 2020, men enl regeringens budget har den bara genererat en bråkdel av beloppet. Den har lyckligtvis heller inte ökat väljarnas förtroende för Mp.

Mp har sett med tämligen blida ögon på månggifte, rätt naturligt med deras nära band till muslimska invandrare, t ex partimedlemmen Mehmet Kaplan, Fridolins nära vän, som blev bostadsminister i Löfven I, men tvingades avgå efter flera kritiserade uttalanden och sitt samröre med de högerextrema, fascistiska Grå Vargarna. Nu har Morgan Johansson efter påtryckningar från en riksdagsmajoritet tagit upp frågan om utländska månggiften. Också C ville som bekant tillåta månggiften för ett antal år sedan. Nu råder en talande tystnad om månggifte från Mp:s sida. Varför pressar inte regimmedia Mp i denna fråga? Är det för att en stor del av journalistkåren sympatiserar med partiet?

Trots att Mp nu är en del av feministregeringen har jag heller inte sett några allvarliga försök av Mp att ta tag i problemen med barnbrudar, ’oskuldskontroller’, balkongflickor och hederskultur. Rädsla för sina muslimska väljare? Mp har gjort så mycket mer för att gynna tiotusentals ’afghanska’ skäggiga män än för att hjälpa alla flickor och unga kvinnor, som förtrycks av sina familjer och tvingas leva ett liv som de inte själva valt.

Mp har på senare år återgått till aktivistrollen med fokus på invandringspolitiken och tumskruvarna på såssarna, något som inte stärkt deras ställning i väljarkåren. Inte såssarnas heller för den delen, men de i sin tur hoppas nu att brunsmetning och lögner om M och Kd ska göra det jobbet. Med sin olidliga lätthet har ’godhetsaktivisterna’ i Mp gett sig själva allt större rätt till andras pengar. De lever på och för att ge allt till alla som inte gör sin plikt, saknar asylskäl eller vägrar att integrera sig, vilket innebär att landet får mindre pengar till vården och omsorgen. De skulle helt klart fungera bättre som världssamvete än regeringsparti. Deras förslag tömmer snabbt statens kassa. Jag kan inte komma på ett enda lönsamt förslag de lagt eller genomfört.

Just nu förhalar Mp medvetet beslutet om kärnkraftsavfallets fortsatta förvaring, som måste fattas denna mandatperiod. Om inget beslut kommer, riskerar detta att bli slutet för svensk kärnkraft och stora svårigheter för svensk industri.

Mp har helt klart passerat sitt bäst-före-datum och förstör idag mer än de tillför ekonomiskt, politiskt och idémässigt. De bör därför likt Ringhals 1 avvecklas och nedmonteras. Där hoppas jag på ’marknadskrafterna’ i nästa val.

Trots vinter, kyla och akut elbrist i Stockholm har Anders /dr/Ygeman åter lyckats hamna i hetluften. Hans senaste kreativa påhitt för att avhjälpa elbristen i Stockholm är att använda en miljard kr av nationella beredskapspengar. Denna manliga motsvarighet till Mona Sahlin har, liksom ’våran Mona’, lyckats ta sig till partitoppen trots ruffel och båg, halvsanningar och lögner, bristande moral och omdöme, oförmåga att ta ansvar, arrogans, noll ledarskapsförmåga, inkompetens, ringa självinsikt och gränsöverskridande agerande. Vad säger detta om såssarna?

Ygeman hävdar med en dåres envishet att Sverige inte har någon brist på el. Det är en sanning med modifikation. I Norrland finns det gott om el men i södra landsänden råder ibland elbrist p g a flaskproppar i ledningarna, vilket gör att industri, näringsliv, infrastrukturprojekt och privata elkonsumenter drabbas. Tillväxtregionen Stockholm, där Ygeman bor, står t ex för 15% av landets elbehov. Kapacitetsbristen kommer att finnas kvar till 2030 men redan idag tvingas div infrastruktur- och bygginvesteringar skjutas upp. Den akuta elkrisen beror på bristande och undermåligt underhåll av stamnätet, som är fullt. Det går därför inte att mata in all el som behövs under de ’toppar’ behovet är som störst. Då importerar vi istället ’fulel’, koleldad el, något Ygeman talar tyst om. Mp likaså.

Barsebäck 1 och 2 stängdes av politiska skäl och Ringhals 1 stängdes nyligen av ekonomiska skäl (eller för att Vattenfall skulle tjäna extra pengar genom kundernas höjda elavgifter under tider av hög belastning?). Vi har sålunda ersatt säker inhemsk kärnkraftsproducerad el med importerad utländsk ’fulel’. Självklart uppstår problem när ansvariga politiker stänger ner väl fungerande och stabila kraftkällor i södra Sverige och överföringskapaciteten av el fr Norrland inte fungerar optimalt. Usel planering, inkonsekventa beslut med snabb nedmontering av planerbar elproduktion och storskalig satsning på väderberoende, kraftigt subventionerad vindkraft har orsakat elbrist och rusande elpriser. Att såssarna p g a sin makthunger låtit Mp styra energipolitiken är en minst lika stor orsak.

Följden har blivit elbrist och höga elpriser, importerad kolkraft och en uppstart av oljekraftverk i Blekinge, följt av ett förhalande av kärnbränsleförvaringens fortsatta verksamhet p g a Bolunds och Mp:s kärnkraftsfobi. Kommer inget beslut om förvaringens fortsatta verksamhet under denna mandatperiod, kan det betyda slutet för svensk kärnkraft och uppfyllande av Bolunds våta dröm. Det kommer antagligen också att betyda stora svårigheter för svensk industri, men det verkar inte bekymra Mp, som dessutom fortsätter att kräva allt åt alla och som innan mandatperiodens slut vill införa ’utvecklingstid’, d v s ersättning för att man finns till.

I torsdags (18/2) avslöjade DN att den ’elenergiske’ och påhittige Ygeman intecknat en miljard kr av nationella beredskapspengar (avsedda att skydda elförsörjningen i händelse av krig el andra katastrofer) för att fixa Stockholms akuta elkris. Dessutom framkom att tjänstemän på Ygemans departement via sms pressat tjänstemän på Svenska kraftnät att hjälpa till med att förverkliga detta hemliga avtal, som innebar att Svenska kraftnät också skulle bidra med en miljard kr ur beredskapspengarna. Dessa två miljarder skulle användas till att renovera ett uttjänt oljekraftverk. Tjänstemän på Svenska kraftnät blev upprörda över den hemliga uppgörelsen och påpekade att Ygemans miljardlösning skulle bli fyra ggr dyrare än alternativen.

Beträffande hemlighetsmakeriet kan det kanske ha att göra med Ygemans väldokumenterade oförmåga att hitta ett säkerhetsklassat rum att informera berörda parter i. Han nekar dock till att ett miljardbelopp från elberedskapen skulle ha använts till att lösa den akuta elkrisen i Stockholm. I Ekots Lördagsintervju (20/2) säger han bl a:

-Det stämmer inte. Det finns inget öppet eller hemligt avtal.

DN skriver också att tjänstemän vid infrastrukturdepartementet via sms pressat Svenska kraftnät för att få affären i hamn.

-Jag har ställt frågan till alla mina tjänstemän om det finns någon som har påverkat den här processen. Då har svaret varit nej och jag tror att det där sms:et går att tolka på flera olika sätt, säger han i Lördagsintervjun.

Ygemans uttalande tolkar jag bara på ett sätt; han ljuger och hans förtroendekapital är sedan länge förbrukat.

Ygeman hävdar att det hela handlar om ett missförtånd kring två parallella processer; hans eget initiativ tillsammans med energibranschen för att öka eltillgången i bl a Stockholm och Svenska kraftnäts arbete för att se till att landet har en beredskap i händelse av elbrist. Vilka beslut Svenska kraftnät har fattat säger han sig inte känna till:

-Det är beslut som generaldirektören för Svenska kraftnät har fattat självständigt. Jag har inte vid något tillfälle diskuterat det med generaldirektören, hävdar han i Lördagsintervjun.

Det skulle jag vilja syna. Näringsutskottet och antagligen KU kommer dock att syna detta och förhoppningsvis prickas han, vilket i bästa fall leder det till en misstroendeförklaring.

