I en oförglömlig monolog ”Sverigebruden” (text av Hagge Geigert, 1960) räknade skådespelaren Birgitta Andersson med ironi upp allt som kännetecknade dåtidens socialistiska Sverige. Efter varje kännetecken upprepade hon ”Jag är så glad att jag är svensk, ho, ho”. Jag kom direkt att tänka på denna monolog, när jag lyssnade på statsminister Anderssons almedalstal 3 juli.

I sitt tal prisade Andersson Sverige, som hon sa sig älska. Hon är stolt över att vara svensk och lovordade den svenska naturen. Hon talade lyriskt om grillkvällar, nattbad, skogar och blomsterängar. Vidare älskar hon ”de värderingar som präglat vårt land”, där hårt arbete, flit och slit, demokrati, jämlikhet, pliktkänsla, tillit till varandra och viljan att hjälpas åt lett fram till att Sverige idag är ”fantastiskt”. Hon lär för en stund som Jimmie Åkessons själsfrände Är detta hennes försök att vinna tillbaka väljare som gått från S till SD?

Anderssons tal påminner starkt om Ebba Buschs almedalstal i juli 2017. Mot en filmad bakgrund av blå himmel och en vit flaggstång med vajande svensk flagga hyllade Busch Sverige:

”Sverige, Sverige älskade land, jag älskar dig.”

Lena Mellin, politisk kommentator i AB, kallade detta ”nationalismflörtande” och skrev:

”Politikerveckan i Almedalen lämnar en unken eftersmak. Anden är släppt ur flaskan, svenskheten hyllas. Det kan sluta hur illa som helst.”

”Det lämnar en unken eftersmak. Det är som om de andra partierna fiskar i samma grumliga vatten som ­Sverigedemokraterna men försöker klä det i en mer tilltalande språkdräkt.”

Nu har tydligen också Andersson dykt djupt ner i det grumliga vattnet och bedrivit ”nationalismflirtande” utan att Mellin reagerar. Än en gång blir det tydligt att vem som säger något är långt viktigare än vad någon säger.

Göran Collste, professor i tillämpad etik, angrep 2016 (https://www.svt.se/opinion/vad-menar-ni-med-svenska-varderingar) både Jimmie Åkesson och Ebba Busch och hävdade att ”talet om svenska värderingar syftar till att exkludera människor”. Även att tala om en svensk kultur har ansetts exkluderande, eftersom det ansågs kunna uppröra vissa ”grupper”. Collste ifrågasatte varför ingen journalist undersökte vad talet om ”svenska värderingar” egentligen betyder? Det har statsministern nu svarat på i sitt tal om svenska värderingar utan att bli angripen eller kritiserad. Det har däremot Jimmie Åkesson och SD i åratal blivit. S liksom C, Mp m fl har länge praktiserat negativ särbehandling och politisk mobbning av honom och hans parti. Ovärdigt och lågt!

I Svt:s ”Politikbyrån” 4 juli jämförde man delar ur Buschs almedalstal 2017 med Anderssons tal 3 juli. Andersson använde nästan ordagrant flera av Buschs hyllningar av Sverige och svenska värderingar. Hävdar Fredrik Reinfeldt fortfarande att ”det ursvenska är blott barbari” och Mona Sahlin, som 2002 slog fast att svenskar inte har någon kultur annat än ”midsommar och sådant töntigt”, att detta gör många svenskar avundsjuka på invandrargrupper, som har en kultur? Både Ruinfeldt och Sahlin har gjort mycket för att utplåna ’det svenska’ och öppnat våra gränser på vid gavel också för migranter som inte haft asylskäl. Dessa två har stor skuld i att vi idag har segregation och utanförskapsområden med allt vad detta orsakar och söndrar i dagens Sverige.

Idag verkar många vilja kalla sig ’sverigevänner’. Det klingar falskt, när man ser hur inte minst såssarna och deras politik bara de senaste 8 åren skadat och försämrat Sverige. De har trots alla sina utredningar, kommissioner och otaliga löften ännu inte lyckats åtgärda de stora problem deras politik lett till. Under den rödgröna regeringen har det bara gått utför. Den som älskar Sverige tillåter inte en sådan utveckling. Så kan det inte fortsätta. Sverige kan bättre och förtjänar snarast en ny regering.

Målet som Annie Lööf satte på Centerns partistämma 2011 var att få 20% i valet 2022 och att bli Sveriges största borgerliga parti. Nu håller hon på att göra C till Sveriges minsta sosseparti. Hennes ’mittens rike’ håller på att bli ett mittens dike, där utflödet är större än inflödet. I diket kamperar hon nu med sin partikamrat Martin Ådahl, som agiterar vilt och talar både på in- och utandning. Möjligen kommer Lööfs f d parhäst Federley, som befinner sig i ett annat dike, att komma in i värmen så småningom. I början av juni sa han i Svt:

”Magdalena Andersson. Hon är nog den skickligaste politiker vi har i Sverige i dag.”

’Flattery will get you anywhere ’. Försöker han i likhet med sin kompis Lööf att göra sig gångbar för S efter valet i höst?

Hela denna mandatperiod har Lööf fabulerat och orerat om den ”Breda mitten”. I valet 1998 gick C:s dåvarande partiledare, Lennart Daléus, till val på affischer som lockade med ”Mittens rike”. Det blev som bekant ingen succé och Daléus försvann innan han nådde detta rike. Det håller nu också på att hända Lööf, vars bäst-före-datum och politiska attraktion har passerat. Det kommer att ge henne gott om tid att ägna ännu mer tid och utrymme åt att testa semlor, visa upp klädkombinationer och fladdra med sina händer och armar för att ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal. Hennes motto ”Framåt” (president Macrons ”En marche”) borde idag vara ”Nedåt/Bakåt”, men Lööfs verklighetsuppfattning lämnar mycket övrigt att önska.

C har tappat var tredje väljare sen valet 2018. Inget annat parti har tappat lika mycket sedan 2018. Det är priset C betalar för att liera sig med vänsterpartier som saknar landsbygdspolitik. En färsk partisympatiundersökningen visar ett klart flöde från C till S, ett tecken på att väljare hellre väljer originalet S än S-kopian C. Borgerlig politik kan man dessutom få genom att rösta på oppositionspartierna. Så behövs C egentligen idag?

Lööf och partiet har på senare tid fått intern kritik både för toppstyrning och för dålig arbetsmiljö och flera av deras främsta företrädare har valt att lämna partiet. Lööf kritiseras vidare för att hon fokuserar mer på att kritisera andra partiers politik än att föra fram den egna politiken. Att kritisera och skambelägga SD i syfte att utestänga dem från politiskt inflytande får idag mer utrymme än hennes sakpolitiska överväganden och har inte belönats av väljaropinionen; SD (17,4%) är mer än 3 ggr så stora som C (5,4%) enl Novus senaste partisympatiundersökning (juni -22). Att upprepa samma sak och få samma dåliga, eller t o m sämre resultat, är klart osmart och definitivt ingen väg ”framåt”.

Den självgoda Lööf fantiserar fortfarande om att hon med sina krympande väljarsympatier ska få bestämma vilka som ska tillåtas bilda regering med henne efter höstens val. Om S vinner valet men inte får egen riksdagsmajoritet, väljer de kanske att bilda regering eller samarbeta t ex med V och Mp (om Mp lyckas ta sig över 4%-spärren). C kan då inte ingå där, eftersom de vägrar att samarbeta med V. Högeroppositionen kan C heller inte samarbeta med, då SD finns med där. Lööf med sina 5,4% har därmed stängt ute sig själv och har ingenstans att gå och inget att erbjuda. Högmod går före fall.

I en partiledarintervju i Svt, 30 minuter med Anders Holmberg (feb -22), slog den högmodiga Lööf fast följande:

”Centerpartiet kommer att ta ställning till vilka vi slutligen väljer att släppa fram, eller att sitta i regering tillsammans med, när vi har ett valresultat.”

Lööf pratar ständigt om vikten att samarbeta inom politiken, men hon lever sannerligen inte som hon lär, då hon själv vägrar att samarbeta med V och SD. Hon underkänner m a o väljarnas val, vilket begränsar och underminerar demokratin. Sverige förtjänar definitivt bättre politiker än så. Det är dags för henne att stiga ner från sina höga hästar och ägna sig åt annat än att ständigt skapa kaos i svensk politik.

I en gammal tweet tar hon upp 3 saker hon ogillar: socialism, arrogans och män som inte förstår ett nej (och tillägger att hon säger nej till S). Hon stöttar nu sossarna, är i mitt tycke den arrogantaste partiledare vi idag har och möts allt oftare av ett nej, som hon inte accepterar och försöker runda.

I Expressen (22/6) fanns denna träffande visa av Barth-Kron (melodi Vintern rasat ut):

Annie rasat

Centern rasat ut i opinionen

Breda mitten smälta ned och dö

Jimmie ler i ytterpositionen

Nooshis trupper står i Maramö

Snart är valet här med nya plågor

Sossarna har stulit allt vårt stöd

Alla våra svar ger nya frågor

Allt är svart och framtiden är röd

Hösten 2021 lovade Stefan Löfven att avgå som statsminister, om han inte lyckades få igenom sin budget. Sagt och gjort. Han avgick i november efter sju svåra år. Därefter valdes Magdalena Andersson, som väntat nominerad av vartenda valdistrikt, till socialdemokraternas elfte partiledare.

Den 24 november valdes Andersson till Sveriges första kvinnliga statsminister. Samma dag skulle även den ordinarie statsbudgeten klubbas. Kvällen innan fick Vänsterpartiet och Dadgostar löften om ett helt nytt ”garantitillägg” för 700 000 pensionärer. Därmed slängde f d finansminister Andersson allt vad budgetdisciplin heter ut genom fönstret.

Då regeringens budget föll och oppositionens budgetalternativ klubbades igenom, valde Mp direkt att lämna regeringen. En ny statsministeromröstning måste därför genomföras och Andersson avgick efter bara några timmar som statsminister. Dagen efter föreslog talmannen åter att riksdagen skulle utse henne till statsminister trots minsta möjliga marginal.

Eftersom det var viktigt att få minst 175 ja-röster för att bli återvald som statsminister i riksdagens omröstning 29 november, ansträngde Andersson och partiet sig till det yttersta för att se till att säkra varje ja-röst. Partiet slöt därför ett avtal med Amineh Kakabaveh, som uteslöts av vänsterpartiet i aug 2019 men stannat kvar i riksdagen som en militant ’politisk vilde’ med kurdiskt ursprung och egen agenda. Hennes vågmästarroll skulle därmed avgöra omröstningen till Anderssons och såssarnas fördel.

För att rösta ja till Andersson som statsminister krävde Kakabaveh att socialdemokraterna gick med på ett antal punkter (se länk nedan). Avtalet undertecknades 24 nov 2021 av partisekr Tobias Baudin (S) och Amineh Kakabaveh. Hennes krav rörde f ö snarare turkisk inrikespolitik än svensk inrikespolitik, men syftet med avtalet var ju främst att säkra såssarnas fortsatta maktinnehav. Därefter har avtalet mer eller mindre fallit i glömska fram till nu, när det blev högaktuellt i samband med misstroendeförklaringen mot Morgan Johansson (7 juni).

Kakabaveh blev åter tungan på vågen och tog alla chanser att basunera ut vad hon krävde för att inte vara med och fälla Johansson. I div kanaler och medier krävde hon nu i hundratalet intervjuer att Baudin skulle gå ut offentligt och intyga att avtalet fortfarande gäller. Några timmar innan omröstningen mot Johansson gick Baudin ut och gjorde som Kakabaveh befallt. Hennes stödröst innebar att Johansson kunde sitta kvar och omintetgjorde oppositionens misstroendeförklaring. Priset för detta och för såssarnas fortsatta maktinnehav? Hisnande 3,6 miljarder kronor!

Vem har stått för dessa 3,6 miljarder? Såssarna? Det är ju trots allt ett avtal mellan S och Kakabaveh, inte ett avtal mellan oss skattebetalare, eller regeringen, och Kakabaveh. Nu måste S-partiet redovisa vem som betalat för detta avtal, som dels säkrade att Andersson blev statsminister, dels fortsatt maktinnehav till S. Ingen verkar ha krävt klara besked om detta. Ytterst märkligt!

Direkt efter misstroendeförklaringen 7 juni meddelade Kakabaveh i Expressen att hon nu förväntar sig nya samtal med T Baudin el M Johansson och hotar med att fälla regeringens budget nästa vecka:

–Om de inte sitter med mig den här veckan och diskuterar vad de kommer att göra framöver, hur de kan leverera och uppfylla det som inte gått så bra i avtalet, så påverkar det budgetomröstningen, säger hon till Expressen.

Så vad blir Kakabavehs nästa dolkstöt mot makten och Sverige? Hon är redan en nål i Erdogans ögon och han hävdar envist att Sverige skyddar terrorister. Hur ser han på avtalet med Kakabaveh?

Enl Ann Linde (10/6) innebar såssarnas avtal med Kakabaveh att Kakabaveh skulle gå med på att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och att inte fälla justitieminister Morgan Johansson i misstroendeomröstningen tidigare i veckan.

” Det är uppgörelse med det socialdemokratiska partiet och nu stänger riksdagen 29 juni och då är uppgörelsen inte längre aktuell”, säger Ann Linde.

SÅ VEM BETALADE DE 3,6 MILJARDER SOM SÅSSARNAS AVTAL MED KAKABAVEH KOSTADE?

https://www.socialdemokraterna.se/download/18.f50969e17cdf8deec0ea9a/1637740782503/SC3-19-MPC21112408290.pdf

I SvD 11/6 finns en mycket intressant och avslöjande intervju med den inflytelserike turkiska professorn Huseyin Bagci. Han säger bl a att

”Sverige ses som PKK:s största stöd i Europa”

https://esvd.svd.se/p/svenska-dagbladet/2022-06-11/a/sverige-ses-som-pkk-s-storsta-stod-i-europa/1001/543823/28846113

Låt mig avsluta med Johan Hakelius träffsäkra beskrivning av politik och demokrati i Expressen 11/6:

”Vi har just nu ett ovanligt läge i politiken. Vi har en sittande regering som egentligen inte har stöd i riksdagen, men bestämt sig för att sitta kvar ändå, till varje pris. Vi har en opposition som fallit sönder och försöker hitta en ny form. Den prövar sig fram. Vi har ett Centerparti som stöder regeringen utan stöd, utan att stötta regeringen, bara för att blockera vägen för andra.