Ygeman har, i likhet med Sahlin, ertappats med byxorna nere flera gånger, men han har liksom katten alltid landat på fötter och lyckats fortsätta stå på god fot med S-ledningen. I juli 2017 tvingades Ygeman avgå som ansvarig för Sveriges genom tiderna största IT- och säkerhetshaveri. Redan i början av 2018 återanvändes han som digitaliseringsminister! Vad säger det om såssarna? En titt på Ygemans CV avslöjar bl a följ:

1987-1995: Över 30 betalningsanmärkningar hos Kronofogden

1992-1996: Ordf för SSU Sthlm

1992: Döms i Hovrätten för olaga intrång – betalar inte böter

1993: Döms i Tingsrätten för obetalda hyresskulder

1994: Jobbar för att Sverige inte ska gå med i EU

1995: Slipper betala större delen av sina hyresskulder – hyresvärden i konkurs

1995: Blir Mona Sahlins ersättare i riksdagen

1995-1997: Vice förbundsorf i SSU

1996: Blir ledamot i riksdagen

2014: Blir Sveriges inrikesminister

2016: Blir ordf för Socialdemokraterna i Stockholms stad

2017: Tvingas avgå som minister efter Transportstyrelseskandalen och blir istället ledare för

Socialdemokraternas riksdagsgrupp

2018: Blir Sveriges digitaliseringsminister

2019: Blir Sveriges digitaliserings- och energiminister

Det blir spännande att följa DN:s fortsatta rapportering om Ygemans ’hemlis’. Har han ljugit igen eller är DN:s artikel s k ’fake news’?

Sd anmälde Ygeman till KU redan i oktober och nu har Näringsutskottet kallat in både Ygeman och Svenska kraftnäts generaldirektör, Lotta Medelius-Bredhe, för utfrågning. Jag ser med stort intresse fram emot denna utfrågning.

Miljöpartiet har just valt nytt språkrör efter avgångna Isabella Lövin. Märta Stenevi, partisekreterare i mp fram tills nu, är nu Per Bolunds nya parhäst. Till skillnad från Bolund och Lövin sitter Stenevi inte i riksdagen. Men kommer hon till skillnad från Bolund och Lövin att kunna lyfta partiet?

Trots byte av språkrör, ’omstuvning’ av ministrar och stort medialt utrymme backar Mp i senaste Väljarbarometern (feb 2021) ner till 3,6% (=under riksdagsspärren). Vidare har partiet misslyckats med att kapitalisera på den s k ’Gretaeffekten’, vilket flera av deras europeiska systerpartier lyckats med. Beror partiets usla opinionsläge på att ju mer väljarna får veta om partiet och dess politik, desto mindre villig är man att rösta på dem? Kan Stenevi ändra på detta?

Med sin nuvarande bråkdel av väljarna i ryggen har Mp ändå lyckats styra Löfven och Co framför sig sedan 2014, men det har uppenbarligen inte stärkt Mp:s väljarstöd. Hur kan ett så litet parti pressa igenom så mycket av sin kostsamma och sverigefientliga politik och tillåtas besluta så mycket över så många? Förklaringen är såssarnas makthunger och C:s och L:s odemokratiska krav på utestängning av Sd och V från politiskt inflytande genom JÖKen. Däremot har S, Mp, C och L aldrig kritiserat eller vägrat ta emot Sd:s stöd i riksdagen eller nekat att samarbeta med dem i utskotten.

Så vad har Mp åstadkommit under det senaste decenniet? 2005 införde regeringen Persson friåret på Mp:s initiativ. Friåret, en reform som ingen annan är Mp ville veta av, innebar att den som arbetat i 2 år kunde ta ledigt i 3-12 månader med 85% A-kassa, medan en arbetslös gick in som vikarie. Friåret kostade omkring två miljarder per år. En utvärdering från IFAU visade dock att de ’friårslediga’ fick lägre lön, när de återgick till arbetet, medan vikarierna stärkte sin ställning på arbetsmarknaden.

Friåret avskaffades 1 jan 2007, men Mp lyckades i jan 2019 få in ’utvecklingstid’ (en av deras valfrågor 2018) i JÖKboets 73-punktsprogram. Lyckligtvis stoppades denna reform av oppositionspartiernas uppgörelse i jan 2020. Bolund meddelade dock snabbt att partiet vill genomföra reformen under denna mandatperiod, trots att den fått kalla handen från såväl fack (LO och TCO) som Svenskt Näringsliv. Pandemin innebär förhoppningsvis slutet för denna reform.

Skattesubvention på elcyklar var också viktigt för Mp att införa. Vem kommer inte ihåg bilden på Bolund cyklande i stadsmiljö på en holländsk (?) paketcykel hösten 2017? Ca 100 000 personer sökte och fick upp till 25% premie (max 10 000 kr), när de köpte en elcykel. Denna symbolpolitik kostade ca 1 miljard. Cyklat har Bolund f ö gjort inom politiken sedan 2014.

Miljöpartister avskyr plast av princip och socialdemokrater gillar att få in ytterligare skattepengar. Den rödgröna rörans plastfobi har medfört en ineffektiv och kontraproduktiv skatt på 3 kr på plastbärkassar. Plastpåseskatten skulle dra in 2,1 miljarder kronor till statskassan 2020, men enl regeringens budget har den bara genererat en bråkdel av beloppet. Den gör ingen skillnad på vilken typ av plastmaterial som kassarna och påsarna är gjorda av; kassar av förnyelsebar eller återvunnen plast beskattas på samma sätt som en fossilbaserad kasse. Men mer vill ha mer och nu vill Mp också driva igenom nya punktskatter på engångsmuggar och matbehållare av plast. De föreslår dessutom ett regelrätt förbud mot engångsartiklar som plastbestick, plastmuggar och sugrör. I bästa fall sätter pandemin sätter för införandet av aviserade punktskatter på engångsmuggar m m av plast. Plastpåseskatter, höghastighetståg, fler elcyklar, vad vegetarisk korv ska få kallas etc har ingen nämnvärd betydelse för klimatet. Däremot stjäl det fokus från effektiv klimatpolitik.

Ett annat aktuellt förslag från Mp är införsel av ’basinkomst’ eller medborgarlön, d v s bidrag utan krav, för att människor ska få mer fritid. Hur rimmar det med att färre idag tvingas försörja allt fler, inte minst p g a partiets generösa och kravlösa invandringspolitik? Lyckligtvis är Mp det enda riksdagspartiet som vill att man ska ersättas för att man finns till.

Förutom höjda elpriser, import av miljöskadlig kolkraft och aktiveringen av det oljedrivna reservkraftverket i Blekinge, har regeringens senfärdighet, som misstänks vara ett resultat av Mp:s kärnkraftsfobi och förkärlek till väderberoende vindkraft, nu också lett till att det krisar med förvaringen av kärnbränsleavfallet. Slutförvaringen är beslutad att ske i Forsmark, där allt fungerar som det är tänkt. Men regeringen har ännu inte gett klarsignal till start av slutförvaringsanläggningen och mellanförvaringen börjar bli full. Enl Vattenfall är detta nu ett akut problem, som kan medföra att kärnkraftverken tvingas stänga ned redan 2023. Sverige skulle då plötsligt tappa källan till 40% av sin elproduktion. Vinterns elbrist och elpriser skulle fullständigt blekna i jämförelse med en så dramatisk utveckling/avveckling.

Just nu är migrationsfrågan den fråga som dominerar Mp och debatten. Redan våren 2011 blev migrationsfrågan i högsta grad aktuell för Mp. Alliansen II gjorde då en heltäckande ramöverenskommelse med dem om migrationspolitiken. ’Historisk’ kallade Ruinfeldt överenskommelsen:

-Den lägger en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik, sade han.

Det viktigaste med överenskommelsen var enl Maria Wetterstrand, Mp:s dåvarande språkrör, att Sverige inte skulle tillhöra de länder som skulle försämra asyl- och migrationspolitiken p g a att främlingsfientliga partier kommit in i riksdagen:

-Eftersom regeringen valt Miljöpartiet drar det politiken bort från Sverigedemokraterna (SD).

Även DÖ (decemberöverenskommelsen mellan ett ’sexpack’ bestående av S, Mp, M, C, L och Kd), syftade till att göra våld på demokratin, omyndigförklara väljarna och utestänga Sd (och V) från politiskt inflytande. Påpekas bör att Ruinfeldt och allianspartierna samarbetade med Sd i utskotten. Inte heller kritiserade de eller protesterade mot att Sd röstade för deras förslag i riksdagen. Nöden har som bekant ingen lag. DÖ var tänkt att gälla från dec 2014 till valdagen 2022 men skrotades tack vare Kd redan i okt 2015. I jan 2019 föddes JÖKen, en överenskommelse med 73 punkter mellan regeringen (S och Mp) och samarbetspartierna C och L.

Under Maria Wetterstrands och Peter Erikssons ledarskap växte och utvecklades ’gräsrötterna’ till ett bredare och mer pragmatiskt parti, var klimat- och miljöpolitik lockade allt fler. Idag uppfattas Mp mer som ett aktivistparti, i synnerhet inom migrationspolitiken, med ett antal posörer och mycket signal- och symbolpolitik. Deras förödande inverkan på invandringspolitiken har gjort den till allt annat än ”en långsiktig grund för en human rättssäker och ordnad migrationspolitik”. Trots att Löfven och såssarna säger sig vilja har en reglerad invandring, låter de Mp tvinga igenom den kostsammaste och vidlyftigaste invandringspolitik Sverige någonsin haft. T o m Migrationsverket ifrågasätter om man kan se regeringens reviderade migrationsförslag som reglerad invandringspolitik. 96,4% av väljarna ogillar Mp:s politik, men med tummen i ögat på såssarna kan Mp bekymmerslöst fortsätta att strö skattepengar också över dem som saknar asylskäl och inte styrkt sin identitet.

L har nu satt ner foten och hotat att lämna JÖKen om inte regeringen återgår till det migrationsförslag som JÖKboet kommit överens om. Löfven säger förstås nej och ’hedrar’ därigenom det omarbetade förslaget. Smart! Mp kan därmed inte anklaga honom för att lämna överenskommelsen. Istället får de nu hoppas att L löser problemet genom att lämna JÖKen. Morgan Johansson med sitt makrobehov av makt förminskar den betydande förändring som lagts till efter JÖKboets överenskommelse genom att kalla den ’ett mikroförslag i marginalen’. För micropartiet L är det en ödesmättad macrofråga. Det borde det också vara för Mp.

WHO uppskattar att ca 200 miljoner kvinnor utsatts för könsstympning och att ytterligare 3 000 kvinnor riskerar att utsättas för detta varje år. Redan 2015 rapporterade Socialstyrelsen att många kvinnor som lever i Sverige utsatts för könsstympning.

Igår, den 6 november, inföll FN:s internationella dag för nolltolerans mot könsstympning av kvinnor. Hur rapporterades det i media? Hur uppmärksammade den s k feministregeringen detta? Var fanns regeringens talesperson för jämställdhet, den högljudda Annika Strandhäll, som aldrig missar en chans att få medial uppmärksamhet? Var det bara jag som inte märkte någon aktivitet bland ’aktivisterna’? Ord och ’partifluff’ som inte följs upp av handling är inget värda.

Märta Stenevi valdes för några dagar sedan till nytt språkrör för Mp. Ett par dagar senare utnämndes hon av regeringen till jämställdhets- och bostadsminister. I sitt introduktionstal sa hon bl a:

–Var tredje vecka mördas en kvinna av sin man, sin exman eller pojkvän. 

Kommer hennes jämställdhetspolitik att innebära att hon tar tag i de stora problem och hot som könsstympning, barnbrudar och hedersvåld, som idag förekommer i vårt land, innebär?

Annie Lööf höll i december ett jultal. När hon med anledning av talet intervjuades av Svt, lyfte hon fram att “hon vigt sitt liv” åt att bekämpa våld mot kvinnor och barn. Det är inget som visat sig i de motioner hon lagt fram sedan hon kom in i riksdagen. Kan hennes nya fokus ha något att göra med den pedofilskandal som hennes parhäst och partikamrat Fredrik Federley före jul spelade huvudrollen i? Hans dåvarande sambo visade sig vara en pedofil dömd till 9 års fängelse för att sexuellt ha våldfört sig på sin dåvarande sambos två små döttrar. Dessa och alla andra unga flickor (och pojkar för den delen) som drabbats av pedofiler skulle sannerligen behöva politiker som på allvar tar tag i dessa vidriga problem.

Vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker skriver på sitt partis hemsida bl a följ:

”Vänsterpartiet har bäst feministisk politik. Det pirrar fortfarande i mitt feministiska hjärta när jag tar tåget till riksdagen varje vecka för att arbeta för jämställdhet, det är så häftigt! Jag vet också att det går att göra skillnad.”

Vilken skillnad har hon då gjort? Några konkreta förslag för att förbjuda könsstympning, hedersrelaterat våld och import el export av barnbrudar har jag inte sett från henne. Det hon oftast framfört i debatten är att kriminella inte blir mindre brottsliga av att sitta i fängelse. Fängelsestraff skulle dock åtminstone temporärt kunna skydda offren och i bästa fall avskräcka en och annan potentiell förövare från att utföra dessa avskyvärda brott.

Nyligen krävde Snecker att få veta var KD står i abortfrågan:

”Det är dags att förklara sig, var står KD i frågan om att kvinnor själv ska få bestämma över sin kropp? Det är dags att förklara sig, var står KD i frågan om att kvinnor själv ska få bestämma över sin kropp?”

Så var står Snecker själv när det gäller flickors och kvinnors rätt att själva få bestämma över sina kroppar och sina liv? Vad har hon konkret gjort för att möjliggöra detta?

En annan person som ofta är ute och gör reklam för sitt partis jämställhetspolitik är såssarnas talesperson för jämställdhet, Annika Strandhäll. Var fanns hon igår? Och vad har hon konkret gjort för att lagföra/förbjuda könsstympning, barnbrudar och hedersrelaterade brott? Vad har hennes högljudda och ständiga twittrande konkret bidragit till inom dessa områden? Vad har den självutnämnda feministregeringen gjort för skillnad för de flickor och kvinnor som drabbats av dessa vidrigheter?

Den 1 jan 2020 blev FN:s Barnkonvention svensk lag. Hur har den gjort konkret skillnad när det gäller könsstympning för både flickor och pojkar samt barnbrudar/tvångsgiften och hedersrelaterat våld? Finns exempel på åtal som resulterat i domar och straff tack vare Barnkonventionen eller är den bara en pappersprodukt eller ett signalpolitiskt slag i luften?

Sveriges första lag mot könsstympning infördes 1982. Den förbjöd könsstympning oavsett om den utförts i Sverige eller utomlands och brottet kan leda till fängelse i upp till 10 år för grova fall. Under de nästan 40 år som gått sedan lagen infördes, har 62 fall anmälts men bara 3 fall har gett fällande domar! Hur är detta möjligt? I Socialdepartementets handlingsplan mot könsstympning fr 2018 skriver man att könsstympning är ett övergrepp djupt sammankopplat med en viss typ av hederskultur. Kan det förklara oviljan eller rädslan att döma i dessa mål?

Det rapporteras då och då att vårdpersonal på skolor tvekar att anmäla fall av könsstympning som de ibland upptäcker. En orsak antas vara att det finns en stor rädsla bland myndighetspersoner att pekas ut som rasister. Också för svenska journalister och media verkar omsorgen om alla de flickor som tvingas till könsstympning och tvångsäktenskap väga lätt jämfört med omsorgen om det egna varumärket. Journalisternas tystnad talar högre än ord.

Journalisterna har själva drivit fram denna tystnadskultur genom att i tid och otid och utan närmare reflektion kalla människor rasister, när de påtalar de problem som hederskulturen kan medföra. De könsstympade flickorna och barnbrudarna får nu betala priset för denna tystnadskultur. Hade journalisterna istället granskat det som sker bakom det som synes ske, hade hederskulturen fått betydligt svårare att växa i vårt land.

Att media igår inte tycks ha uppmärksammat FN:s internationella dag för nolltolerans mot könsstympning av kvinnor var bara ytterligare ett tecken både på journalisters och feministregeringens talande tystnad.

Den gångna veckan utnyttjade Centerkvinnornas ordf Sofia Jarl skamlöst Förintelsens minnesdag (27/1) till att varna Liberalerna för att lämna JÖK-boet. I en debattartikel i Altinget vill Centerkvinnorna ”vädja till Liberalerna att fortsätta stå för den demokrati som de hittills har spelat en viktig roll för att värna”.