Det är fulspel, det är osnyggt, det är rörigt, det är tidvis obegripligt. Men det är politik. Det är demokrati.”

Nooshi Dadgostar, V, accepterar inte Jökboets ’kompromiss’ att låta de s k parterna förhandla om hyressättningen i nyproduktion fram till 1 sept. Om parterna inte lyckas, kommer punkt 44 i januariavtalet att träda i kraft; en gisslansituation enl Dadgostar. Om inte punkt 44 stryks, kommer hon att använda misstroendevapnet mot regeringen. Det är aldrig fel att rösta bort en misslyckad regering. Dock har en statsminister aldrig tidigare fällts i en misstroendeomröstning.

Som vanligt är Löfven snabb att lägga ansvaret för en /regerings/kris utanför sig själv och regeringen. Änglamakerskan Lööf likaså. De skuldbelägger nu Dadgostar och V för att orsaka en regeringskris ”mitt i pandemin”, som nu är på tillbakagång och hanteras av regioner och myndigheter, inte av enstaka partier. Hur kan Lööf f ö hävda att V har det fulla ansvaret för en regeringskris? Lööf har skriftligen i Jöken utestängt V från politiskt inflytande.

Är det någon som har ansvar för denna regeringskris är det Annie Lööf genom att plötsligt vända allianspartierna ryggen och liera sig med L, S och Mp. Löfven var efter valet villig att göra avkall på sitt eget partis politik och det resulterade i januariavtalet; 73 punkter som måste genomföras för att regeringen ska kunna regera. För att tillfredsställa änglamakerskan Lööf och få behålla makten har den rödgröna regeringen tvingats ta ett ordentligt steg till höger och driva en politik som många av Löfvens väljare inte känner igen eller ställer upp på och som är ett hot mot demokratin.

Vidare har de fyras gäng utestängt både SD och V från politiskt inflytande under denna mandatperiod. Jökboets övergripande mål denna mandatperiod har varit att se till att V och SD inte ska ha något politiskt inflytande, trots att dessa partier tillsammans fick en fjärdedel av alla röster 2018. Både decemberöverenskommelsen (2014) och januariöverenskommelsen (2019) är det konkreta beviset på att politikerna bakom dessa sätter makten före folkets bästa. De utestänger därmed en fjärdedel av folket från politiskt inflytande. Varför röstar man på så odemokratiska partier?

Stefan Löfven må ha stora problem inför morgondagens misstroendeomröstning, men det inser han. Han har helt enkelt lovat en sak till Centern och Liberalerna och en helt annan (?) till Vänstern. Han har dessutom i flera år förödmjukat Vänstern genom att utnyttja deras stöd samtidigt som han uppfyller Centerns och Liberalernas krav på att utestänga Vänstern fr politiskt inflytande. Fullständigt oacceptabelt! Märkligt att Vänstern inte satt ner foten tidigare, men Sjöstedt vågade inte göra det den nytillträdda Dadgostar nu vågar. Heder åt Dadgostar, som vägrar att fortsätta som JÖKboets dörrmatta! Hon kommer garanterat heller inte att nöja sig med en socialdemokratisk statsminister med en politik som på viktiga punkter dikteras av Centern och som rundar både partier och väljare.

Lööf har också stora problem, men det inser hon inte/låtsas hon inte om. Hyresregleringen är tillsammans med LAS den skalp som rättfärdigar Centerns övergång till det rödgröna blocket. Den kan hon inte backa ifrån. Hon har dessutom bundit upp sig för frågan om att utestänga ytterkantspartierna. Hennes förhandlingsutrymme krymper dag för dag och hon kan inte vika en millimeter utan att riskera det maktkapital hon byggt upp sen 2018. Hon står så hårt surrad vid JÖKens mast att hon riskerar följa med den ner i det nyliberala djupet. Centerns relation till Vänstern har blivit kärnan i svensk politik och är helt och hållet en konsekvens av de val och beslut som Annie Lööf och hennes parti gjort och JÖKboet godkänt. Hon hånar nu V för att de ”krokar arm med SD”. Snart kan kanske Lööf hånas för att ”C krokar arm med V”.

Lööf och C vill inför nästa riksdagsval profilera sig som ”det tydligaste mittenpartiet” och målar upp en bild av framtiden där ”mitten” är det enda legitima regeringsalternativet är C, som råkar utgöra just denna mittpunkt. Vad innebär detta? Vilken politik ska hon driva där? Mycket tyder nu på att C blir ganska ensamma i mitten, eftersom vi antagligen får ett ’vänsterblock’ med S, V och Mp och ett ’högerblock’ med M, SD, KD och L. Lööf tvingas då välja mellan pest och kolera, d v s V och SD. Blir en röst på C en röst som ger V ett avgörande politiskt inflytande eller en röst som ger SD ett avgörande politiskt inflytande? Eftersom hon säger en sak före ett val och gör tvärtom efter valet är det nog säkrast att inte rösta på C.

Lennart Daléus, en av hennes företrädare som partiledare för C, gick förresten till val med affischer om Mittens rike? Han försvann innan han nådde dit. En politisk mittenposition är knappast någon valvinnare ens för Lööf. Hennes bäst-före-datum kan i själva verket redan ha passerat liksom hennes politiska dragningskraft. Då kan hon ägna ännu mer tid åt att testa semlor, visa sina klädkombinationer och med sina fladdrande händer ”ge kraft åt varje människa” på sin videokanal.

Jag avslutar med en ypperlig passage ur P J Anders Linders krönika Misstroende för Förtroende  (Axess 17/6):

Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som Alliansregeringen 2006–2010 hade en politik och drev den. Alliansregeringen 2010–2014 varken hade eller drev någon politik. S-MP-regeringen 2014–2018 hade en sorts politik men kunde inte kunde driva den, och sedan januari 2019 har vi en regering som som ska driva politik den inte har. Däremot har den stödpartier som gärna vill ha inflytande men helst inget ansvar.

”Telefonproblem hos Region Västerbotten” orsakade av byte av telefonväxel läste jag för snart en vecka sedan i VK  (24/5). Det är inte det enda kommunikationsproblemet Regionen har just nu.

Umeå är idag en av världens mest uppkopplade städer, där alla hushåll erbjuds bredbandsuppkoppling och där det finns ’hotspots’ på publika platser för att man alltid ska ha tillgång till nätet. Redan 2010 placerade Umeå sig högt upp i den globala bredbandstoppen med västvärldens snabbaste bredband. Det är m a o inget fel på infrastrukturen. Ändå har det i veckor inte gått att via 1177.se boka en vaccinationstid där. Skämmigt och fullständigt oacceptabelt!