Sabunis pågående markering mot såssarna och migrationsöverenskommelsen ses av Centerkvinnorna inte som en hälsosam markering mot ett makthungrigt S utan närmast som ett hot mot demokratin:

-Vad vi har lärt oss av Förintelsen är att vi inte får vara tysta. På Förintelsens minnesdag vill Centerkvinnorna därför uppmana till att våga ta ställning för friheten och individerna i den. För Centerkvinnorna har Liberalerna varit ett parti som har gjort det och som alltid har varit en kraft i arbetet för att slå vakt om vår liberala demokrati.

Slå vakt om vår liberala demokrati? Magstarkt! Hur lågt kan man sjunka för att rädda sig kvar vid makten? Oavsett vilket, är det inte i själva verket JÖK-boet, som är det största hotet mot demokratin? JÖK-boet bildades av partier som politiskt sett inte har mycket gemensamt förutom makthunger. Syftet med JÖK-boet (liksom föregångaren DÖ) var enbart att se till att väljarnas röster i valet 2018 inte skulle respekteras och att ’ytterkantspartierna’ (Lööfs benämning) SD och V skulle utestängas från den politiska makten. Är det vad ’godingarna’ i Centerkvinnorna menar med att ”vi måste stå på godhetens sida”?

Att Lööf gick till val med målet att bilda regering med övr allianspartier men istället blev stödhjul åt en rödgrön regering, torde vara ett av århundradets värsta politiska svek och bedrägerier och definitivt inte ”en kraft i arbetet att slå vakt om vår liberala demokrati”. Tvärtom! ”Vi måste våga ta ställning för friheten. Liberala demokratiska värderingar kan inte kompromissas bort”. Har inte deras egen partiledare aktivt varit med och kompromissat bort ”liberala demokratiska värderingar”? Utan Lööfs aktiva insats hade JÖK-boet inte bildats.

Att Centerkvinnorna utnämner sig själva som ’de goda’ tyder på självförhärligande, något Lööf banat väg för t ex genom att ständigt sätta sig på sina höga hästar och referera till sin oförvitliga moral. Eller att fullständigt ’glömma’ sin egen partihistoria:

-Det finns all anledning att bekämpa villfarelsen att det skulle vara möjligt för liberaler att kunna köpslå med nationalistiska idéströmningar med härkomst från samma ideologiska föreställningar som nazisterna

Dessbättre påminner oss Ledarsidorna om Centerns mörka förflutna i en krönika 28 jan /https://ledarsidorna.se/2021/01/en-lang-historia-av-intolerans/:

”Under hela 1920- och 30-talet fanns inom dåvarande Bondeförbundet (som centern hette på den tiden) drag av antisemitism och rasmystik. Vid sidan av nazisterna var Bondeförbundet det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt partiprogram. Och i och med detta det enda riksdagsparti som var både formellt och officiellt antisemitiskt.

Enligt 1933 års version av stadgarna skulle Centerpartiet (dе Bondeförbundet), i enlighet med paragraf IV, kämpa mot “inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och skydda “folkmaterialet” mot “degenererade inflytelser”.

Dåvarande Centerpartiets ungdomsförbund var i allra högsta grad en förespråkare för “den slutliga lösningen”. Samma ungdomsförbund som idag, 80 år senare, vill sänka skyddsåldern för sexuella debuter samt i varje fall tidigare, inklusive partiledaren Annie Lööf varit förespråkare för månggifte. En tolerans inför en intolerant kultur som öppnar för hedersrelaterat förtryck och sexuellt utnyttjande av minderåriga.”

Lööfs oresonliga inställning mot SD har fått henne att göra våld på demokratin. Att utestänga SD från politisk makt och att inte respektera väljarnas val är helt oacceptabelt, inte minst mot bakgrund av Centerns egen rasistiska historia. Vidare har Centern varit rätt tolerant när företrädare visat sig värdera människor olika beroende på kultur, etnicitet och religion. 2018 tillämpade två centerpartistiska nämndemän sharialagstiftning i en dom som handlade om misshandel. I nättidskriften Kvartal dec 2020 läser jag bl a följ om C och islamismen:

Kopplingen mellan islamiska riksorganisationer och Centerpartiet går decennier tillbaka, skriver Sameh Egyptson, forskare i interreligiösa relationer. Partiet har fungerat som inkörsport och ett mål för infiltration från islamistiskt håll.

/https://kvartal.se/artiklar/centerpartiet-och-flirten-med-islamism/

Julia Eriksson, förbundsordf för Centerstudenter, skriver i a f att hon är ”så besviken över hur, bland andra, Centerkvinnorna valde att använda dagen som ett politiskt slagträ”.

”Det förminskar en dag som ska handla om att minnas och förfäras över det som skedde, de som drabbades och de som än i dag drabbas av hat och förnekelse”.

Ida Alterå, ordf i Centerns ungdomsförbund, skräder inte orden på Twitter:

”På förekommen andledning: det är ovärdigt att använda förintelsen för att plocka dagspolitiska poänger. Punkt”.

Den ’goda’ Lööf med sin höga moral har inte kommenterat Jarls utspel, men det behövs knappast. Lööfs tystnad säger mer än ord precis som när det gäller pedofiliskandalen.

Inför valet 2018 fick Lööf låna Isabella Löwengrips instagramkonto, där Lööf i en 15-20 minuter lång livesändning talade till bloggarens nästan 500 000 följare. Också influencern Bianca Ingrosso hjälpte Lööf genom att sända direkt på sitt instagramkonto, när hon guidades runt i riksdagen av Lööf. Ingrosso berättade att hon ska rösta på Centerpartiet och uppmanade sina 795 000 följare att göra likadant.

Kommer dessa influencers att lika välvilligt kampanja för Lööf efter att partiet visat sig tolerant mot pedofili, åtminstone när det gäller en av sina numera f d partitoppar, Fredrik Federley, som bott ihop med en pedofil och umgåtts med ytterligare pedofiler.

Inför valet 2002 föreslog Lars Leijonborg, partiledare för Folkpartiet (numera Liberalerna) att de som vill bli svenska medborgare ska ha kunskaper i svenska. Folkpartiet gjorde dundersuccé i valet och Leijonborg fick smeknamnet Lejonkungen. Såssarna med Göran Persson i spetsen anklagade Fp för att ”flirta med främlingsfientliga krafter”. Samma sak inför valet 2006 när Fp lanserade liknande krav för svenskt medborgarskap.

I feb 2008 var det dags för nästa grova och oanständiga såsse-attack. Då skrev Morgan Johansson följ inlägg (numera naturligtvis borttaget men nätet glömmer dessbättre aldrig) på sin blogg ”Morgan Johansson – Frihet och jämlikhet”:

”Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet

Dagens huvudnyhet (SvD, DN) om att regeringen ska skärpa kraven för asylsökande som vill ta hit sin partner och barn, är ett symptom på stress. Pressad av låga opinionssiffror ser Reinfeldt ingen annan utväg än att spela det främlingsfientliga kortet, med förhoppning om att han ska kunna göra om  Leijonborgs tvivelaktiga bedrift från 2002.

Då tjänade förslaget om språkkrav för medborgarskap som en magnet för främlingsfientliga borgare till folkpartiet, och nu tror Reinfeldt kanske att detta nya förslag ska fungera på samma sätt för moderaterna.

Det är bedrövligt i sin utstuderade ömklighet, men så typiskt för en politiker som inte är så noga med de grundläggande värderingarna – bara man vinner val.” 

Vilket magplask av Johansson!

Liten på jorden men stor i orden, missar Johansson aldrig ett tillfälle att beskriva dem som ogillar hans förslag eller föraktfulla, illvilliga och nedlåtande retorik som odemokratiska och illegitima. Han påminner allt oftare om en gläfsande och argsint mops. Detta är ovärdigt en minister i allmänhet, en justitieminister i synnerhet. Besynnerligt är det också att Johansson och såsseregeringen nu lägger fram krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för den som vill ha svenskt medborgarskap. Johansson anser idag att det är rimligt och att det inte alls innebär att man ’fiskar i grumligt vatten’. Vilket flagrant och ohederligt kappvänderi!

Johan Westerholms sammanfattning på Ledarsidorna.se är lysande:

-Det är förstås höjden av hyckleri att en socialdemokratisk regering, vars ansvarige minister anklagat politiska motståndare för främlingsfientlighet när de föreslagit språkkrav, går fram med dessa förslag i samarbete med just det parti som ansågs fiska i grumliga vatten 2002.

Men så fungerar politiken, i synnerhet när Socialdemokraterna styr. Det som var rena fascismen i går är rätt och riktigt i dag. Ja, till och med höjden av ansvarstagande.

I årets första partiledardebatt använde Löfven stormningen av Kapitolium för att piska upp stämningen och påminna om att något liknande skulle kunna hända i Sverige. Donald Trump och presidentvalet i USA ägnades långt mer uppmärksamhet än coronapandemin, regeringens eget ansvar, med mer än 10 000 döda och över 500 000 smittade och som fortsätter att härja och begränsa vårt samhälle. Syftet bakom att tala om stormningen av Kapitolium var ett taktiskt och strategiskt val för att slippa debattera coronakrisen och den ansvariga regeringens totala misslyckande att hantera den. Oanständigt och ovärdigt en statsminister, men ansvar och ledarskap är inte Löfvens styrkor.

Löfven inledde debatten med att säga att både EU och Sverige bör ”dra lärdom” av det som hände i Washington och lyfte fram att det finns ”människor som vill stänga våra öppna samhällen”. Att han inte nämnde allt hot och hat på sociala medier kan vara ett resultat av att han inte kan hantera nätet. Vi vet nu att han tvärtemot sina egna rekommendationer julshoppade mer än en gång i en galleria i Stockholm. Hans taffliga förklaring var att han aldrig handlat på nätet. Dags att kompetensutveckla sig?

Han varnade för att ”det finns krafter som vill undergräva demokratin.” Här syftar han förstås på att de partier som är villiga att samarbeta med SD ska ses som demokratifientliga krafter. Men är inte han och JÖK-boet ett reellt och konkret exempel på ”krafter som vill undergräva demokratin” och bidra till splittring och polarisering? Löfven blev statsminister för att han slöt kompromisser som han och partiet ogillar med partier som inte gillar honom och hans parti. Decemberöverenskommelsen är ett annat exempel på detta. Att hävda att ett parti som röstats fram av folket i demokratiska val inte skulle platsa i den demokratiska gemenskapen är ovärdigt. Det säger mycket om såssarnas bristande respekt för demokrati och folkets val.

Sina vana trogen attackerade Löfven Åkesson och SD. Åkesson blev inte svaret skyldig. Han sa bl a:

-Vad som däremot är seriöst är att påtala det demokratiska underskott som bildas genom att år in och år ut med närmast manisk systematik, utan saklig grund, koppla ihop politiska motståndare med historiens värsta mördaregimer.

Varje gång Stefan Löfven har stämplat Sverigedemokraterna som ett parti med nazistiska rötter eller implicit kallat våra väljare för rasister, har han i rollen som statsminister själv spätt på föraktet för demokratin och dess företrädare.

Stefans Löfven har med det bagage han bär på en trovärdighet som är lika skamfilad som hans eget partis historia, med allt vad detta innebär.

Såssarna tar sig gång på gång friheten att svartmåla de väljare som röstar på SD. Dessa väljare är inte sällan personer som fått nog av såssarnas politik och därför sökt sig till SD. Bör en statsminister f ö använda sin ställning till splittra sitt land genom att ’brunsmeta’ och underminera oppositionens demokratiska berättigande och därigenom undergräva den demokratiska gemenskapen?

Löfvens retorik avslöjar också vilka låga tankar han har om andra partiledare. Dessa har dock till dags dato inte visat sig lika makthungriga som han och hans parti, som alltid överskattar sig själva i samma utsträckning som de underskattar sina politiska motståndare.

Läs även

https://bulletin.nu/ledare/all/justitieminister-johansson-och-rasismen-en-fars-i-tre-akter

Dan Eliasson har gjort det igen. Dessutom igen och igen och igen. Efter varje flagrant misslyckande som generaldirektör eller högste chef för en myndighet har han ’återvunnits’ och drabbat en annan myndighet med sitt ifrågasatta och undermåliga chefskap.

Hans meritlista är lång, listan över hans kapitala misslyckanden som myndighetschef ännu längre. Oavsett vilken höjdarposition han får, ifrågasätts och förföljs han av kritiska, orättvisa och inkompetenta medarbetare och människor. Till råga på eländet får Jimmy Åkesson i TV-debatter den känslige Eliasson att kräkas, något som han bl a torgförde på en tweet i en TV-soffa 2014.  Inte ens hans ofta förekommande hänvisning till den s k Värdegrunden, el Visionen, tycks ha lindrat hans kval el hejdat honom fr att offentligt ta heder och ära av en demokratiskt vald politiker.

Men är det inte litet synd om den politiske broilern och myndighetsmarodören Dan Eliasson? Aldrig blir han uppskattad efter förtjänst, oavsett på vilken topposition han placeras. Alltid ifrågasatt och förföljd av negativa, obegåvade och okunniga människor, inte minst bland sina egna undersåtar, som varken förstår el förmår att uppskatta hans dysfunktionella arbetssätt och bristande ledarskap.

I början av 2000-talet var Eliasson statssekreterare på justitiedepartementet. När den första Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 var Eliasson t f bitr chef vid Säpo och ansvarig för analys- och underrättelseverksamhet. Också hans sätt att sköta det jobbet medförde kritik och misstroende. Göran Lambertz, dåvarande justitiekansler, larmade 2007 t ex om att Eliasson försökt få honom att sluta kritisera rättsväsendets brister.

Men Alliansregeringen lät sig ingalunda avskräckas utan utnämnde 2007 Eliasson till GD för Migrationsverket (’Migränverket’). Där införde han LEAN-modellen (The Toyota Way), som syftar till att ”skapa värde för kunden”, vem det nu var. Förutom lagar och regleringsbrev skulle också en värdegrund, som han kallade Visionen, styra verksamheten. Under Eliassons chefskap ökade antalet beviljade uppehållstillstånd med 14%. Istället för att lyfta verksamheten sänkte Visionen den, något som bidrog till asylkrisen 2015.

Den andra Alliansregeringen hade fortfarande fullt förtroende för Eliasson och utnämnde honom 2011 istället till GD för Försäkringskassan. Varför var Ruinfeldt och Alliansen så angelägna om att ta hand om denne myndighetsmarodör med partibok i såssarna och med ett väldokumenterat dåligt rykte? Också på FK infördes Visionen, men personalen var tydligen inte entusiastisk över den nye GD:n; deras förtroende för honom sjönk på ett år från 68% till 26%. En av hans största ’bedrifter’ på FK var att radera miljontals email, som skickats mellan de 13 000 som jobbade där. De interna utredarna kunde därmed inte längre använda FK:s epostsystem för att avslöja brott och missförhållanden. Hur var detta möjligt?

När man väl hamnat på topp är det tydligen helt OK att missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. 2015 utnämnde den rödgröna regeringen honom till rikspolischef, trots att han saknade polisutbildning, ett tecken på att såssarna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens. Hans uppdrag var att genomföra den stora polisreformen och slå ihop 21 olika myndigheter, ett svårt uppdrag även för en person med rätt kompetens och goda ledaregenskaper.

Hans insatser som rikspolischef gav snarare negativa rubriker än önskade resultat. I sept 2017 krävde M, SD och L hans avgång för att han gett privata företag hemlig information om namn, personnummer, löner på alla polisanställda, samt uppgifter på närmast anhöriga och barn, meriter, scheman samt hur man rest. Dramatiskt ökande skjutningar och växande kriminalitet var andra stora misslyckanden. Och vem kommer t ex inte ihåg hans armband ”tafsainte”, som lanserades i en kampanj mot sexuella övergrepp eller hans desperata vädjan på en presskonferens, ”Andra samhällsaktörer, hjälp oss, hjälp oss”, när antalet utsatta områden ökade istället för att minska?

Eliasson var snarare orsaken till problemen inom polisen än lösningen, men i det längsta försökte Anders /dr/Ygeman att försvara Eliasson. Inför valet hösten 2018 insåg både han och partiet att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att satsa på lag och ordning med Eliasson som rikspolischef. Eliasson tvingades avgå men meddelade själv på Facebook att ”jag hade gärna fortsatt arbetet tillsammans med alla fantastiska polisanställda”. Förmåga till självkritik och självinsikt saknar han uppenbarligen också. Och hur smart var det att offentliggöra att han föredrog att stanna kvar som rikspolischef framför att bli GD på MSB 2018?