Jag försökte i början av april att boka tid via min vårdcentral, men där möttes jag av telefonbeskedet att vaccinationsbokning måste göras via 1177.se. Under hela april och halva maj försökte jag flera ggr i veckan att boka tid via 1177.se. Så fort jag valt region (Västerbotten) följde jag anvisningarna och loggade in med mitt BankID. Direkt fick jag då varje gång beskedet ”Du är nu utloggad p g a inaktivitet”.  Hur är detta möjligt? I regionsammanhang måste en sekund vara en synnerligen kort tid!

Jag ringde för drygt en vecka sedan till supporten där. De kunde inte ta mitt samtal just då, men lovade att ringa upp. Det samtalet väntar jag fortfarande på en vecka senare. Det är under all kritik. Skämmigt är det också att Regionen inte gjort ngt åt det månadslånga inloggningshaveriet. Har de ansvariga ens en aning om, hur illa det funkar och hur länge det varit så illa? De är välkomna att kontakta mig för information.

Eftersom jag bor i Västernorrland under sommarhalvåret, ringde jag Region Västernorrland för att fråga, om jag kunde få min första dos där. Inga problem. Gick in på 1177.se, valde Region Västernorrland och önskad vaccinationsenhet. Inget BankID krävdes, bara mina person- och kontaktuppgifter samt ett ifyllt frågeformulär om min hälsa. Sen var det bara att gå in önskad vaccinationsenhet och hitta en tid. Efter några dagar dök det upp flera lediga tider för restdoser av första vaccinationssprutan och jag bokade. Lätt som en plätt jämfört med alla veckor jag gång på gång direkt efter inloggningen loggades ut p g a inaktivitet i Region Västerbotten.

Jag kan förresten avslöja att sköterskan som vaccinerade mig berättade att en hel del andra umebor också vaccinerat sig på hennes enhet. Det är inte försvarbart t ex ur klimatsynpunkt att tvingas åka så många mil för att kunna vaccineras. Är man dessutom ambivalent till att vaccinera sig, är det nog lätt att strunta i det och därmed utsätta både sig själv och andra för smitta.

Västerbotten i allmänhet, Umeå i synnerhet, slår sig ofta för bröstet och lyfter fram sina olika framgångar. Att vara Norrlands huvudstad, tillika universitetsstad med många kompetenser och framgångsrika företagare förpliktigar. Tyvärr har regionen under lång tid inte levererat när det gäller vaccinationsbokningen.

Regionen kan heller inte leva på minnen från fornstora da’r. Vem minns t ex inte de stora, dyra satsningar på konsulter, datorutrustningar, datasystem m m som gjordes för många år sedan av dåvarande Västerbottens landsting? Ändå tvingades man överföra information manuellt mellan avdelningar och andra landsting, om jag minns rätt.

Hur kan Regionen fortsätta med sin höga svansföring mot bakgrund både av tidigare IT-problem och pågående haveri inom vaccinationsbokningen? ”Va’ fa’n får vi för pengarna” i vår Region? Och vad gör de högt betalda politiska regiontopparna för att se till att allt fungerar ända ’nere på golvet’? Känner de ens till bokningshaveriet?

Ta gärna fram en ny och aktuell policy/strategi för forskning, utbildning och innovation, men se först till att åtgärda haveriet med vaccinationsbokningen här och nu!

Den senaste tiden har fem kvinnor brutalt mördats i Sverige. Så ovärdigt en humanistisk stormakt med en feministisk regering! Mycket medialt fokus riktas därför nu mot mäns våld mot kvinnor. Annie Lööf (c) och Märta Stenevi (mp) kom påpassligt och ’spontant’ ut som skjutna ur en kanon och tog i så att många av oss kräktes. Båda ville passa på att slå ett extra slag för mäns våld mot kvinnor. Lööf var först ut:

-Var är vrålet från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen? Den gemensamma signalen? Jag är redo för att sätta mig ner på partiledarnivå för krafttag mot mäns våld mot kvinnor när som helst.

Lööf har också som av en händelse i dagarna lanserat sig som statsministerkandidat inför nästa mandatperiod (DI Weekend 23/4). Den förträffliga Rebecca Weidmo Uvell har förtjänstfullt, som vanligt, granskat och avslöjat hur Lööf och hennes ’bunker’ i några år nu försökt revidera Lööfs C V och profil för att lansera henne som feminist. Ifjol tog hon t ex med oss in i garderoben för att visa sina ombyten (valda av en stylist) och för ett par månader sedan bjöd hon in till digital semmelprovning. Det gäller att vara ute i tid och positionera sig inför nästa val, men nog måste man vara rätt naiv och oerfaren för att köpa detta.

Som svar på Lööfs ’vrål’ äntrade Märta Stenevi, Mp, blixtsnabbt den mediala scenen och bjöd in till partiledarsamtal för att diskutera hur man kan angripa mäns våld mot kvinnor. Samtidigt hävdade hon att det finns normer i Sverige, som leder till att män slår kvinnor, något som psykiatern David Eberhard beskriver som en ”felaktig och farlig uppfattning”.

Till tidningen Dagens Samhälle (19/4) säger Märta Stenevi att:

-/…/ det är ett djupt samhällsproblem att pojkar och män fostras att slå.

Varifrån har hon fått den erfarenheten? Känner hon till familjer där föräldrarna fostrar sina pojkar och män till att slå kvinnor? Har hon anmält detta t ex till Socialtjänsten? Eller hittar hon bara på för att hälla mer bränsle på brasan? Rätt kränkande oavsett vilket.

Den känslosamme Stefan Löfven hakade förstås genast på och sa att:

/…/ det går inte att känna annat än djupaste förakt för de män som förnedrar, slår och mördar kvinnor”.

Att känna har dessvärre nog ingen effekt på mäns våld mot kvinnor.

Ulf ’den vuxne i rummet’ Kristersson meddelade att ”hans parti vill höja straffen för den typen av brott”. Att höja straffen vore definitivt mer effektivt än att känna.

Som ett resultat av medial fokus, Lööfs krav på krafttag mot mäns våld mot kvinnor och Stenevis krav på partiledarsamtal arrangerade regeringen för några dagar sedan ett partiledarsamtal för att diskutera frågan. Både Busch och Åkesson beklagade att det bara var ett samtalsmöte och inget möte med konstruktiva åtgärdsdiskussioner som kan leda till handling. Mer prat skyddar knappast kvinnor från mäns våld. Det har regeringen redan stor erfarenhet av. Regeringen la fram 4 förslag på mötet, bl a förslag om fotboja. Fotboja beslutade riksdagen om redan för 3 år sedan! Inte förrän nu, under dagens mediala tryck, agerar man. Denna regering är en katastrof, inte minst för kvinnor!

Det är förresten rätt absurt att Stenevi och Löfven tar täten i detta ’partivrål’. Det innebär i själva verket att de opponerar mot sin egen politik el brist på politik. De rödgröna har suttit vid makten sedan 2014 och har haft gott om tid att adressera mäns våld mot kvinnor. Varför har de inte agerat utan bara orerat? Vem riktar sig Mp:s kravlista på hårdare krav om inte till den regering med samarbetspartier som de nu är en del av? Politisk signalpolitik och fernissa!