MSB har blivit en allt viktigare myndighet inte minst under rådande pandemi. Den ska hantera vår beredskap inför kriser och katastrofer. Skogsbränderna 2018 visade att MSB trots de förödande bränderna i Västmanland 2015 inte hade tillräcklig krisberedskap. Mitt under coronakrisen i våras blev det tydligt att MSB än en gång misslyckats med sitt krisberedskapsuppdrag. Vi fick åter anledning att fråga ”Va’ fan får vi för skattepengarna?”. Under rådande pandemi gav sig MSB in i underhållningsbranschen och pytsade ut 600 000 kr på att betala ett antal utvalda artister att framträda framför en mobilkamera. Ytterligare ett tramsigt drag av myndighetsterminatorn Eliasson med ett förflutet i punkbandet Bad Boo Band som lanserade klassikern ”Knulla i Bangkok”. MSB:s uppdrag är att hjälpa till att hålla människor vid liv, inte att underhålla människor som riskerar att mista sina liv.

Just nu är det inte skogsbränder som ger MSB eld i baken utan deras GD, katastrofen Eliasson, som får det att hetta till och folkhumorn att döpa om myndigheten till Myndigheten för Sol & Bad.  Som ansvarig för krisberedskapen, mitt under den värsta pandemin på årtionden, flög Eliasson före jul, trots gällande smittskyddsråd och snabbt ökande smitta, till Las Palmas på semester. Efter lång tystnad och kritiska rubriker, masade han sig till slut fram och förklarade i Expressen:

-Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj.

-Jag har avstått väldigt många resor under den här pandemin, men den här tyckte jag var nödvändig.

Igår kom han tillbaka till Sverige och smet med Swedavias hjälp ut från planet genom en sidoutgång, där bil väntade på att hjälpa honom ut från terminalen för att undvika journalister.  Så ynkligt av en man i hans position!  Blir intressant att se hur regeringen hanterar Eliasson efter detta. Kommer han att sparkas snett uppåt igen eller blir han kanske t o m minister nu?

Nu är Eliasson visserligen i gott sällskap, d v s dåligt och omdömeslöst sällskap utan ledaskapskompetens. Att Stefan Löfven, Morgan Johansson, Lena Hallengren och Magdalena Andersson trots rådande pandemi och påbjudna restriktioner/rekommendationer också brutit mot sina gällande påbud är ingen ursäkt, bara en ynklig bortförklaring. Flera fel och syndabockar är ingen förmildrande omständighet.

https://bulletin.nu/ledare/all/vilken-blir-nasta-myndighet-att-fa-smaka-pa-dan-eliasson

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/dan-eliassons-julresa-satter-regeringen-i-en-hopplos-sits/

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi framträder nästan alltid iklädd fluga. Just nu har han det hett om öronen och försöker slå två flugor i en smäll; dels att lansera såssarnas ’familjevecka’, dels att visa hur upprörd han plötsligt är över att du och jag med våra skattepengar har tvingats sponsra minst 45 IS-terroristers resor och uppehälle i Syrien. Shekarabi försöker spela förvånad och kallar bidragsbedrägeriet ”ofattbart provocerande” och ”systemkritiskt”. Ännu mer ”ofattbart provocerande” är att han, hans företrädare Annika Strandhäll och den rödgröna regeringen i flera år struntat i att ta tag i problemet.

För några dagar sedan (17 dec) avslöjade GT (Göteborgs-Tidningen) att miljoner av offentliga medel betalats ut till IS-terrorister trots att de lämnat landet för att ta sig till Syrien och IS. Dessa IS-terrorister, har kunnat söka bidrag fr div svenska ’bankomater’: Försäkringskassan, A-kassor, Arbetsförmedlingen, kommunala socialtjänsten och CSN. En kvinna från Norrköping fick drygt en kvarts miljon 250 000 utbetalt efter att i maj 2015 ha lämnat Sverige med man och två små barn. Pengarna har använts för att bekosta IS-terroristernas nya liv i Syrien och därmed utgjort en direkt finansiering av terrorism. Hur är detta möjligt? Varför har det fått pågå så länge? Sannolikt för att såssarna i vanlig ordning ryter ”fullständigt oacceptabelt”, duckar, vägrar ta ansvar, skyller på ngn annan och döljer frågan med signalpolitik i hopp om att vi ska glömma problemet. Same procedure as usual.

2017 skrev 3 forskare vid Försvarshögskolan, Magnus Normark, Magnus Ranstorp och Filip Ahlin, en rapport om att IS-jihadister, i syfte att kunna få bidrag, använder mellanhänder för att ge sken av att de vistas i Sverige. Vi har som bekant sedan länge noll koll på vilka som vistas här. I rapporten, sammanställd på uppdrag av Finansinspektionen, uppmanades myndigheterna att dela information så att utbetalningarna kan stoppas.

Varför har ni i regeringen inget gjort sedan 2017, Ardalan Shekarabi? Ni har länge vetat om att svenska IS-terrorister göds och föds med pengar från den svenska bidragsbankomaten. Varför väntar ni tills media talar om för er vad som måste göras? Varför är ni alltid så sena på bollen? Varför har ni ända tills nu valt att inte ge Försäkringskassan möjlighet att utreda brott som riktas mot socialförsäkringssystemen? Det är både provocerande och skamligt att du nu låtsas bli överraskad över det som alla sedan länge redan vet och tvingas medverka till via skatten.

Så här skriver Johan Westerholm (Ledarsidorna.se 18/12):

”Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis (S) kommentar till Försäkringskassans finansiering av IS-sympatisörers resor till Syrien är en kommentar full av upprördhet. Vad Shekarabi dock inte redogör för är att det var han själv, i egenskap av civilminister, som argumenterade för en ännu mer slapp uppföljning och kontroll.”

” Den styrningsmodell som tillämpats av Försäkringskassan är den som tidigare civilminister Ardalan Shekarabi (S) avsåg införa i hela statsförvaltningen visar sig ha uppenbara, och för demokratin samhällsfarliga, konsekvenser.”

”Den styrmodell som Ardalan tidigare kritiserat, en alltför noggrann tillsyn, skulle ersättas med tillit i samtliga led istället. Med idag känt resultat.”

Istället för ett system baserat på tillit samt slapp styrning och uppföljning, som dåvarande civilminister Shekarabi talade sig varm för, vill socialförsäkringsminister Shekarabi nu under galgen ha mer kontroll och tillsyn.

Enligt Försvarshögskolans rapport 2017, har det flera gånger förekommit att personer som rest till Syrien haft personer kvar i Sverige som hanterat post och annat som ”krävs för att ge sken av att fortfarande vistas i landet”. Varför har ni lagt mer energi på att prioritera ’familjeveckan’ än på att täppa till hålen för att minska risken att bidrag går till terrorister och islamister?

Försäkringskassans GD, Nils Öberg, påtalade i DN (4/11) att ”bidragsbrottslighet och missbruk av välfärdssystemen blivit så omfattande att det nu får anses vara systemhotande” och att

-Omfattningen är stor och det samlade ekonomiska värdet av bidragsbrott, missbruk och andra felaktigheter uppgår till många miljarder kronor per år.

Det svenska socialförsäkringssystemet är inte konstruerat för att stoppa fusk. Polisanmälan och krav på återbetalning fr personer som tagit sig till IS i Syrien blir ett slag i luften. Thomas Falk, Försäkringskassans nationelle samordnare mot organiserad brottslighet, känner inte till ett enda rättsfall där bedrägerierna lett till åtal eller fällande dom. Myndigheternas överdrivna sekretesskultur har dessutom hindrat samarbete och kompletteringar myndigheter emellan.

Av GT:s granskning framgår att personer som SÄPO haft koll på, kunnat få bidrag utbetalt under flera års tid. Nu krävs omgående ordentliga och genomgripande kontrollmekanismer och samarbeten. Öberg efterlyser en rad åtgärder som borde ha införts för länge sedan, t ex att sekretess inte ska hindra myndigheter att utreda och förebygga fusk och att återbetalningar måste kunna krävas direkt. Rättsväsendet saknar enligt Öberg kompetensen om hur systemen fungerar. Därför tar sådana utredningar tid och når sällan sitt syfte.

Avslutningsvis litet kuriosa. I EU-valet i juni 2009 var jag en av Junistans 3 ’toppkandidater’. (https://www.svt.se/nyheter/eu-val-2009-har-ar-kandidaterna). På ett av de kampanjmöten jag medverkade i, deltog Ardalan Shekarabi, som kampanjade för socialdemokraterna. Något större väsen av sig gjorde han inte, men jag hade läst en del om honom p g a det väsen som hans valkampanj inför valet till SSU-ordförande 2003 orsakat.

Valkampanjen innan han valdes till SSU-ordf 2003 bekostades av pengar avsedda att bekosta ett integrationsprojekt. (Integrationsprojekt verkar f ö vara något av såssarnas svarta ekonomiska hål för div suspekta påhitt). Revisorerna var mycket kritiska till att pengarna istället använts till Shekarabis valkampanj. Under hans ordförandeskap 2003-2005 förekom dessutom fraktionsstrider, manipulationer och fiffel med medlemssiffror och medlemsregister, vilket resulterade i en polisutredning. Shekarabi valde att hellre fly än illa fäkta under en andra period som SSU-ordf.

2014 belönades han med posten som civilminister i den rödgröna regeringen och idag är han socialförsäkringsminister i samma regering. Är det kanske dags att ’recycla’ honom snart igen?

Annie Lööf har haft ett innehållsrikt och kämpigt 2020. För ungefär ett år sedan föddes dottern Saga 3 mån för tidigt. Lööf tvingades sjukskriva sig och dottern tvingades tillbringa många veckor på sjukhuset. Lööf, vars valspråk är ”Framåt”, blev tvungen att lämna den politiska scenen på obestämd tid. Plötsligt var det inte hon som satte ner foten och pekade med båda sina välmanikyrerade, flaxande händer. Vilken lättnad för oss som sedan länge tröttnat på denna arroganta floskelmaskin!

I augusti var det så dags för Lööfs politiska comeback. Partiet lanserade då sin Youtube-satsning och stjärnan Annie bjöd in hela Sverige till sitt kök och vardagsrum. Hon berättade att hennes livmoder brast i november ifjol och att detta lett till dotterns för tidiga födsel och kamp för överlevnad.

Lööfs återinträde på den politiska scenen var ytterst påkostat, välregisserat, taktiskt och strategiskt rätt. Annonser, sommartal och intervjuer avlöste varandra och det politiska blandat med det mest privata. Men vem vill t ex veta vad som hänt i hennes livmoder? Varför gick hon in i garderoben med oss i en tid, när det gäller att komma ut ur garderoben? Vem är förresten intresserad av att se de klädkombinationer som en stylist hjälpt henne att sätta ihop och hur stärks en kvinnlig politikers professionella framtoning och roll av att hon pratar om sin livmoder, amning, kläder m m? Skulle en manlig politiker göra en videodagbok som påminner om Wahlgrens värld?

Mediernas behandling av Lööf och hennes comeback har varit rena drömmen för henne och partiet.  Inget som helst nagelfarande av henne från tredje statsmaktens sida, vars uppgift är att granska politikerna åt folket och inte tvärtom. Detta är ett tecken på den osunda, kladdiga och förkastliga vänskapskorruption som numera präglar relationen mellan regimmedia och politiker. Samtidigt är det en nedvärdering av Lööf som politisk företrädare och partiledare; tror man kanske inte att hon klarar både rollen som mor och rollen som politiker samtidigt?

Nu är detta ingalunda Lööfs första inträde i den s k influencersfären. Två dagar innan valet 2018 bjöd hon in till ’nätverkslunch’ i riksdagens lokaler. Isabella Löwengrip, privat vän, bloggare och entreprenör, var en av gästerna. Lööf guidade också Bianca Ingrosso runt i riksdagen och detta direktsändes på Ingrossos Instagramkonto, där hon uppmanade sina nära en miljon följare att rösta på C. Dagen innan valet intervjuades Lööf under ett event på Centralstationen av Margaux Dietz (Ebba Buschs väninna) och det ’livesändes’ på C:s Facebooksida. Vilka manliga politiker har gjort något liknande?

Vilken total kontrast är inte hennes videodagbok till hennes och partiets hantering av Federleys nyligen avslöjade skandal? Det tog hela två och en halv vecka för partiet att ’komma ut’ och med en ganska tam reaktion. Hela rapporteringen blev halvhjärtad och lam, inte minst från de stora mediehusen, p g a att både Federley och partiet undvek att uttala sig från början. Att låtsas som om det regnar, blev till slut ohållbart både för Federley och partiet.

Partiet hävdar nu att Federley inte informerat dem om situationen förrän kvällen innan (23/11) Stoppa Pressarna avslöjade skandalen (24/11). Enl uppgifter i media har Federley uppgett att han meddelat partiet om detta den 22 november. Så vem visste vad och när? Varför dröjde det så länge innan något hände? För en vecka sedan sa partiet att förtroendet för Federley var skadat, men inte förrän i fredags (11/12) lämnade Federley alla sina uppdrag. Varför tog inte Federley tjuren vid hornen och berättade sanningen på en gång? Nu har han sent om sider (11/12) tagit bladet från munnen och gett mycket öppenhjärtiga intervjuer i en landsortstidning i Dalarna.

Federley upper att han länge mått dåligt. Varför har inte C-ledningen alls märkt att hans hälsa varit nära bristningsgränsen? Partiets v ordf, Anders Jonsson, är trots allt läkare och Lööf har känt och jobbat mycket nära ihop med Federley i många år. Ändå har ingen av dem märkt att Federley mått dåligt så länge.

Partiet hävdar nu att Federley avgår på eget initiativ. Tillåt mig tvivla! Jag misstänker starkt att partiet fått honom att avgå, inte främst av omtanke om Federley utan av omtanke om partiet och partiledningen. Federley har också haft en nära relation till den s k Brysselpedofilen, en 46-årig f d toppolitiker i norska Senterpartiet och 2007-2010 statssekreterare i Försvarsdepartementet, som just nu är fängslad, dömd till 110 dagars fängelse för barnpornografibrott. Han och Federley har tillsammans gått på sexfester och gayklubbar i Bryssel och Lööf har enl uppgift varit Facebookvän med Brysselpedofilen. Hon har dessutom visat sig tillsammans med Brysselpedofilen i Almedalen 2018. Lööfs kommenterar avgången bl a så här:

-Det är ett klokt beslut av Fredrick Federley att lämna sina uppdrag för att fullt ut fokusera på sin hälsa… Det är en personlig tragedi och är oerhört sorgligt.

Federley, symbolen för Stureplanscentern, den häftiga, nyliberala storstadscentern, har länge varit en av de allra tyngsta i partiet, och Lööfs parhäst sedan de båda var med i CUF, partiets ungdomsförbund för många år sedan. Han har blivit symbolen för den så kallade Stureplanscentern, den hippa och nyliberala storstadscentern och han var tredje mest kryssade namn i senaste Europavalet. I EU-parlamentet har han därefter innehaft tunga poster. Dessutom har han enl uppgift varit mycket aktiv i gaylivet i Bryssel.

Federley har under sina år som en av partiets ledande figurer visat tecken på gränsöverskridande, t ex när han och andra i idéprogramgruppen 2012-2013 föreslog månggifte, slopad arvsrätt, en minimal stat och slopad skolplikt. Detta fick Lööf att avbryta sin semester i Thailand och skynda sig hem för att se till att dessa förslag skrotades av C:s partistyrelse.

Federley har också haft ett ’alter ego’ och uppträtt som ”drugga”, d v s ’drag show’-artist under artistnamnet ”Ursula”. Uppklädd i kvinnokläder har riksdagsmannen Federley varit värdinna på Gay Tea Dance på restaurang Collage i centrala Stockholm. På frågan varför han gjorde detta svarar han (Realtid 16/2-16):

-Jag fick frågan och eftersom det är en gayklubb är det inte så märkligt. Att vara drugga med stora pattar, långa naglar och ögonbryn ovanför hårfästet har gamla anor inom gaykulturen.

Hans relation med en man dömd till fängelse för pedofili och barnpornografibrott är det senaste tecknet på hans gränsöverskridande.