De rödgröna vill aldrig införa hårdare tag eller skärpta straff. De vill heller inte slopa straffrabatter, avlyssna fler, införa förvaringsstraff och frihetsberöva fler. Framför allt vill de inte utvisa fler ens om de begått /upprepade/ brott. Tvärtom kämpar den rödgröna röran stödd av C ihärdigt mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi för att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män från MENA-länder, som anlände 2015, saknade asylskäl och kunde ofta inte klarlägga sin identitet eller sin ålder och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Hur tänker S och Mp?

Enl uppgift har 4 av de 5 som mördat kvinnor på sistone utländsk bakgrund. Också 4 av de mördade kvinnorna ska ha haft utländsk bakgrund, om jag förstått det rätt. Redan i november 2001 konstaterade Brå i en rapport att utlandsfödda är överrepresenterade när det gäller dödligt våld i nära relationer och att offret och förövaren ofta har en bakgrund från samma land. Detta samband torde snarare ha ökat än minskat som ett resultat av invandringen av i synnerhet män fr MENA-länder. Vilken roll spelar Mp:s gränslösa invandringspolitik i detta sammanhang?

Här handlar det främst om att positionera sig och få väljarna att se och tro att man gör ngt utan att faktiskt göra ngt konkret. Lööf och Stenevi tävlar nu om att framstå som de som är mest emot kvinnovåld samtidigt som deras migrationspolitik i verkligheten kraftigt bidragit till kvinnors (och mäns) otrygghet. Det gäller för Lööf och Stenevi att snabbt hitta en fråga som kan dra uppmärksamheten från den besvärliga migrationsfrågan och den växande kriminaliteten, som båda partierna aktivt bidragit till genom dagens okontrollerade migration, havererade integration och växande kriminalitet. Om de är genuint intresserade av att lösa problemet, borde de gå ihop med övr partier, som också vill lösa problemet. Men det skulle förstås innebära att dessa två solister får mindre uppmärksamhet och ljus på sig själva.

Så vilket ansvar har Lööfs och Stenevis partier för att ”dessa satans mördare” finns i Sverige? Varför börjar man inte med att utvisa dem som inte har rätt att vara här? C och Mp har röstat nej till förslag som kanske kunde ha räddat de mördade kvinnorna. M föreslog t ex 2019 att kontaktförbud skulle utfärdas genom att man bedömer risken i det enskilda fallet istället för att vänta tills förövaren bryter mot ett utfärdat kontaktförbud. S, Mp, C och V röstade nej. M la också fram förslag på att skärpa straffskalan för ”grov fridskränkning” och ”grov kvinnofridskränkning”. S, Mp, V och C röstade nej också till detta.

Om Lööf (och Stenevi) på allvar vill göra ngt åt mäns våld mot kvinnor, kan hon ganska lätt och snabbt komma överens med övr partier om ett kraftfullt åtgärdsprogram. Om inte utnyttjar hon problemet och dagens mediala fokus för att profilera sig själv och partiet inför valet 2022. Upp till bevis, Lööf!

Läs också: https://uvell.se/2021/04/21/loof-och-cvt/

Asylrätten har inte fungerat som tänkt på många år i Sverige. Asylrätten ger människor rätten att få sina skyddsbehov el asylskäl prövade i första säkra land. Det är ingen hemlighet att de hundratusentals migranter som sökt sig till Sverige bara det senaste decenniet har färdats genom ett antal säkra länder för att ta sig hit. De borde m a o omedelbart ha tvingats återvända till första säkra land de anlände till och där söka asyl.

Alla som kom fr Syrien fick löfte om permanent uppehållstillstånd i Sverige. De behövde inte ens styrka sin identitet trots att de hade skyldighet att göra det. Vidare genomfördes inga ålderskontroller. Resultatet blev att ’skäggiga unga män’, som uppgett att de var barn, behandlades som barn och placerades i skolklasser med svenska barn, som ofta var många år yngre än de ’skäggiga männen’. Fick de asylsökande avslag på sina asylansökningar, kunde de ändå på folkets bekostnad stanna kvar i landet, få bostad, gå i skola och ta del av vår sjukvård. Dessutom hade de rätt att kostnadsfritt överklaga avslagen på sina asylansökningar i flera instanser.

Hur kunde det bli så här? Varför tilläts de söka asyl i Sverige, trots att de passerat flera säkra länder på väg hit och därmed inte uppfyllde kravet på att söka asyl här? Varför slapp de kravet på att styrka sin identitet? Bara dessa två fakta borde ha stoppat dem vid gränsen. Och varför mörkade de ansvariga att en mkt stor del av dem saknade asylskäl, att många av dem ljugit om att de var barn, att ett stort antal hade många identiteter och falska dokument? Varför släpptes de in i strid med gällande regler och förordningar och varför mörkades så mkt av detta för oss, som tvingas betala kalaset? Inte nog med det. Om vi dristar oss till att påtala eländet, brunsmetas vi.  Att sanningen anses farlig är mkt allvarligt i en demokrati.

Redan i aug 2016 sa Frans Timmermans, nederländsk socialdemokrat, bl a följ till NOS (nederländsk public service):

-Det handlar om 60% av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

FN går ännu längre och uppskattar att bara 5% av alla migranter har asylskäl.

Under de senaste åren har de rödgröna med aktivt stöd av C och V velat få igenom den s k gymnasieamnestin. Den ger utomeuropeiska migranter, unga ’ensamkommande’ afghanska män i synnerhet, rätt att leva och studera här på svenska folkets bekostnad bara för att de vid ankomsten hit hävdat att de är under 18 år. Men det finns ingen lag som ger minderåriga denna rätt. De aktiva och aktivistiska nätverk som omger de tusentals unga afghanerna respekterar dock varken lagar eller Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas processer och beslut. Aktivisterna upprepar med dårars envishet sina krav på att dessa ’ensamkommande’ ungdomar ska ges uppehållstillstånd i Sverige. Att de därmed särbehandlar denna grupp bekymrar dem tydligen inte.

De senaste åren har asylrätten grovt missbrukats i Sverige. Krav på fastställd identitet, ålder och nationalitet verkar ha slopats. Dessutom kan man stanna kvar i Sverige trots att man fått flera avslag på sina asylansökningar. Många av dessa invandrare vet vi praktiskt taget inget om. Det vi vet är att de inte har kommit hit för att de flytt fr krig och förföljelse utan för att de sökt ett bättre liv. Det är här vi som skattebetalande svenskar kommer in i bilden; vi är garanten för deras ’goda liv’ här.

Redan 2010 fick Mp chansen att påverka Sveriges migrationspolitik. Det har varit förödande för landet, då de är mer aktivister än realpolitiker. Trots sina ynka opinionssiffror har de tillåtits styra 3 regeringars migrationspolitik; först Alliansen II och därefter Löfven I och II. När den rödgröna regeringen för några dagar sedan med hjälp av Powerpointbilder presenterade sin lagrådsremiss om migrationspolitiken, åtföljdes presentationen inte av några dokument. Varför undvek Morgan Johansson att lämna svart på vitt av remissen till journalisterna?

Johansson betonade att regeringen nu inför ”den stramaste flyktingpolitiken på 40 år” Har vi hört det förut? Jag tror det när jag ser det! Miljöpartiets språkrör betonade däremot alla undantag och såg misstänkt nöjd ut. Det innebär förstås att mp än en gång styrt såssarna framför sig. För såssarna är makten viktigare än landet och folket. För det känslostyrda och förnuftsbefriade mupparna är allt till alla den bärande idén.

Efter år av missbruk är det nu dags att återupprätta asylrätten i enlighet med hur den var avsedd att fungera. Kan man åka ’hem’ på semester till sitt hemland efter att ha fått uppehållstillstånd här p g a att man flytt fr krig och förföljelser, saknar man asylskäl oavsett vad ’godhetsaktivisterna’ hävdar. Den som saknar asylskäl ska nekas asyl och utvisas. Det kostsamma mp ska snarast förvisas från maktens boningar.

Läs även https://detgodasamhallet.com/2020/12/25/gunnar-sandelin-asyl-2020-mer-an-ovriga-norden-tillsammans/#more-42887

I december 2008 överförde riksdagen en stor del av svenska folkets grundlagsskyddade makt till EU genom att godkänna Lissabonfördraget. Strax innan omröstningen ställde Svt frågor till riksdagsledamöterna om vad fördraget handlade om. Skrämmande många av ledamöterna kunde inte svara men röstade ändå ja till förslaget. Hur förtroendeingivande var det att många av dem duckade under partipiskorna och uppträdde som ett ’knapptryckarkompani’? Med Lissabonfördraget försvann vår vetorätt på flera områden. Uppenbarligen såg de röstande riksdagsledamöterna inte detta komma. Eller röstade de medvetet för mer makt till EU och mindre makt till Sverige och folket?

Nu har vi fått ett färskt exempel på hur t ex moderata riksdagspolitiker säger ja till EU:s s k återhämtningsfond fast de egentligen är emot. I ett tidigare Facebookinlägg  pläderade M bl a för att:

-EU inte skulle ges beskattningsrätt och utbetalningar av EU-bidrag skulle villkoras med motprestationer från mottagarländer.

Under Europaparlamentsvalrörelsen var det moderata motståndet mot att ge EU beskattningsrätt ett centralt tema för partiet, ungdomsförbundet och studentförbundet. Samtliga invalda kandidater, Tomas Tobé, Jessica Polfjärd, Jörgen Warborn, och Arba Kokalari, utställde personliga löften om att inte stödja EU-skatter. Vad gör man inte för att säkra sina platser vid EU:s köttgrytor? Skämmigt och bedrägligt!

I onsdags (24/3) röstade riksdagen om EU:s s k återhämtningsfond. Genom att acceptera paketet godtar moderaterna skrivningar som i realiteten gör EU- skatter oundvikliga. Det medger de själva. Hade M valt att rösta nej tillsammans med KD, SD och V, hade Sverige stoppat stödpaketet. Av rädsla för att ett nej ”kommer störta EU-samarbetet i djup kris”, la de istället ner sina röster. Vem kan känna förtroende för en potentiell statsministerkandidat som inte står upp för partiets politik och linje? Att lägga ner sin röst är att tiga. Att tiga är att samtycka.

Konflikträdsla och en önskan om konsensus är som bekant svenska företeelser; vi ska hålla med varandra och uppnå enighet. Människor som är olika stör enigheten och ordningen. Men är det inte för att förändra, förbättra och göra skillnad som man engagerar sig politiskt? Vad händer förresten om beskattningsrätt införs längre fram? Kommer det att ”störta EU-samarbetet i en mindre kris” då? Nu hade man chansen att stoppa förslaget och dess långsiktiga följder, men av feghet avstod man. Är det sådana politiker vi vill ha? Både M och KD har fått skarp och rättmätig kritik i olika medier för sina ställningstaganden t ex av sina resp ungdomsförbund, MUF och KDU.

Enligt flera källor möts M:s partiledning nu av intern kritik och oförståelse för sitt beslut att släppa igenom EU:s stödpaket. Inte minst MUF:s kritik har varit hård. Så för att kristhantera och skademinimera tog M centralt strax innan omröstningen fram ett dokument, där M-politiker runt om i landet får råd, hur de ska försvara riksdagsgruppens agerande:

”Vi har varit väldigt kritiska till både förslaget och till regeringens bristfälliga hantering av frågan. Men om Sverige lägger in sitt veto och säger nej till EU:s återhämtningsfond som varit färdigförhandlad sedan i juli, så öppnar vi dörren till en både politisk och ekonomisk kris i hela EU”, uppger M-ledningen som lyfter fram vikten av att Sverige är en del av EU.

Politiker som känner sig tvingade att försvara sitt partis beslut och behöver hjälp med att formulera sitt försvar för partiets politik platsar inte i en ’förtroendebransch’. Så agerar inte en ’vuxen i rummet’, i synnerhet inte en potentiell statsministerkandidat. Ovärdigt!

JÖK-boet bestående av S, C, L och MP, partierna som konsekvent kramat EU:s utveckling mot överstatlighet, röstade i onsdags ja till den miljardrullning, som EU:s enorma återhämtningspaket innebär.  Paketet medger EU-lån på upp till 8 000 miljarder kronor. Lånen är tänkta att löpa över 30 år och Sveriges andel av lånen är 150 miljarder kronor.

Vänsterregeringens hantering både av EU:s långtdsbudget och av EU-politiken förtjänar kritik. En betydande del av återhämtningspaketet ska betalas ut som bidrag och inte som lån. Det är mycket problematiskt. Regeringen hävdar att de försökt men misslyckats att få bort bidragen. Så varför lånar EU upp pengar till coronaåterhämtning? Varför gör inte medlemsländerna själva det? Varför ska vi nu öppna upp för att EU ska kunna fungera som en ’transferunion’, kunna bedriva finanspolitik och ges beskattningsrätt? Och varför fick vi inte folkomrösta om återhämtningspaketet?

Debattörer knutna till Forum för EU-debatt skriver bl a följ (SvD 23/3):

-Den samlade maktförskjutningen till EU är nu så stor att det borde vara befogat med en avstämning med svenska folket. I dag kommer riksdagen under stor enighet fatta beslut som gör att EU
tar ännu ett steg mot ett federalt EU och därmed ytterligare undergräver svenska folkets självbestämmande.

-Oviljan att fråga väljarna är bekymmersam i demokratiskt hänseende: för hur väl representerar
riksdagens ledamöter väljarna i EU-frågor?

-Varje beslut som flyttar fram EU:s positioner framstår kanske inte som särskilt dramatiskt i sig – undantaget var bildandet av EMU – men sammantaget har de inneburit en väsentlig maktförskjutning till Bryssel. Dagens EU är något helt annat än det vi valde att gå med i
1994.