Gränsöverskridande har också Lööf varit. Hon gick 2018 till val på att bilda en alliansregering med Kristersson som statsminister. Istället gav hon och hennes lydige undersåte, major Björklund, plötsligt såssarna och miljömupparna 4 år till i regeringsställning – en vänsterregering bakbunden av Mp. Därtill ett oanständigt övergrepp på demokratin med syftet att utestänga ’ytterkantspartiet’ SD från all politisk makt, trots att SD är mer än dubbelt så stora som C och mer än 4 ggr så stora som Mp. Skamligt, oanständigt och synnerligen odemokratiskt!

Också inom migrationspolitiken har Lööf gjort en U-sväng och skapat osäkerhet och oreda både bland övr partier och bland väljarna. Nu vill Lööf och C plötsligt skräddarsy den nya migrationslagen för att kunna bevilja uppehållstillstånd för gymnasieafghaner, denna särskilt utvalda grupp, utan asylskäl och oftast utan klarlagd identitet. Lööf vill att afghanerna, i huvudsak män av vilka 7000 fått sin ålder uppskriven, ska få chans att stanna trots att de inte uppfyller gymnasielagens krav. Så sent som förra veckan stoppade C tillsammans med en riksdagsmajoritet regeringens försök att liberalisera gymnasielagen, något som fick Mp att gå i taket och starta en svekdebatt. Är detta kanske bara en manöver för att få bort Federleyhistorien fr agendan?

Slutligen är det märkligt att C:s vide ordf, barnläkaren Anders Jonsson, nu iakttar största möjliga tystnad ifråga om det lidande och de skador Federleys sambo tillfogat två oskyldiga barn. De kommer under resten av sina liv att tvingas leva med detta trauma. Varför bekymrar det inte Jonsson, Arthursson (partisekr) och Lööf? Omfattar partiets tal om ’medmänsklighet’ bara afghaner utan asylskäl?

Avslöjanden om Fredrick Federley, Centerns andre vice ordf och högprofilerad EU-parlamentariker, har denna vecka läckt ut trots MSM-/’regimmedias’ mörkande. Dessa tog lång tid på sig för att granska och rapportera om denna uppseendeväckande skandal trots dess höga nyhetsvärde. Nöjessajten Stoppa Pressarna hann publicera flera artiklar och uppseendeväckande avslöjanden, innan de stora ’drakarna’ kom ut. Expressen, som refererade till Stoppa Pressarnas avslöjanden, var nog först av dem att skriva om ’pedofilskandalen’.

Många på sociala medier tycker nu synd om Federley, som plötsligt tvingats sjukskriva sig fram till sista februari för att han mår så dåligt. Andra påpekar att detta är en privatsak, att man har rätt att bo med vem man vill (även dömda) och att Federley inte begått något brott. Däremot har han visat brist på omdöme och det är mycket allvarligt. En förtroendevald person, som saknar gott omdöme, är ingen bra lagstiftare eller beslutsfattare

Apropå privatsak kan man reflektera över regimmedias stora intresse och bevakning just nu av Ebba Buschs husköp. Hon har helt lagligt köpt ett hus av en äldre man, som nu ångrat sig och försöker häva köpet. Varför är hennes husköp inte en privatsak? Varför spekuleras det så mycket kring hennes moral p g a att hon beslutat att ta ärendet till domstol då säljaren vägrar att genomföra försäljningen? Varför ifrågasätter regimmedia hennes moral men håller tyst om Federleys moral eller uppenbara brist på moral?

Annie Lööf, Federleys partikamrat och kollega, har under sina år som partiledare placerat sig själv på moralens höga hästar. Just nu säger hon inget om moral. Hon iakttar snarare största möjliga tystnad och hoppas antagligen att parternas uppgörelse om ny arbetsmarknadslagstiftning ska överskugga pedofilskandalen. Till skillnad från politiker kan väljarna dock hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Media ägnar i vanliga fall mycket intresse och utrymme åt politikers moral och privatliv. EU-parlamentarikern Peter Lundgrens (SD) påstådda sexuella ofredande av en kvinnlig partimedlem, som han åtalades men friades för p g a brist på bevis, har t ex fått mycket uppmärksamhet. Men han är inte den ende sverigedemokraten som hårdbevakats efter att ha begått misstag i sitt privatliv. Jimmy Åkessons spelberoende har också hårdbevakats, trots att det varken var olagligt eller skadligt för någon annan. Och hur har inte Mona Sahlins privata hantering av sin ekonomi bevakats under årens lopp? Vad säger detta om ’regimmedia’? Nu verkar mediahusens intresse för politikernas moral och privatliv plötsligt ha lagt sig. Endast alternativa media, och på sistone även Expressen, har rapporterat om Federley och pedofilskandalen.

Den viktigaste frågan nu är varför Federley tigit om detta inför sitt parti. Enl C:s partisekreterare Michael Arthurssons uppgifter till Svt Nyheter (1/12) fick partiledningen inget veta förrän 30/11, d v s dagen innan Stoppa Pressarna avslöjade skandalen.

-Annie Lööf blev precis lika överraskad som jag i måndags när vi fick reda på det här, ingen av oss har vetat om det här förhållandet, har Arthursson sagt till TT.

I ett efterföljande sms till Svt skrev Arthursson att de fått veta att Federley vetat om pedofilens brott en längre tid (Expr 2/12):

–Expressen kan nu också avslöja att Federleys sambo hade ett möte med frivården den 11 september. På mötet uppmärksammades relationen till Federley och några dagar senare fick också C-politikern, tillsammans med sin sambo, prata med Kriminalvården, med anledning av sambons brottslighet. 

–Federley reagerade kraftigt negativt på att myndigheten la sig i deras relation och det faktum att sambon bodde hos honom, erfar Expressen. Man uppfattade det som att Federley försökte påverka ens arbete och att parlamentarikern var rädd att hamna i register eftersom det skulle kunna skada honom.

Det dröjde uppenbarligen några månader innan Federley mådde så dåligt att han behövde sjukskriva sig. Det ligger nära till hands att misstänka att Federley med kniven på strupen inför Stoppa Pressarnas avslöjanden kände sig tvingad att slutligen informera partiledningen om sin relation och samboskap med pedofilen. Hade pedofilens vidriga brott (bl a 22 grova våldtäkter mot dåvarande sambons 2 döttrar, 6 och 9 år, övergrepp som han dessutom delvis streamat online och som han dömdes till 9 års fängelse för), fått Federley att må så illa, hade  han kanske inte välkomnat pedofilen att flytta in hos sig i somras. Att han agerar först när avslöjandet hotar är mycket svagt och ytterst klandervärt. Det skadar förtroendet för honom och försvårar, för att inte säga omöjliggör, hans fortsatta politiska karriär. Jag gissar att det också skadar hans dotters förtroende för honom. Vem vill ha en pappa som väljer att flytta ihop med en pedofil?

Hur ska förresten Lööfs höga moral klara av att hantera detta? Bara dagen innan Stoppa Pressarnas avslöjande om pedofilskandalen gick hon ut och föreslog hårdare tag mot sexbrott mot barn. Vilken perfekt timing för detta utspel eller avledande manöver! Kvinnlig intuition? Eller hade någon viskat att Stoppa Pressarna också avslöjat att Lööf är bekant med en norsk f d EU-politiker och nära vän till Federley, som f n sitter fängslad för innehav av barnpornografi? (https://omni.se/en-skam-att-sexbrott-mot-barn-inte-prioriteras-hogre/a/M3A21K)

Också förtroendet för ’regimmedia’ har skadats genom dess talande tystnad. Media, ’den tredje statsmakten’, har till uppgift att bevaka makten åt folket. Numera bevakar de snarare folket åt makten. Etablerade journalister och politiker umgås idag på många gemensamma arenor; Stureplans krog- och nöjesliv, Almedalens olika arrangemang och mötesplatser etc. Osunda vänskapsband och lojalitetskonflikter skapas och påverkar medias bevakning av folket negativt. Vänskapskorruption riskerar att bli det nya normala. Pedofili i alla dess former får däremot aldrig bli det normala.  Politiker som själva accepterar eller i värsta fall praktiserar pedofili ska inte tillåtas att besluta om de lagar som reglerar pedofili och barnpornografibrott. Media har ett stort ansvar att granska politiker, i synnerhet politiker som saknar omdöme och moral.