Inför beslutet att gå med i EU talades mest om den frihet och de möjligheter EU skulle innebära. Nu tycks man inte ens ha frihet el möjlighet att stå upp för sitt partis och sitt folks vilja och uppfattning av rädsla för att skapa kris i EU-samarbetet. Dagens EU ’tight’ är verkligen inte det EU ’light’ jag röstade ja till.

Debattörerna tar upp långtidsbudgeten som ett av flera exempel på hur EU sakta men säkert utökar sin makt. Den ’sociala pelaren’, initierad av Löfven, kan t ex hota grundpelare i den  svenska arbetsmarknadsmodellen genom att möjliggöra EU-förslag om lagstiftade minimilöner, vilket alla parter på den svenska arbetsmarknaden protesterar mot. Vidare pratas det i Bryssel nu om en ’hälsounion’. Efter EU:s vaccinhaveri är den förhoppningsvis inte längre aktuell, men osvuret är bäst.

Ett resultat av Coronapandemin är att motståndet mot ökat beslutsfattande på EU-nivå i viss mån minskat. Å andra sidan är svenskarnas stöd för EU-medlemskap inte så mycket större än britternas året innan Brexitomröstningen. En folkomröstning om återhämtningspaketet hade sannolikt riskerat att hota de politiska EU-kramarnas beslut att säga ja till paketet. Vad Sverige behöver är en EU-politik som tydliggör våra prioriteringar och styr unionen i önskvärd riktning. Dessutom måste vi slå fast en gräns för hur mycket makt vi vill överföra till EU. Detta har Löfven och den rödgröna regeringen hittills inte klarat eller prioriterat. Löfven, som numera oroar sig mycket för demokratin efter valet 2022, borde börja med att ta itu med demokratiunderskottet inom EU.

Trots att tyska parlamentets båda kamrar sa ja till fonden meddelar nu Tysklands högsta domstol, Konstitutionsdomstolen i Karlsruhe, att president Frank-Walter Steinmeier i dagsläget inte kan underteckna den lag som ska ratificera EU:s s k återhämtningsfond. Först när domstolen studerat och analyserat alla rättsliga utmaningar mot den skuldfinansierade fonden, kan den godkännas (Deutsche Welle). Det innebär att fonden stoppas, åtminstone tillfälligt och inte tack vare svenska politiker el domstolar.

Avslutningsvis är det värt att påpeka att det var fler riksdagsledamöter som inte röstade ja till återhämtningsfonden än som gjorde det; 15 nej, 14 avstod och 27 röstade ja.

I veckan som gick deltog Richard Jomshof, SD:s partisekreterare, i ett debattprogram på Svt. Där sa han bl a att ”islam är en avskyvärd religion”. För detta har han fått stark kritik av folk i allmänhet, av politiska motståndare i synnerhet. Så säger man inte ostraffat i Sverige. Kanske ingen annanstans heller. I efterhand har Jomshof hävdat att hans uttalande vantolkats och att han menade att politisk islam är avskyvärt.

Löfven var snabb att fördöma uttalandet, likaså hans ständiga ackompanjatörer på slagverk (Strandhäll, Morgan Johansson m fl). Också Annie Lööf, ridandes på sina moraliska höga hästar, lät ridpiskan vina mot både Jomshof och SD, hennes ständiga hatobjekt. Att Lööf i sitt eget parti t ex haft nämndemän, som praktiserat sharialagar i domstolen, borde få henne att ’tagga ner’, men i likhet med Pavlovs hundar reagerar hon omedelbart, när hon får en gratischans att kritisera SD.

I samma debattprogram medverkade Luai Ahmed, invandrad hbtq-person fr Jemen, debattör och författare. I en tweet igår (13/3) skriver han:

”Skrämmande att vi i Sverige har hädelselagar 2021 (!)- fast bara när det gäller islam. Man hyllas om man hånar kristendomen. Man hånas, ifrågasätts och rasiststämplas om man kritiserar islam.”

I Sverige gäller tystnadskultur ifråga om islam. Vi har visserligen lagstadgad yttrandefrihet, men den är underordnad, om muslimer känner sig kränkta. Av rädsla för att anklagas för islamofobi backar vi allt längre in i en återvändsgränd. Ytterst beklämmande.

I en tweet idag (14/4) skriver Ahmed:

”När vänstern hör ordet ”mångkultur” tänker de endast på kebab och falafel. Vi ”rasister” tänker på dödstraff för ateism. Vi tänker på de 300.000+ ungdomarna som lever under hedersförtryck. Vi tänker på ”balkongflickor”, skjutningar och förnedringsrån. Vi tänker på verkligheten.”

Han kallade i TV-debatten islam förkastligt och ”ett hot mot mänskligheten”. Hans uttalanden har inte rönt särskilt stor uppmärksamhet fast de säkerligen delas av många.

I Sverige är allas lika värde A och O. Är det då inte märkligt att vi nu har ett samhälle, där ett stort antal människor anser att icke-muslimer är mindre värda än muslimer? Vidare får muslimska kvinnor ärva mindre än män, kvinnors vittnesmål väger inte lika tungt som männens och kvinnor får heller inte behålla barnen vid skilsmässa. Varför godtar vår s k feministregering detta och varför är den så tyst ifråga om alla barnbrudarna och hedersvåldet? Varför talar man inte om allas lika värde när det gäller muslimer, som idag utgör en del av vårt samhälle? Hur är det att vara muslim i Sverige och leva i ett område som styrs av sharialagar?

Ledande företrädare för Mp gick på internationella kvinnodagen ut på altinget.se med följ krav:

”Det är nog nu – vi måste stoppa mäns förvridna kvinnosyn ”

Mp poserar och signalerar som vanligt, men vad har de under sina snart 7 år vid makten gjort när det gäller hedersförtryck, hedersvåld och barnbrudar? Hur har deras generösa och kravlösa invandringspolitik påverkat muslimska mäns och kvinnors situation i Sverige? Det är nog nu – vi måste stoppa Mp:s förvridna syn på invandringen.

Trots att Mp vurmar för en ökad invandring, kan jag inte påminna mig att de el övr politiska invandringsentusiaster någonsin tar upp de fördelar de anser att islam har. Inte heller ser jag att invandrade muslimer gör det. Hur kommer det sig? En religion som praktiseras av 1,8 (?) miljarder människor torde ha en hel del att erbjuda. Är det kanske ’haram’ att tala och skriva om detta? Jag skulle gärna vilja veta hur muslimer i Sverige ser på sin religion och de likheter/olikheter islam har med kristendomen.

Ronie Berggren, konservativ debattör och författare, hade 11/3 en intressant artikel i Nyheter idag (https://nyheteridag.se/berggren-darfor-behover-varldsreligionen-islam-kritiseras/). Han tar bl a upp boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order (1996) av Harvard-professorn Samuel Hunt. Hunt skriver att islam är en civilisation som skiljer sig från den västerländskt kristna i synen på individuell frihet, religionsfrihet och inte minst kvinnor.

Huntington ansåg att vi i väst felaktigt tror att det går att tämja den islamiska civilisationen genom modernism och ekonomi, men historien talar emot detta:

”So long as islam remains islam (which it will) and the West remains the West (which is more dubious) this fundamental conflict between the two great civilisations and ways of life will continue to define their relations in the future even as it has defined them for the past fourteen centuries.”

”The underlying problem for the West, is not islamic fundamentalism. It is ISLAM, a different civilisation whose people are convinced of the superiority of their culture and obsessed with the inferiority of THEIR power.”

Berggren konstaterar att:

-Vi har europeiska samhällen som har anpassat sig för en växande muslimsk minoritets religiösa värderingar, utan att något indikerar att den muslimska minoriteten i grund och botten ändrat sin syn på religiösa avfällingar eller på kvinnlig frihet. Den stora utmaningen för Europa är på sikt inte ytterlighetsfenomen som islamisk terrorism, sådant kan motverkas med hårdare lagstiftning och utökad polismakt. Den stora utmaningen handlar istället om den stora muslimska massans mainstreamvärderingar, som krockar med våra värderingar.

Hans slutsats är:

-Istället måste vi inse att det finns värderingsskillnader våra civilisationer emellan, och därför våga kritisera, även om föremålet för kritik råkar vara en världsreligion.

Instämmer helt!

Läs även Hakelius inlägg i Fokus:

https://www.fokus.se/2021/03/skenproblem-som-strategi/

Vetlanda drabbades i onsdags (3/3) av ett terrordåd (?). En 22-årig afghan (fick asyl i Sverige 2016, folkbokförd här 2018 och känd av polisen), ett s k ’ensamkommande flyktingbarn’, försökte mörda 7 män på 5 platser i Vetlanda. Ett av offren säger i en intervju med Joakim Lamotte att afghanen skrek Allahu akbar, innan han stack kniven i honom. Ett tecken på islamistisk terrorism eller inhemsk terrorism? I övr Europa skulle detta ses som ett terrordåd. Det blir intressant att se hur Sverige ser på dessa mordförsök. Oavsett definition är denna traumatiska händelse lika förfärlig både för de drabbade och deras familjer och för Sverige.

En vetlandapolis, Johan Lindell, intervjuas i Rapport och säger:

-Mycket tyder på att de här offren är slumpvis utvalda. Dom var på fel plats vid fel tillfälle, helt enkelt.

En standardklyscha idag när våldsbrott inträffat. Ett försök att få oss medborgare att inte undra varför terroristen befann sig där och då? Hur kan någon påstå att t ex Willys i Vetlanda är fel plats för vetlandabor att vara på en vanlig eftermiddag, när de behöver handla? Varför ställde inte Svt denna fråga till polisen i Rapport?

Redan samma kväll skrev Jörgen Huitfeldt (f d reporter på public service), chefredaktör och ansvarig utgivare för nättidskriften Kvartal, följande på Twitter:

”Det finns TVÅ frågor varje nyhetskonsument ställer sig efter en sådan händelse som den i Vetlanda: VEM? VARFÖR? Hur är det möjligt att ingen av frågorna ens berörs i ett inslag i SVT? Jag vet inte vad som ligger bakom. Kanske vet SVT inte så mkt ännu. Men SÄG det då i så fall!”

Instämmer helt i hans resonemang.

Senare är det dags för ännu en tom standardfloskel från en allvarlig Löfven:

-Terrorn i Vetlanda har inte något med invandring att göra.

Vem försöker han lura? ’Invandrarterror’ har självklart med invandring att göra, men att kritisera invandringen är ett större problem än förekomsten av ’invandrarterror’. Mordförsöken är en direkt följd av den rödgröna regeringens oansvariga och huvudlösa invandringspolitik. Utan den, Löfvens ”mitt Sverige bygger inga murar” eller den s k Gymnasieamnestin skulle denne terrorist inte ha befunnit sig i Sverige.

DN har talat med två av afghanens vänner, som berättat att han vill tillbaka till Afghanistan, där han har sina syskon. Dagen innan mordförsöken träffade han socialtjänsten i Vetlanda för att försöka få hjälp med hemresan, men han fick nej och var upprörd över det. Hur kan han förresten utan risk för sitt liv åka tillbaka till Afghanistan, som han flytt ifrån?  Hur rimmar det med att han beviljats asyl här? Och hur påverkades han av att han inte fick hjälp att åka hem dit? Var det möjligen en orsak till hans knivdåd mot oskyldiga offer utvalda på måfå? Mordförsöken får mig plötsligt att tänka på dubbelmorden på IKEA i Västerås.

2015 högg en 36-årig eritrean ihjäl 2 oskyldiga offer, mor och son från Skellefteå på tillfälligt besök i Västerås och IKEA där. Offren valdes inte ut på måfå utan för att de såg svenska ut, ett rasistiskt dåd m a o. Detta var mördarens hämnd för att hans asylansökan avslagits. Hur kom det sig att mördaren var i Sverige, på fel plats och vid fel tidpunkt? Löfven kommenterade inte med ett enda ord detta brutala dubbelmord. Både regering och regimmedia gjorde sitt bästa för att ligga lågt om dubbelmordet, eftersom det kunde skada regeringens anseende och migrationspolitik, en politik som det fruktansvärda dubbelmordet var en direkt följd av.

Om Löfven och övr regeringen hade haft förmågan att reflektera och att göra konsekvensanalyser, borde de ha funderat över vilken roll deras och JÖK-boets politiska beslut efter haft för hanteringen och utvecklingen av extremism, drogmissbruk, psykisk ohälsa, mäns brottslighet m m. Hur har tryggheten i småstäder, där polisen ofta finns många mil bort, påverkats av regeringen beslut, eller avsaknad av beslut, när det gäller migration och integration?

Regeringens förmåga att ta ansvar har, inte minst under pandemin, tyvärr visat sig vara näst intill obefintlig. Invandringen fortsätter med nästan oförminskad styrka. Åtminstone är antalet invandrade personer ungefär detsamma år efter år trots regeringens försäkran om att de stramat åt. T o m de invandrare utan asylskäl, som ska utvisas tillbaka till sina hemländer, finns oftast kvar här. Vem kommer inte ihåg hur posören /l/Ygeman 2016 självsäkert meddelade att 80 000 av dem utan asylskäl skulle utvisas? Har ens 8 000 av dessa åkt?

Så hur många utan asylskäl finns i Sverige idag? Att dessa ofta ’försvinner’ i väntan på att på nytt söka asyl efter 4 år, är ingen hemlighet. Det bidrar aktivt till att skuggsamhället med alla sina problem ständigt växer. Hur tryggt är det att veta att hundratusentals migranter utan asylskäl, och inte sällan med oklar identitet, uppehåller sig olagligt i landet?  Förekommer detta i något annat land? Varför tillåter våra politiskt ansvariga att detta kaos fortsätter?  Hur kan regeringen trots sina grova misslyckanden få sitta kvar?

Vi medborgare har rätt att få veta sanningen, för det är vi som drabbas både av otryggheten och kostnaderna som detta innebär. Dags för det sovande folket att resa sig och avsätta dagens politiskt /o/ansvariga, som så kapitalt misskött sin uppgift att regera landet. De aktuella opinionssiffrorna ser lovande ut just nu. Låt oss hoppas att de står sig till valet 2022!